Anonym (Brigit)

Sun 26 Jan 2020 11:56

137 svar

Inkludera barnen och erkänna

Majja86 skrev 2020-01-26 10:44:28 följande:

Det jag vill är att bygga upp en ?familj? med han och hans barn, vi var överens om att inte skaffa gemensamma barn, men jag bad han även för bara någon vecka sedan när vi hade en dispyt gällande situationen att helt enkelt släppa taget eftersom de är han som inte kan vara öppen och ärlig om att han är i en relation så jag kan få chansen att bilda min egen familj, men han vill inte leva utan mig påstår han och han älskar mig och detta är ?inte för alltid? men såhär 6 månader senare med frasen ?inte för alltid? så undrar jag när i hela helvetet något ska gå framåt?

Visst vill jag att vi ska bo ihop, vi fungerar bra tillsammans även om jag gör allt hos honom så har de inte gjort mig något direkt men när man hela tiden måste stänga av ljudet på telefonen, höra honom ropa att någon ringer så var tyst och höra lögnerna han säger om att han inte kan äta pizza/snusa när allt finns hos honom så tappar man tålamodet på att vänta!

Har jag fel?

Jag vet inte hur gammal du är och jag vet inte hur du har sett på att skaffa barn tidigare men jag tycker verkligen att du ska fundera ordentligt på hur du vill ha det. Så länge man inte har egna barn så tycker man kanske att det är okej att vara någon slags "familj" med honom och hans barn, men det kommer aldrig att bli på samma sätt som när du har egna barn. Hans barn kommer aldrig att kunna ersätta det du får om du skaffar egna barn. Jag vill påpeka detta för dig, inte för att jag tror att alla egentligen vill ha egna barn innerst inne men det jag säger är att någon annans barn kommer aldrig att kunna ersätta det du upplever med att få egna barn. Ibland vet man kanske inte om man vill ha barn eller inte och då är det synd att låta "inte" väga över bara för att han redan har barn. I stället för att noga tänka efter vad du själv egentligen vill ha.

Jag som var barnlös när jag träffade min sambo, som hade ett barn redan, jag vet att det är något helt annat att få egna barn och jag är så tacksam att jag råkade bli gravid. När jag väl var gravid så var det inte tal om att jag skulle nöja mig med att han redan hade barn. Det är också en potentiell situation att tänka igenom. Vad händer om du råkar bli gravid. Förväntas du göra abort då? Det kommer att tära enormt på er relation ifall du ska göra abort bara för att han är nöjd med de två barn han redan har. Eller om du behåller och han känner sig pressad av att få ännu ett barn med en till kvinna.

Personligen tycker jag att du gör rätt i att be honom att släppa taget. Han har redan visat att du och dina känslor inte är särskilt prioriterade i hans liv. Det är säkert inte av elakhet som han gör så men för att han helt enkelt har mer i sitt liv än han mäktar med. Och där han brister där är det just nu du som väger upp. Det kommer att tära enormt på dig och på er relation att du bär frustrationen för hans tillkortakommanden.

Anonym (Brigit)

Sun 26 Jan 2020 12:24

#40

Anonym (Sebben) skrev 2020-01-26 12:18:12 följande:

Nej, du kategoriserar ensidigt vilket ju t ex TS visar. Alla vill inte ha precis ditt liv. Vi måste kunna bredda normen så att samhället bättre anpassar sig till den verklighet som finns. Jag lät mina tonårsgrabbar att de ska räkna med 2-3 längre förhållanden i livet, något/några med barn och att man ska kanske tänka sig bo med kompis/kompisar vissa perioder - och själv förstås..

Tillhör du nån sekt eller har du fastnat i samhällstankar från 1900-talet? Inget ont i det men knappast relevant alls längre.

Så du predikterar dina barns liv? Så om de träffar "sitt livs kärlek" vid 20 års ålder, då är du där och korrigerar dom? Säger att de ska räkna med att det bara är den första av 2-3 längre relationer? Om inte annat så vet de nu att det är så du tänker

Anonym (Brigit)

Sun 26 Jan 2020 13:01

#43

Anonym (Sebben) skrev 2020-01-26 12:52:33 följande:

Jag gör som alla andra föräldrar jag berättar för mina ungdomar vad som är vanligt ur den aktuella verklighet, erfarenhet och statistik som finns tillgänglig för mig. Hur får du det till att prodiktera, det är inte så att du bittert vill misstolka och slippa bidra till TS frågeställning?

Naturligtvis hoppas vi alla att varje kärlek är stor och evig, och det får alla tro i sin förälskelses yra, men sedan nyktrar vi alla till och måste bete oss praktiskt. Jag är en självständig och glad man och jag har sett många underbara kvinnor som inte utvecklas sunt avseende lådvin, övertidsarbete, mobilsurf, stillasittande och de inte sköter sin intellektuella utveckling. De gnatar och oroar sig. Då ska en bra man avsluta relationen och ta hand om sitt liv utan den sortens börda... vi har ansvar för oss själva.

Som finns tillgänglig för dig. Utifrån din erfarenhet. Låt då de som har en annan erfarenhet berätta om sin utan att anklaga dem för att komma ifrån en sekt. Jag ser ingen skillnad på ditt förhållningssätt och Ess förhållningssätt.

Din erfarenhet av kvinnor må vara begränsad om den endast bestått av lådvin, oro och gnat. Hoppas du hittar någon som du finner mer stimulerande för din intellektuella utveckling.

Anonym (Brigit)

Tue 28 Jan 2020 14:30

#49

Majja86 skrev 2020-01-28 14:16:29 följande:

UPPDATERING

Han vill ha lugn och ro några helger, sen är han redo att gå ?all-in? som han kallar det!

