• gbgumman

    Sambon vill ha procentuell ekonomi

    erikaABC skrev 2020-02-12 17:20:35 följande:

    Du skriver att ni valde dessa kostnader när hon hade stabilare jobb. Bostadskostanden kanske blir för stor för henne nu?
    Alternativet är att ni flyttar till billigare och lever efter hennes nivå och delar hälften.
    Får ni barn tror jag det är helt kört att gå efter din princip.


    Så tänker jag med. Om man inte har gemensam ekonomi eller procentuell så måste alla utgifter vara baserade på den med lägst inkomst. Vill ts bo mindre och äta billigare mat och inte resa så så får hem välja att leva så.   
  • gbgumman
    S23 skrev 2020-02-12 17:52:07 följande:

    Ja och min man resonerar som så att vi själva valt våra yrken och lön. Han tjänar 38.000 jag 27.000. Långt tillbaka har jag tjänat mer än han. Han har även varit tjänstledih med 0 i inkomst m. Oavsett har vi delat 50/50.


    Jag och min man resonerar som så att vi går båda till våra jobb och jobbar lika hårt och kommer hem lika trötta. (Den ända skillnaden är att mitt jobb är viktigt för vårta samhälle det är inte hans.) Därför ska vi ha lika mycket pengar var. Men vi räknar aldrig pengar. Han tjänar 65000kr och jag 31000. Vi anser båda att det är rättvist. 
  • gbgumman
    S23 skrev 2020-02-13 12:01:09 följande:
    Detta respekterar jag fullt ut. Jag anser igentlihen inte något av alternativen som felaktiga. Utan det handlar om vad man själv anser vara rätt.

    Troligtvis står du och jag ganska olika politiskt utifrån hur vi ser på livet och privatekonomin.

    Jag anser mig som kvinna, av jämställdhetsskäl, inte vilja bli försörjd av min man och vara i den beroendeställningen. Men jag är helt med på att man av samma anledning kan resonera tvärt om.

    Vi har båda alltid haft pengar över varje månad vilket naturligtvis gör att vi ännu mer anser att man själv jobbat för sina pengar och därför inte delar procentuellt. Hade en utav oss knappt gått runt så hade det kanske varit annorlunda. Dock ser vi båda på ekonomi som att man alltid skall se till att ha en sparbuffert som räcker att leva minst ett år på. När min man var tjänstledig levde han på sparade pengar helt enkelt.

    Vi anpassar utgifter efter inkomster och lever just nu enbart på mannens halvtidslön då jag är föräldraledig på 100% och han 50%. Just nu lever jag alltså på hans lön, detta blir kompensationen för att jag väljer att stå utan inkomst när jag är hemma med vår dotter för att vi skall kunna vara hemma tills hon är minst tre. Så just nu har ingen av oss möjlighet att spara pengar, vilket jag anser som en rättvis fördelning.

    Svaret på ts fråga anser jag vara att inget egentligen är rätt eller fel. Man måste vara överens helt enkelt. Det man dock kan säga är att ts sambo ur en laglig mening inte har rätt till hans pengar, och att hon troligtvis inte hade haft lägre utgifter om hon levde själv
    Jag ser mig inte som försörjd. Vi har ett konto där det finns pengar och från det kontot handlar vi båda två. Finns det mindre pengar handlar vi mindre finns det mer så handlar vi mer och spar mer. Det är helt lika både i insats och möjlighet att handla. Dock får han en högre pension än jag vilket gör att mitt pensionssparande är högre. Vi försörjer inte varann vi har bara exakt samma levnadsstandard eftersom vi båda bidrar med våra kroppar exakt lika mycket. Sedan är det helt sjukt att min arbetsgivare inte fattar att värdera mitt jobb lika mycket som hans, men det tycker vi inte att jag ska behöva "lida" för. En gång i tiden var han arbetslös och då var det nästan bara min lön som kom in på kontot och vi gjorde likadant då. Inte försörjde jag honom vi delade bara på det som kom in.

    Vad tror du att jag röstar på nyfiken
  • gbgumman
    S23 skrev 2020-02-13 12:33:51 följande:
    Skulle gissa att du ligger mer åt det röda hållet och jag åt det blå. Partipolitik vågar jag inte uttala mig om. Vill dock säga att jag inte själv kan sympatisera helt med något parti eller block egentligen.

    Vi har helt enkelt mycket olika syn på vad man själv ?ansvarar? för och rättvisan i att vi tjänar olika.

    Jag och min man står också helt olika för inköp av möbler och dylikt. Jag har inget intresse i röjsågar och gräsklippare, som är nödvändigt där vi bor. Och han har inget som helst intresse i fina kuddar. Vill jag ha nya kuddar enbart av utseendeskäl så betalar jag dom. Han betalar röjsågen.

    Nu har jag iof inget jätteintresse i kuddar, men bryr mig ändå mer än vad han gör.

    Detta fungerar för oss, men som sagt, jag kan inte anse att du och din partner på något sätt gör fel. Ni gör som passar er bäst helt enkelt och vi gör som passar oss bäst.

