Sambon vill ha procentuell ekonomi

Eftersom ni varken är gifta eller har barn, så tycker jag egentligen inte att du har någon skyldighet att gå med på detta. Man skulle kunna hävda att ni är pojkvän och flickvän fortfarande, även om ni bor under samma tak, eftersom ni inte är bundna till varandra med varken äktenskap eller barn. Och som den enas arbete inte är beroende av att den andra arbetar mindre (vanligen för att sköta barn och hem, och i vissa specialfall även representationsplikter i samband med den andres yrkesutövning, företagande etc.). 

Din sambo är lite osmart - hon borde ha drivit igenom ett bröllop först! :) Därefter hade det ha varit mer naturligt, att ni skulle ha alla pengar tillsammans. 

Så - du gör inget fel om du vägrar att gå med på den procentuella uppdelningen, men följden kan förstås bli att hon lämnar dig. Om HON upplever eran nuvarande uppgörelse som orättvis (och det hon ju tydligen). 

Nja, är man gifta och har barn så tycker jag inte ens att man behöver sitta och räkna på procent av varenda räkning och kvitto längre. Då borde man ha kommit så långt att man har allt gemensamt. (Om det inte finns särkullsbarn.)

Visst, men här fanns det ju inga barn. En man och en kvinna utan barn, och som inte är gifta med varandra, är inte en familj. 

Men - hur kan man ens TÄNKA så att man räknar ut priset på sin partners konsumtion av mat??? Jag skulle VÄGRA att leva mitt liv med någon som ens TÄNKTE så!!!

Nu är du, vad jag har förstått, högutbildad och högavlönad. Så i ditt fall tjänar du ju på den modellen (antar jag). Men du måste ju också veta (annars finns det statistik där ute...), att i majoriteten av alla parförhållanden är det inte så? Utan kvinnan tjänar betydligt mindre än mannen, och efter småbarnsperioden har hon kommit efter ännu mer - och kommer aldrig ikapp. 

Det du förordar - utifrån ett mycket privilegierat perspektiv - skadar majoriteten av alla kvinnor där ute.

Vidare tycker jag inte att begreppet "generös" har något i ett förhållande att göra. Det signalerar att en är överordnad och en underordnad, och att den som är överordnad kan tänka sig att vara lite snäll mot den andra ibland. Men bara när det passar och på sina egna villkor. Jag skulle ALDRIG acceptera att leva så!

...men kan du se problemen som uppstår, om hon är låt oss säga timanställd som springvikarie på kommunens äldreboenden, dagis eller bibliotek - och han har en hög befattning och tjänar, låt oss säga 90 000 i månaden. En gång i framtiden blir även pensionerna där efter.

Och de ska leva så i kanske 50 år, fast de har gemensamma barn och allt?

Du väljer alltså partner efter inkomstklass..? Fräscht...

Så du inrättar hela ditt liv i en massa år, efter tanken på hur det kommer att vara några veckor eller högst ett par månader efter att din sambo DÖR??? Vet han om att du går och väntar och planerar för hans död?

För övrigt stämmer inte det du skriver. JA kontot spärras, men man kan lämna in räkningarna på banken, och dom granskar räkningarna och betalar dom ifall det är rimligt. Och det är naturligtvis löpande räkningar som hyra, el och liknande, som alltid betalats från det kontot. 

Jag bryr mig egentligen inte om hur du personligen gör i ditt liv, men din propaganda för delad ekonomi här på Familjeliv är väldigt aggressiv. Du går in i i princip varje tråd som har något med ämnet att göra, och propagerar för det. Jag tror som sagt att du skadar kvinnor genom det... För det är i nästan samtliga fall kvinnor som tjänar minst i förhållandet, och därför har mest att förlora på konceptet. 

(Att kvinnor i nästan samtliga fall tjänar mindre än sina män, beror i sin tur på flera saker. a) s.k. kvinnoyrken är lägre betalda - och kanske "måste" de vara det, för att det är skattepengar som går dit, b) kvinnor har även lägre lön för lika arbete, c) kvinnor tar mer föräldraledighet och vabb och kommer därför efter i löneutvecklingen, d) kvinnor gifter sig ofta "uppåt" och män "nedåt" på den sociala skalan. En manlig läkare kan gifta sig med en kvinnlig sjuksköterska, och en manlig pilot med en flygvärdinna - men man ser ytterst sällan det motsatta.) 

De skilda lönerna gör inget i de flesta fallen, eftersom familjer av naturliga skäl består av en man och en kvinna. Och då jämnar det ut sig inom familjen. Men om delad ekonomi skulle bli norm, så hamnar ju även gifta och samboende kvinnor i ett slags fattigdom, där de hela tiden måste be mannen om pengar och hoppas att han ska vara "generös"... 

Jo, men då har du ju en hyfsad lön i alla fall, och skillnaden mellan era löner (efter skatt) är inte så stor. Men hur skulle du ställa dig till, om det skilde kanske 60 000 kr i månaden mellan er? 

Och vad händer, om ni får barn och du går ner i tid för att ERA GEMENSAMMA barn inte ska behöva vara långa dagar på ett stökigt dagis? Och tar hela föräldraledigheten (plus kanske mer hemmatid); alla dagishämtningar och det mesta av vabben? Ska ni fortfarande sitta och vakta på var sin penningpung då?

Ja, jag tror att alla normala människor går med på det faktiskt. Om jag tänker på mina föräldrar t.ex., så var min mamma alltid hemmafru. Men det var helt otänkbart att min pappa skulle ha sett på de pengar han tjänade som "sina". Jag kommer ihåg hur de satt vid köksbordet och diskuterade alla ekonomiska beslut, och räknade med sina miniräknare. Fina förebilder. 

Med ditt sett att se det, så skulle min mamma ha varit tvungen att be min pappa om pengar varje gång hon skulle köpa en ny kjol t.ex.? För att hon inte tjänade några pengar? Och fått en hushållskassa av honom att handla livsmedel för, som hon måste redovisa till honom varje vecka eller månad? HUA! 

Precis så - tack för att du förklarade vad jag menade, så slipper jag själv! :)