Vi har pratat gång på gång om detta och nu kom jag fram till att visst, jag ger han total lugn och ro i dessa veckor framöver (fram till första helgen i mars)..

MEN:

Det innebär även att jag tvättar inte, tar inte disken, handlar ingenting åt varken han eller barnen, han sköter sitt hem helt själv!

Han vill ha lugn och ro och jag vill inte känna att jag är någon som tar hand om hans hem och hans barn som jag inte är delaktiga i, de vet inte ens om att försörjningen och städandet inte sköta av han! Men de kommer dem inse nu, att de är inte städat och fint när ?kossan lämnat båset?

Men nu är han sur för det med! Men de får han vara, de är så de får vara nu i 5 veckor helt enkelt!

Tankar???

Perfekt!

Det där med att sura är en typisk manlig härskarteknik som kvinnor allt för lätt ger efter för, dvs män lär sig indirekt att det lönar sig att sura. Låt honom sura.

Mycket bra beslut. Uppdatera gärna resultatet. Vad är planen efter dessa 5 veckor?

Anonym (Brigit)

Tue 28 Jan 2020 15:39

#52

Anonym (Sebben) skrev 2020-01-28 14:40:11 följande:

Att sura är nog inte alls en typisk manlig härskarteknik. Det är nog precis tvärtom om du tänker efter? Varför lägga in könsaspekt i ditt inlägg, var det verkligen nödvändigt? Vill du provocera anonymt?

Okej, du tycker att det är precis tvärtom. Föga förvånande. Men du, om din kvinna surar, vad gör du då?

Anonym (Brigit)

Tue 28 Jan 2020 15:47

#54

Majja86 skrev 2020-01-28 14:54:45 följande:

Planen om dessa 5 lugna veckor som han vill ha är att han går ?all-in? de han behöver för att gå vidare med förhållandet är ?lugn och ro? han ska få lugn och ro, men sen är de all in eller lämna...

Låter bra. Precis som du säger, det passar bra att du städar och handlar, du gör helt rätt i att sluta göra något som bara får dig att känna dig utnyttjad. Där finns det ingen ömsesidighet alls.

Anonym (Brigit)

Tue 28 Jan 2020 16:21

#56

Anonym (Sebben) skrev 2020-01-28 16:10:17 följande:

Jag tycker inte alls tvärtom, du misstolkar medvetet. Att sura är nog mycket mänskligt, men kanske vanligare för din sorts människa? Föga förvånande.

Min kvinna surar knappt någonsin, vi har ett jämställt och bra förhålllande....

Och detta säger du anonymt :D Eller har jag misstolkat det yttrandet också?

Anonym (Brigit)

Tue 28 Jan 2020 17:25

#60

Anonym (Sebben) skrev 2020-01-28 16:26:28 följande:

Du är ju inte heller anonym eller hur?

Men du har redan glömt att det var du som frågade mig om jag ville "provecera anonymt". Eller att det var du som använde uttrycket "precis tvärtom". :D

Anonym (Brigit)

Tue 28 Jan 2020 18:33

#64

Majja86 skrev 2020-01-28 18:19:18 följande:

Har du läst att vi varit tillsammans i 1 år och 6 månader? Att vi var sambos förra året och att han kastade ut mig för att hans mamma spred lögner om mig? Att hans yngsta sons mamma inte godkänner mig? Vet du hela grunden?

Nu frågade jag inte om att vi skulle bo tillsammans eller inte, men har man barn och en flickvän sedan 1 år och 6 månader så borde de väl inte vara en hemlighet för hela familjen? För vännerna eller är de okej att din partner går ut och är ?singel? bland sina vänner?

Ligger mer bakom än de jag skrivit, det är jag som sett till att tvätten är tvättad, handlar så hans barn kan äta sig mätta, jag ser till att han har frukost med sig till jobbet, jag städar, diskar och lagar mat! Jag gör allt och han erkänner mig inte!!

Så samboskap är verkligen inte aktuellt alls på låååång tid!!!

Till Sebben: lägg därtill att tjejen här har bett killen att släppa henne fri så att hon kan gå vidare. Men du missade kanske att läsa det?

Anonym (Brigit)

Wed 29 Jan 2020 12:43

#80

Majja86 skrev 2020-01-29 11:59:00 följande:

Precis de jag gör nu!!

Under dessa kommande veckor så ska jag inte röra en sak hos honom, han får sköta sitt hem själv, tar kläderna slut så finns tvättstugan, disken diskar sig inte själv!

För att se om han nu älskar mig lika mycket

Saken är ju den att om vi nu tänker oss att han inser att det varit orätt att hålla dig hemlig, och inser att du har fått bära mycket frustration p g a hans yngsta sons mammas beteende mot dig, om vi tänker oss att ni kommer fram till att ni vill fortsätta ihop, så är det ändå inte rätt att du tar hushållssysslorna i den omfattning som det låter att du har gjort. Det är fint att du tänker att det är gjort av kärlek men av samma kärlek bör du låta honom får göra det för dig också. Precis som Ess och Sebben är inne på så klarar en man av att göra de här sakerna själv. Det är han som har barn sen tidigare, han klarade av att vara pappa till sina barn även innan du fanns i hans liv och det är inte något att sträva efter att vara saknad när hemmet blir stökigt och maten inte vandrar in i skåpen av sig självt längre.

Det är jättebra att du har tagit det här steget nu men gå inte tillbaka till att ta hand om allt på det sättet sedan, OM du väljer att fortsätta med honom. Det är hans ansvar som förälder att se till hemmet och barnen. Ta inte det ansvaret ifrån honom. Gör din del men inte mer än så. Det tjänar ingen på.

Inkludera barnen och erkänna

INNEHÅLL