Sambon vill ha procentuell ekonomi

.

Nej man ska inte ha varandras pengar men man ska betala procentuellt lika på utgifter. Han kommer ändå ha BETYDLIGT mer kvar än hon och kan göra vad han vill med dom. Hon får ju inte hans pengar som läggs på utgifter? Det gör bara att hon får några tusenlappar mer över i månaden om han betalar någon tusenlapp mer än hon. Jag tycker det är det mest rättvisa om man lever ett liv ihop. Trist om den ene ska ha massor av pengar att göra vad man vill med och den andre knappt något kvar bara för att man valt olika jobb? Skulle aldrig köra av att leva med en person som är så snål och rädd om sina pengar att man inte kan se till att det är jämnt när det gäller utgifter man har gemensamt. Tur nog lever jag med en vettig person.. flera av er här inne gör en mörkrädd. Det handlar inte om att leva av den andre. Det handlar om att betala procentuellt lika mycket på de gemensamma utgifterna.

Både jag och min man har långa krävande utbildningar. Jag har en master och han en kandidat. Båda jobbar med våra hobbys (vi har båda fler än en hobby). Anledningen till att vi jobbar med hobbys är för att det är det vi är duktiga på. Att vara duktig på mitt jobb är viktigt för mig, viktigare än att tjäna pengar. Hatar när man träffar någon professionell som verkar avsky sitt jobb och därmed är riktigt usel på det. Min dotter hade en sådan lärare. Hon rättade inte ens barnen uppgifter utan skrev bara rätt längst ner. Hon märkte inte ens att dottern genomgående hade räknat fel räknesätt. Hon hade däremot en hobby som hon gärna bloggade om och verkade lägga mycket tid på och vara duktig på. Hon var ALLDRIG kvar i skolan även om man hämta tidigt. Pinsamt

Var läser du att TS gått en lång krävande utbildning? TS skriver att både han och hans sambo har högskoleutbildning.

Till TS: tänker du att din sambo är den kvinna du ska bygga ett liv tillsammans med eller ser du henne som något tillfälligt? Kan vara värt att fundera på. Om ditt företag skulle gå i konkurs eller du skulle bli långtidssjukskriven, skulle det fortfarande kännas rättvist att dela 50/50? Just nu går det bra för dig ekonomiskt. Om några år kanske det är omvänt.

Även om ni i realiteten kanske redan betalar ungefär lika mycket, så handlar det just nu om din "goda vilja" och kan aldrig bli jämställt.

Det finns inte ett enda rätt alternativ för hur ekonomin kan delas. Men att tjurskalligt hålla fast vid att ni ska fortsätta som ni gjort fast era ekonomiska förutsättningar helt har förändrats kan kosta dig din relation. Hade jag varit din sambo hade jag nog tappat respekten för dig. Och det hade inte handlar om att jag vill åt dina pengar, utan om att vi skulle ha fullständigt olika levnadsvillkor. Att du ger mig presenter och bjuder mig på saker väger inte upp det, då allt är på dina villkor.

Enligt GGN är det ju tydligen ts tjejs eget fel att hon tjänar mindre, hon borde ha sett till att skaffat ett jobb där hon tjänar lika mycket blablabla. Med det följer ju då att man bara ska vara tillsammans med någon som tjänar lika mycket som en själv så om ena blir arbetslös så har man bevisligen två val; göra slut eller flytta isär. Mitt inlägg var menat som ironi om det inte var tydligt nog.

Jag tycker inte man ska tvingas ge bort sitt överskott på så sätt att man för över pengar till sin partners konto. Däremot är det inte rättvist att en som tjänar 25 % av inkomsten ska betala 50 % av utgifterna. Det finns många argument att göra här men i grunden kan man säga att ts annars får anpassa sig till sin partners inkomst, dvs de får flytta till en lägenhet hon har råd att betala hälften av osv och de flesta är nog inte villiga att göra det. Då får vardera parten leva som de har råd till och i övrigt göra vad de vill med sina pengar.

