Reagerar jag konstigt?

Beklagar sorgen.

Ja, det känns fort. Men, du vet ju inte vad som ligger bakom. Hur länge har de känt varandra, om hans och din mammas förhållande var bra osv. Han kanske känner att han vill ta vara på tiden med den nya,  eftersom man inte vet när någon går bort.

Sedan är alla olika i sin sorg. Har du inte träffat honom  alls på denna tid sedan din mamma gick bort?

Jo det har jag gjort. Tvivlar inte på att han älskade henne djupt, därför blev jag så chockad. och ledsen, om jag ska vara ärlig. Låter kanske egoistisk, men det är så jag känner... Jag kan inte hjälpa det.

Han kanske behöver en form av "rebound" för att orka igenom sorgen? Det är ändå hyfsat vanligt att människor som nyss förlorat någon i döden väljer en ny partner relativt snart. Det är en form av sorgearbete och har ingenting att göra med den avlidne och ev känslor där. Och är det någon han känner sedan länge är det heller inte så konstigt.

Det har nog mer att göra med att du fortfarande sörjer och saknar din mamma än att han går vidare. Var tacksam för att han var där med din mamma till slutet och för den kärlek och det liv de delade och släpp det andra. Du behöver inte bli sårad å din mammas vägnar, det kommer inte att föra något gott med sig. Du och den här mannen har gemensamt att ni har varit en del av din mammas liv och funnits i hennes hjärta och att ni nu håller henne i era minnen. Jag kan inte tänka mig att hon skulle vilja att ni stannade upp era liv nu.

Det är inget fel på dina känslor. Men det är inte heller fel  på honom, och hans känslor. Detta betyder ju inte att han inte saknar din mamma, eller att han inte älskade henne, bara att han gått vidare nu. 

Nej, jag tycker inte du är konstig. Jag reagerade likadant när en nära släkting till mig hade dött, och den sörjande änkan blev helt knäpp och kastade sig över en ny man. Hon trodde hon var förälskad, men det visade sig bara vara en fas i sorgen. Efter några månader var det slut. Själv sade hon senare, att hon hade fått ångest av att vara ensam.

Tack, då är jag inte ensam om det i alla fall. Ja det visar sig väl om det här håller eller inte... Jag blev bara så chockad, kanske för att jag själv knappt har förstått vad som hänt än. blir en krock då när någon så nära henne gått vidare redan... Jag kan bara inte förstå det.

När man sörjer, är ledsen och förtvivlad kan man göra de knäppaste och mest ogenomtänkta sakerna. Det är inga som helst fel på dina känslor, men samtidigt är det inga fel på hans handlingar. Ni sörjer på olika sätt och han kanske behöver detta för att hantera sorgen och för att inte känna sig ensam i detta. Jag förstår dock din reaktion till 100% och jag är ledsen för vad du går igenom.

En tanke som även slår mig är att han kanske har råkat ut för det där klassiska som deprimerade människor kan råka ut för med sin psykolog. Man blir förälskad i någon som lyssnar, förstår och finns där för personen när det är tungt och jobbigt. Håller det inte så håller det inte, men han verkar behöva det här just nu.

Min mormor gjorde likadant.
Min morfar dog i april, på hösten hade hon redan en ny.
Efter 49 år tillsammans.
Sen kom det fram en massa andra saker också.

Vi har noll kontakt idag.
Undrar om hon någonsin älskat honom.