Agnlovis92 skrev 2020-02-05 00:39:54 följande:
Känner väl igen mig i situationerna du beskriver. Här är det likadant med min 5-åring. Det är nästan alltid jag som får inleda till lek/pyssel/spel osv. Och då kanske han är med och leker i fem minuter för att sedan försöka sig på byta aktivitet för oss. Förutom när vi är utomhus, då klänger han och klättrar på allt. Hittar på de mest kreativa och snudd på farliga saker man kan göra med exempelvis ett trappräcke, lyktstolpe, räcke och dylikt. Är din son också energisk utomhus?
Hur fungerar det om/när han tittar på platta eller Tv och dylikt. Kan han titta ensam då? Det kan nämligen min son känna sig bekväm med.
Däremot så har man massor med förslag på vad vi kan göra utanför hemmet. Men skulle som du, önska att barnen kunde varva ner och gå in i sitt eget intresse en stund, finna en lugn i att bara vara och greja på sina rum.
I vårt fall tror jag INTE det är att vi (hans föräldrar) har lekt för mycket med honom som liten, eller varit nära honom konstant. Snarare tvärt om ibland kan jag känna. Men, har jag och hans pappa kanske visat honom dåligt när han var liten vad man kan göra med sina leksaker? Har vi bara öppnat julklappar osv och ställt in dem på hans rum?
Jag tror det kan finnas flera orsaker till att de inte vill leka själva hemma.
1. Extra stort behov av närhet och trygghet. Vara med sina närstående får dem att känna sig trygga och älskade. Kanske har ett större behov än många andra barn.
2. Nu tänker jag från mitt eget perspektiv..Är det för rörigt för våra barn att välja? Jag menar, se en korg med leksaker i. När ingen annan bygger och visar vad man skulle kunna göra av dessa leksaker. (Menar att på förskolan blir de inspirerade av varandra)
Ja, utomhus är han precis som du beskriver att din son är! Det ska balanseras, klättras, springas osv. Försöker av den anledningen vara ute på helger osv men just vardagar blir det ju svårt att få ihop allt.
Han kan titta själv på TV/padda, fick han bestämma skulle han sitta med något utav det i snudd på hela kvällarna men jag tycker att han kan göra annat fram tills efter middagen och så får han kolla på padda då.
Min son är också väldigt duktig på att komma på saker att göra utanför hemmet - lekplatsen, badhus, lekland osv osv. Men ALDRIG att han föreslår att rita, leka med lera, leka med bilarna, bygga lego osv självmant.
Vi har inte heller varit överstimulerande när han var mindre, åtminstone vad jag tror. Vi har ibland startat igång leken och sedan gått iväg och gjort vårt så har han lekt kvar eller så kunde han ibland starta leken själv. Då kunde han komma och hämta oss för att vi skulle titta på vad han byggt eller liknande men sen kunde han fortsätta (i alla fall ett tag) själv. Det var inga långa lekar men det var i alla fall något.
Jag är helt med på dina reflektioner! Vi bor relativt trångt och har alla leksaker i vardagsrummet och köket så han är alltid nära oss. Han skulle därför kunna sitta och leka på golvet medan vi städar eller rita vid bordet medan vi lagar mat och ändå vara nära, vi kan prata under tiden osv. Men han vill hellre sitta i soffan och göra ingenting (eller helst kolla på paddan då om han får välja). Vi har tre korgar med leksaker så han har inte ett helt rum att välja på men en ganska lagom mängd (i mitt tycke).
Han pratar ofta om leksaker, att han önskar sig dittan och datten - men han leker aldrig med de han har. Vid de tillfällen han fått nya leksaker har de varit intressanta i en kvart sedan har han lekt klart med dem också.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, det är ju omöjligt att stimulera honom på heltid och jag vet inte hur jag ska trigga hans fantasi på bästa sätt.