    Tyvärr har ju ts problemet att de tycker olika
    Jo jag är röd/grön
    Men vårt sätt att dela blir ju samma som ni. Min man köper det han vill kanske röjsågar och jag (ja kanske inte kuddar men plädar och antikviteter) köper jag. Det är bara det att vi låter varann göra det utan att prata om pengarna. På kvällen kanske vi säger nu ska du få höra vilken fantastisk... jag köpte idag. Har funkat för oss oavsett vilken summa vi fått in. 

    Jag håller helt med dig om att alla gör som det passar dem och alla är rätt så länge man är överens, och som du också skriver så är det här problemet ligger hos ts.

    Men jag gillar inte att man säger att jag blir försörjd för det blir jag inte. Gillar inte att man säger att jag är i beroende ställning för det är jag inte. Vid ev skilsmässa är det jag som går segrande ur ekonomiskt pga saker jag inte vill skriva här. Om han dör skulle jag tacklare bra försäkringar klara mig galant, lika så han men men då inte pga försäkringar utan för han ärver mig och har hög lön. 
  • gbgumman
    möjligt skrev 2020-02-13 15:48:14 följande:
    Men om man nu väljer att arbeta med sin hobby inom kultur, konstnär etc och ens sambo istället väljer att gå igenom en lång och krävande utbildning just för att skapa finansiella möjligheter för sig själv, varför anser du då det så självklart att den andre ska ha en del av dessa pengar?

    Hade det handlat om sjukdom eller liknande så köper jag det men när det är självvalt... nja...

    Om hon skulle valt att bara jobba 50%? Eller 25% ?

    Ska hon ändå ha rätt till sin sambos pengar?

    Hade båda varit skådespelare och den ena mer framgångsrik hade det varit något annat
    Både jag och min man har långa krävande utbildningar. Jag har en master och han en kandidat. Båda jobbar med våra hobbys (vi har båda fler än en hobby). Anledningen till att vi jobbar med hobbys är för att det är det vi är duktiga på. Att vara duktig på mitt jobb är viktigt för mig, viktigare än att tjäna pengar. Hatar när man träffar någon professionell som verkar avsky sitt jobb och därmed är riktigt usel på det. Min dotter hade en sådan lärare. Hon rättade inte ens barnen uppgifter utan skrev bara rätt längst ner. Hon märkte inte ens att dottern genomgående hade räknat fel räknesätt. Hon hade däremot en hobby som hon gärna bloggade om och verkade lägga mycket tid på och vara duktig på. Hon var ALLDRIG kvar i skolan även om man hämta tidigt. Pinsamt
  • gbgumman
    sextiotalist skrev 2020-02-16 08:20:18 följande:
    Vet många som gör det och fixar det utmärkt.

    Vi har haft det så i 25 år och är allt annat än kommunister. För mig är fullständig gemensam ekonomi mer kommunistiskt och hade personligen aldrig gått med på detta
    Hur hade du löst vårt fall för 20 år sedan. Jag hade inkomst på ca 10 000kr och han hade inkomst på exakt 0kr. Tycker du då att han skulle sovit utanför lägenheten och inte ätit och jag inne i lägenheten och ätit mat?

    Exemplet kan låta överdrivet men du skriver också "aldrig skulle gått med på detta" idag 20 år senare har han en inkomst på 65000kr. Så det var knappast så att han saknade driv.
  • gbgumman
    Amfitrite2 skrev 2020-02-16 09:51:41 följande:
    Nu är du, vad jag har förstått, högutbildad och högavlönad. Så i ditt fall tjänar du ju på den modellen (antar jag). Men du måste ju också veta (annars finns det statistik där ute...), att i majoriteten av alla parförhållanden är det inte så? Utan kvinnan tjänar betydligt mindre än mannen, och efter småbarnsperioden har hon kommit efter ännu mer - och kommer aldrig ikapp. 

    Det du förordar - utifrån ett mycket privilegierat perspektiv - skadar majoriteten av alla kvinnor där ute.

    Vidare tycker jag inte att begreppet "generös" har något i ett förhållande att göra. Det signalerar att en är överordnad och en underordnad, och att den som är överordnad kan tänka sig att vara lite snäll mot den andra ibland. Men bara när det passar och på sina egna villkor. Jag skulle ALDRIG acceptera att leva så!
    Håller med. Skulle inte heller vilja leva där man ska hoppas att ens sambo ska vara "generös" i vardagen. Vi vill leva ett liv där man VET vad man kan vänta sig och där båda partner ska kunna känna sig fri att bestämma/ta initiativ till semesteraktivitet, kvalitén på maten m.m.
  • gbgumman
    Noname00 skrev 2020-02-16 10:26:21 följande:
    Jag kan gärna svara hur jag löst det.
    Då hade jag betalat för min sambo.
    Då har jag en fråga till dig.
    Bara för att man kliver in och betalar när någon är arbetslös eller pluggar innebär det då tycker du att man måste göra det resten av förhållandet?

    Min poän är varför måste allt vara hugget i sten, med gemensam pott % hit och det, det viktigaste är att allt blir betalt.
    Jag tycker alla kan få välja själva. Jag vill leva ett liv där man lever i ett team där man inte skiljer mellan mitt och ditt i hela förhållandet.
Svar på tråden Sambon vill ha procentuell ekonomi