Ni som tidigare kämpat med att få barn - avundsjukan kvar?

Vi har oxå haft svårt att få våra barn. Var ofrivilligt barnlös 3 år innan första barnet. 
Hade innan det längtat efter barn ca 5 år innan vi ens började försöka. Har behövt
ta hjälp för att få båda våra barn. Innan vi fick 1:a barnet var det jättejobbigt
att höra om folk som var gravida, även om jag samtidigt var glad för deras skull. 
Så verkligen dubbelt som du säger. 

Nu känner jag inte så längre. Bara glad för deras skull. Har dock saknat att kunna
bli gravid spontant. T.ex. när jag var gravid med 2:an o skulle ta blodprov, var på VC
o hör ett par kvinnor bredvid som pratar om att den ena just fått besked att hon är 
gravid o om hon inte visste om hon skulle behålla. Det kändes lite provocerande, 
att här har hon lätt att bli med barn o så ska hon ta bort det. Medan andra får kämpa
sig blodiga för att ens bli gravida. Ska tilläggas att jag inte kände dem här kvinnorna
utan bara råkade höra deras konversation. 

Det jag har sörjt o kan sörja över är att jag aldrig kommer få uppleva det här med att
bli gravid spontant. Eller på naturlig väg. Men har accepterat att läget är som det är. 
Så känner ingen "svartsjuka" eller vad man nu ska kalla det om någon blir gravid
nu utan bara glad för deras skull. Dock har jag alltid velat ha 3 barn, men blir högst
troligt "bara" 2 här av flera anledningar. Kan känna lite svartsjuka om jag hör/ser andra
som just fått sitt 3:e barn. Men om de får 1:a eller 2:a barnet känner jag inte så.