4 åring svår att natta sedan dag ett
Hej,
Finns det någon här som känner igen vår situation och kan ge tips?
Vår dotter är en välutvecklad, smart, rolig, modig, underbar tjej som fyller 4 år i juni.
Men nattningen har nu gjort att det är stor ångest att åka hem från jobbet för en vet vad som väntar.
Från dag ett har hon sovit otroligt lite. Aldrig mer än 10 timmar per dygn som spädbarn och oftast aldrig mer än en timme i stöten. Vi längtade så till hon skulle växa till sig lite så vi kunde få ordning på dygnsrytmem och få ta igen sömnbristen. Och kanske få lite egentid som vuxna.
Hon fyller som sagt 4 snart och läggningen tar cirka 2 h varje kväll.
Från dess att hon vet att det är sovdags så börjar hon gallskrika och få panik. Hon skriker att hon inte vill sova. Detta fortsätter sedan genom de nattningsrutiner vi har, pyamas, tvätta sig, läsa bok, lyssna på saga, säga godnatt.
Vid 21:30-22:00 slocknar hon utmattad efter allt skrik och sover sedan hela natten, tack och lov.
Vet någon hur man kan korta ned nattningen? Hon är aktiv och utomhus på dagarna, äter bra, växer bra och har inga tecken på att något är fel.
Vi har alltid legat bredvid henne i sängen när hon ska sova så hon får närhet.
Vi har också en lillasyster som vaknar när 4 åringen sätter igång så nattningen med lillasyster blir också ett evighets projekt.
Vi har provat allt känns det som under åren. Lägga tidigare eller senare, varmare eller kallare, tänt lampan, haft mörkt. Sovit i hennes rum, att hon får sova i vår säng. Och hon är så satans trött också. Hon vill bara inte sova. På morgonen får man väcka henne vid 07 och hon är på uselt humör eftersom hon sover för lite.
Vi får absolut ingen egentid, jag och min man. Och frustrationen har växt sig så stor nu. Vi orkar inte mer. Ingen av oss kan vara borta då det blir för mycket för den ena föräldern att lägga båda barnen eftersom stora väcker lilla. (Vi bor inte så stort så deras rum ligger vägg i vägg). Sexlivet är dött och efter att ha legat i sängen med dottern till 21:30-22:00 så finns ingen ork kvar till någon träning, eller läsning, eller serietittande.
Vi måste få tillbaka en liten bit av vår ensamtid på kvällarna för att det här ska hålla. Visst kan vi ta in barnvakt ibland och åka iväg, vilket är underbart, men det är i vardagen vi behöver få lite tid.
När hon sover med mormor eller farmor förresten så tar inte läggningen mer än 20 minuter, det slår aldrig fel. Och de nattar enligt våra rutiner så inte gör de något annorlunda heller. Hur tar vi oss ur den här onda spiralen? För vår skull men också för vår dotters skull, så hon får somna tryggt och vakna utvilad.
Tack för din tid!