Min sambo går aldrig upp med barnen

Lite hårda ord här. Eftersom jag var i exakt samma stol så tycker jag du ska analysera situationen annorlunda.

Vissa människor behöver mer sömn. Vissa människor har svårt att vakna och gå upp.

Detta blev tydlig hos oss redan med vårt första barn som hade kolik. Jag fick helt enkelt acceptera att det var som det var.

Visst var ju sur som fan ibland för att jag aldrig fick vila ut under småbarnsåren. När partnern väl vaknat så är man själv så vaken att man likaväl kan gå upp.

Men detta var ju inget hon gjorde av ondo.

Så ni som skriver slacker vet inte vad ni pratar om. Det handlar om sömnmönster inte att alla som vaknar på morgonen är så jävla duktiga. Sen verkar ts partner vara en kille, då är det helt accepterat att stämpla som slacker. Könsdiskriminering.

Ts du skriver ju att han försöker kompensera sin brist med att göra annat. Det tyder ju på att det är en reko kille. Under denna tid kanske du kan vila?

Småbarnsåren går över. Det har de gjort här och nu kan barnen gå upp själva på morgonen. Men jag är alltid först uppe ändå.

Fast jag har aldrig sagt att min sambo inte vaknade av koliken. Jag sa att det blev tydligt att vi har olika sömnbehov. Hon behöver nästan det dubbla. Det är inte rättvist i ett sånt läge att fördela sovtiden exakt. Men man kanske måste haft kolikbarn för att förstå det?

Och eftersom min, och ts, startsträcka är kortare än de med annorlunda sömnbehov så går vi upp. Vaknar jag, kommer jag inte somna igen. Så jag kan lika gärna gå upp.

Men visst, ts kan separera om hon tycker att det löser problemet. Då får hon ju högst troligt andra problem men visst, det blir väl trevligt med omväxling.

Men faktum kvarstår. Samhället är inte anpassat för morgontrötta med stort sömnbehov.

Du verkar ha lässvårigheter.

*styrkekram*