Sambon vill ha procentuell ekonomi

Själva poängen är att detta är gemensamma pengar, det är familjens pengar. Det finns inget mitt eller ditt, det finns bara vårat.

Ska man separera o det finns pengar på det gemensamma kontot så delas detta givetvis lika rakt av.

Ingen idé att förklara. En del fattar inte

Jag har saker som är mina, en del arvegods. Sambon har egna saker också. Men det är inget som ingår i hushållet.

Jo varsin säng har vi, som är köpta för att passa oss.

Jag har en mjukare säng.

Möjligen kan det uppfattas jämlikt o rättvist så länge det knappt skiljer i inkomst mellan parterna.

Men låt säga att du tjänat 20 netto o din partner 60, hur hade du uppfattat det då?
Du hade då kanske varit i princip pank efter att du betalt din del av det gemensamma och dina egna utgifter, medans din partner har 30.000 över att spendera på sig själv om han så önskar.
Hade du då på något sätt kunnat se er som ekonomiska jämlikar i förhållandet? Inte alls fått känslan att din partner styr familjen ekonomi genom sin betydligt högre inkomst?

Väljer man att leva sitt liv tillsammans med en annan människa i en familj så ska man se varrandra som jämlikar på alla plan, man ska se sig själv som en del av en familj, inte 2 individer som bor ihop.

Det du beskriver är i mina ögon likställt med 2 polare som delar lägenhet.

När du även i ett annat svar beskriver att du och din partner inte ens sover i samma säng, eller ens rum.

Då är det väldigt uppenbart för mig att din o min definition på vad som är ett jämställt förhållande.... eller ens ett förhållande skiljer sig rätt avsevärt.

Håller fullständigt med om vi två inte ska försöka leva ihop.

Utgifter inom familjen ska man givetvis vara överens om, den ena ska inte springa runt o konsumera på eget bevåg.

Men jag håller med dig att det faller sig bättre med gemensam ekonomi när man stadgat sig ordentligt o ser sig leva tillsammans resten av livet...

När man flyttar ihop med sin partner i 25års åldern så passar det nog bättre att man bara delar på de gemensamma utgifterna.
Men då delar man givetvis LIKA, det där vansinnet att den enes pengar skulle vara mer eller mindre värda är bara dårskap.

Utgifter inom familjen ska man givetvis vara överens om, den ena ska inte springa runt o konsumera på eget bevåg.

Men jag håller med dig att det faller sig bättre med gemensam ekonomi när man stadgat sig ordentligt o ser sig leva tillsammans resten av livet...

När man flyttar ihop med sin partner i 25års åldern så passar det nog bättre att man bara delar på de gemensamma utgifterna.
Men då delar man givetvis LIKA, det där vansinnet att den enes pengar skulle vara mer eller mindre värda är bara dårskap.

Om man lever tillsammans som familj så borde det inte förekomma att någon accepterar att ens partner har 30.000 mer än en själv att spendera hur denne behagar.

Hur nertryckt behöver man inte vara för att acceptera nått så vidrigt?

Det gjorde jag visst. Läs igen.

Person A har precis lika stor rätt att göra "dyrare spontaninköp" som person B, dvs ingen alls utan att först ha diskuterat saken med den andra.
Precis fullständigt ointressant hur pengarna kommit in, utgifter ska båda vara överens om.

Annars kör man enskild ekonomi o delar alla gemensamma utgifter rakt av, som polare....