Alla utbildningar är väl mer eller mindre jobbiga, de tar tid och kostar pengar på ett eller annat sätt men man kan ju inte ge upp att bygga ett liv för risken att man inte träffar någon ekonomiskt likvärdig.

Räkneexempel:

Två personer lever ihop. Den ena får 30' i månaden efter skatt, den andra 10'. De har fasta utgifter (räkningar) på 15' och utöver det kostar mat, bensin etc 5' i månaden. De delar lika. När nästa löning kommer har den ena personen då 20' att sätta på sparkontot och den andra har typ en tjuga i börsen.

Hur gör man denna situation mer rättvis? Eller tycker du som GGN att det här fullständigt normalt, att den med mindre pengar isf får "se till" på något magiskt sätt att skaffa sig en annan utbildning med mer välbetalt jobb några år senare? Eller ska man bara skylla sig själv att man blivit ihop med en som tjänar mer än en själv och vill ha en viss livsstandard?

Ska man ha någon som helst framtid tillsammans vill man väl vara med en partner som är beredd att ta hand om en till viss del, inte att bli snyltad på men som ändå ser efter hela familjens behov och inte bara sina egna med millimeterrättvisa.

Som jag läste så var det inte riktigt så, det var något om att de skulle ha haft en lgh som passade bådas ekonomi men sen blev det inte så iaf osv. Sedan väljer ju ts själv att bjuda ut henne på restaurang osv, det är isf hans val förstås.

Jag vet inte hur dåligt ställt hon har men det känns som att hon anser sig ha mindre pengar än hon egentligen har, svårt att säga. Däremot stod det inget om att hon betalar 40 % av utgifterna men ts skrev att han har ungefär tre ggr så mycket kvar efter att deras utgifter är betalade.

Ja den kom till för att skydda den svagare partern.

Kvinnan är hemma och mannen gör karriär är ett exempel.

Men så ser det inte ut längre.

Frågan är vem som är den svagare parten, den best bostadslån på dagens marknad eller den utan.

Det finns lite att utveckla och aveckla när det gäller sambolagen.

Att få 50% av nettovärdet bara för att man flyttade med in och brukat någon annans egendom är lite för generöst.

Samma syfte skulle kunna uppfyllas om det var omvänt, att det är upp till sambos att reglera sina egendomar sins emellan.

Var har du fått för dig detta? Vilken " praxis " skulle hävda att det inte räcker att man införskaffar lägenheten för gemensamt bruk och således blir gemensam egendom som de kommer att dela på 50/50 oavsett vem som köpt den ? 

jag vill väldigt gärna se denna "praxis " som hävdar att man ska ha bott i den tillsammans i ett år.

Jag skrev på min andra komentar om du hade läst, att jämkning måste vara det hon syftar på, jämkning är inte = praxis...

"15 §   I den mån det med hänsyn särskilt till samboförhållandets längd men även till sambornas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är oskäligt att en sambo när samlevnaden upphör skall lämna egendom till den andra i den omfattning" 

Eftersom du är så bra på att läsa kanske du skulle läst vad min poäng var, TS är redan idag sambo med denna kvinna, varför skulle det krävas 5 år i den NYA lägenheten för att dess värde skulle delas? Har du någon juridisk kompetens öht eller sitter du bara o gissar begrepp ?

Det jag menar är att genom att ställa krav i denna anda väldigt tydligt hintar om att det finns en väldigt felaktig och snedvriden syn på rättvisa i denna persons grundvärderingar.

Detta kommer med all sannolikhet enbart ta sig värre o grövre uttryck ju längre tiden går.

Att kräva att man ska behöva betala mindre för något än någon annan med enda motivering att man tjänar mindre pengar än den andra, eller att den som har mer ska betala mer, är inget annat än simpelt offertänk, som i sina tur baseras på ren o skär avundsjuka.   

Eller för att sammanfatta det kort, en vidrig grundvärdering.