Sambon vill ha procentuell ekonomi

Jag orkar inte läsa igenom 13 sidor.. Så ursäkta om nån redan kläckt samma vishet..

Det finns enligt alla sunda sätt att tänka endast 2 alternativ som är rättvisa.

Det ena är att ni fortsätter som nu gör idag, ni delar alla gemensamma utgifter rakt av.
Detta blir lite som att dela lägenhet med en polare o jag skulle aldrig personligen acceptera att leva på detta sätt i en relation. Men ekonomiskt rättvist är det utan tvekan.

Det andra är att ni går all-in med fullständigt gemensam ekonomi, in med allt på samma konto o så dras allting därifrån. Detta gör att ni på alla sätt blir ekonomiska jämlikar inom förhållandet. Detta är det enda naturliga sättet att fördela ekonomi om avser att leva sitt liv tillsammans med en annan människa. Detta blir ju oerhört mer viktigt senare när det kommer barn o allt som det innebär för det ekonomiska med i bilden.

Men att fördela det ekonomiska ansvaret procentuellt efter inkomst är inget annat än fullständigt o totalt orättvist ur alla perspektiv.
Rent kommunistiskt vänstergängat vansinne rakt av, om din sambo kräver detta av dig så bör du avsluta förhållandet omedelbart.   

Fullständigt befängt upplägg, helt vansinnigt.

Hur kan ni någonsin känna er som jämlikar inom förhållandet om den ena har ett betydligt större överskott än den andra?

Den ekomiskt starka parten får på detta sätt makten att helt ensam bestämma hur familjen ska leva och vad de ska lägga pengar på. Den ekonomiskt svagare lägger i praktiken enbart fram önskemål om hur familjen ska leva, som den starka väljer om den vill bevilja eller inte.

Helt vansinnigt, vem faan accepterar att leva på detta sätt?

Själva poängen är att detta är gemensamma pengar, det är familjens pengar. Det finns inget mitt eller ditt, det finns bara vårat.

Ska man separera o det finns pengar på det gemensamma kontot så delas detta givetvis lika rakt av.

Möjligen kan det uppfattas jämlikt o rättvist så länge det knappt skiljer i inkomst mellan parterna.

Men låt säga att du tjänat 20 netto o din partner 60, hur hade du uppfattat det då?
Du hade då kanske varit i princip pank efter att du betalt din del av det gemensamma och dina egna utgifter, medans din partner har 30.000 över att spendera på sig själv om han så önskar.
Hade du då på något sätt kunnat se er som ekonomiska jämlikar i förhållandet? Inte alls fått känslan att din partner styr familjen ekonomi genom sin betydligt högre inkomst?

Väljer man att leva sitt liv tillsammans med en annan människa i en familj så ska man se varrandra som jämlikar på alla plan, man ska se sig själv som en del av en familj, inte 2 individer som bor ihop.

Det du beskriver är i mina ögon likställt med 2 polare som delar lägenhet.

När du även i ett annat svar beskriver att du och din partner inte ens sover i samma säng, eller ens rum.

Då är det väldigt uppenbart för mig att din o min definition på vad som är ett jämställt förhållande.... eller ens ett förhållande skiljer sig rätt avsevärt.

Håller fullständigt med om vi två inte ska försöka leva ihop.

Utgifter inom familjen ska man givetvis vara överens om, den ena ska inte springa runt o konsumera på eget bevåg.

Men jag håller med dig att det faller sig bättre med gemensam ekonomi när man stadgat sig ordentligt o ser sig leva tillsammans resten av livet...

När man flyttar ihop med sin partner i 25års åldern så passar det nog bättre att man bara delar på de gemensamma utgifterna.
Men då delar man givetvis LIKA, det där vansinnet att den enes pengar skulle vara mer eller mindre värda är bara dårskap.

Att den som tjänar mer ska betala mer av de gemensamma kostnaderna, men samtidigt ha enskilda ekonomier...

Fullständigt dårskap.

Den som tänker i de banorna är ute på djävligt tunn is, över väldigt djupt vatten.
Det tyder på att personen i fråga har en riktigt vidrig värdegrund och världsuppfattning rent generellt.

Jag får kalla kårar genom ryggraden när jag hör nått liknande.

Därav mitt råd till TS att snabbast möjligt avsluta relationen om detta resonemang kommer i form av krav.

Om man lever tillsammans som familj så borde det inte förekomma att någon accepterar att ens partner har 30.000 mer än en själv att spendera hur denne behagar.

Hur nertryckt behöver man inte vara för att acceptera nått så vidrigt?

Det gjorde jag visst. Läs igen.

Person A har precis lika stor rätt att göra "dyrare spontaninköp" som person B, dvs ingen alls utan att först ha diskuterat saken med den andra.
Precis fullständigt ointressant hur pengarna kommit in, utgifter ska båda vara överens om.

Annars kör man enskild ekonomi o delar alla gemensamma utgifter rakt av, som polare....

Det jag menar är att genom att ställa krav i denna anda väldigt tydligt hintar om att det finns en väldigt felaktig och snedvriden syn på rättvisa i denna persons grundvärderingar.
Detta kommer med all sannolikhet enbart ta sig värre o grövre uttryck ju längre tiden går.

Att kräva att man ska behöva betala mindre för något än någon annan med enda motivering att man tjänar mindre pengar än den andra, eller att den som har mer ska betala mer, är inget annat än simpelt offertänk, som i sina tur baseras på ren o skär avundsjuka.   

Eller för att sammanfatta det kort, en vidrig grundvärdering.

Har jag någonsin påstått att jag anser att dagens marxistiska o feministiska vänstervridna ideologi som ligger till grund för landets nuvarande skattesystem inte är lika vidrigt?

Som tur är börjar ju skiten monteras ner nu o mer sunt förnuft letar sig in.
Efter 2022 lär vi få se en mängd stora steg i en sundare riktning, inte bara skattepolitiskt.

Finns inget värre än den "offerkofta-politik" som de röd/gröna dårarna drivit till absurdum senaste mandatperioderna.