Anonym (Sebben)

Fri 24 Jan 2020 15:26

137 svar

Inkludera barnen och erkänna

Majja86 skrev 2020-01-24 15:05:57 följande:

Hej!

Har en fråga till alla er som lever eller är tillsammans med någon annan än barnets förälder!

Har sedan 1 år och 6 månader varit tillsammans med en kille som har 2 barn, med olika mammor! I början så hette de ?Jag vill va säker på oss innan jag blandar in barnen och de utvecklar förtroende för någon de kanske inte håller med? visst de köper jag!

2019 i april flyttade vi ihop, i hela 4 månader innan han kasta ut mig, och tog en paus... Sedan efter ett par dagar ifrån varandra så kom han på att jo han ville ju va tillsammans med mig! Nu 5 månader senare så är vi tillsammans men att inkludera barnen igen eller ens erkänna att han är i ett förhållande är omöjligt!!! Nu ?vill han va säker på att vi aldrig kommer bråka, att vi verkligen håller i framtiden? och jag börjar tröttna nu!!

Vi har de jättebra under veckorna, sover tillsammans varje natt, och umgås helgerna han är barnledig, men så kommer barnhelgen ytterligare en vecka går och psyket tar mer stryk...

Är detta normalt? Hur lång tid kan han begära? Hur länge ska man stå ut? Och hur går man vidare från detta helt absurda förhållande enligt mig?

Om jag var du skulle jag tagit det chill länge till ochj njutit av situationen
skönt att vara särbo och ha mysigt hos varandra
att vara ifrån varandra lite då och då med egentid och kompisar
skönt att slippa vara sambos
skönt att slippa varandras ungar och allt det trassel som det innebär
skönt att inte inkludera ungarna mer än att de vet att pappa har en tjej

Vad vill du på sikt? Måste du vara sambo snart och ha fler ungar? Är det det du vill? I så fall behöver du snacka med nubben om att göra en plan och i så fall behöver det i planen ingå att du ksa börja ha en bonusmorsas relation (läs på om sådana) till hans ungar. Är detta bråttom eller?

Anonym (Sebben)

Fri 24 Jan 2020 15:40

#6

Majja86 skrev 2020-01-24 15:33:18 följande:

Alltså, det har varit såhär sedan augusti, att hans barn inte är medvetna om att vi fortfarande är tillsammans, hans vänner eller familj vet inte att vi är tillsammans, ingen får veta att vi är tillsammans..

jag har inga barn men kunde tänka mig att ge upp ?försöka skaffa barn? eftersom hans barn är bland de bästa jag träffat! Sambo är inte aktuellt i dagsläget men att slippa va en hemlighet och slippa Sitta ensam då han blir svartsjuk om jag nämner att jag ska umgås med någon kompis!! Han tycker vi kan va ?singlar? utåt men vi är tillsammans!!!!

Om det är viktigt för dig så sitt ner med snubben och prata om att du vill ha en strategi och tidsplanering - typ klarar vi att vara tillsamans till påsk eller midsommar och vi då känner att vi ska fortsätta va ihop så tycker jag att vi gör så här eller så här... ta upp att du tycker det är skumt med att ni är totalt hemliga osv. Ta upp den där onödiga skiten med svartsjukan med. Och den trevliga om att du är beredd att vara lagom ycket extramorsa till hans ungar framöver.

Anonym (Sebben)

Fri 24 Jan 2020 15:52

#10

Anonym (Svar på tal) skrev 2020-01-24 15:41:58 följande:

Men skärp er. Lämna den där losern en gång för alla.

Vad grundar du ett sådant nyanserat och vänligt råd på? Har du argument eller vill du bara förstöra andras relationer? För att du är såpass duktig själv på att vårda relationer? Du ger ett så charmigt intryck...

Anonym (Sebben)

Fri 24 Jan 2020 16:01

#11

Majja86 skrev 2020-01-24 15:45:34 följande:

Att fortsätt tillsammans är väl inget problem, men att fortsätta va hemlig och inte va en del av hela livet för respektive är problemet!!!

Då är mitt råd att du pratar ihop dig med snubben och kommer överens om hur lång tid ni vill ha det hemligt, halvhemligt, halvt öppet och helt öppet. Och hur(på vilket sätt ni ska växla upp vid varje level-ändring.... FB, förlovning, flytta ihop, lkalas, gifta sig, skaffa fler ungar.

Ni behöver visa korten för varandra. Att vara hela livet ihop är en vacker tanke. I verkligheten kan man väl vara nöjd om det håller i tio år? Snubbens track record med mammor verkar inte så hållbart.

Om jag var du skulle jag njuta bara, inte flytta ihop och inte skaffa unge. Men jag har ju ett annat perspektiv. Varför är evig kärlke så viktigt? Det finns ju knappt..

Anonym (Sebben)

Fri 24 Jan 2020 16:05

#12

Majja86 skrev 2020-01-24 15:44:18 följande:

Tro mig vi har haft dessa diskussioner gång på gång senaste 2 månaderna och han återkommer till ?jag vill inte blanda in barnen igen innan jag vet om vi kommer hålla och aldrig mer tjafsa eller bråka? ?att berätta att man är i ett förhållande för barnen eller deras mammor är inte ens värt att ta upp igen!

Låter som om ni behöver ha bra regler för hur ni ska tjafsa. Det måste man kunna i alla relationer, annars blir det knas.

Jag gillar tjejer där vi kan bråka lagom och bli sams, när vi är duktiga på att komma överens och inte en bestämmer hela tiden. Det finns gott om partners som vill bestämma allt. Skitjobbigt att hela tiden behöva hävda att man är vuxen, självständig och smart...

Jag tycker att snubben har rätt i att ni ska ta det chill med att blanda in hans barn. Hans track record med bebisar och mammor är rätt komiskt faktiskt...

Anonym (Sebben)

Fri 24 Jan 2020 20:42

#19

Anonym (Svar på tal) skrev 2020-01-24 16:14:54 följande:

Du, om du vill stöta på mig så kan du göra det mer subtilt. Jag är inte intresserad iaf.

Du missuppfattar totalt och undviker en fråga om varför du ger så direkta och drastiska råd utan att ge skäl och anledning.

Jag garanterar att jag inte stöter på dig på minsta sätt. Ditt sätt att formulera dig garanterar att min åsikt om din charm var ironisk. Leden att du inte förstod det. Jag överskattade dig.

Du har säkert inga bakomliggande skäl till dina råd till TS. Du vill bara riva andras relationer eftersom du själv har svårt med sådana.

Anonym (Sebben)

Sat 25 Jan 2020 16:36

#31

Ess skrev 2020-01-25 09:29:04 följande:

Ts har inga barn sen innan, så det är ju rätt självklart att hon vill flytta ihop och bilda familj.

Har båda barn sen innan så är det naturligtvis en helt annan sak.

Det var kanske en självklarhet förr i tiden. Det finns alternativ till att vilja leva i samma hushåll som sin partner och det är banne mig inte självklart att man ska ha barn. Det vanliga nu för tiden är att man har några långa förhållanden i livet med och utan egna/andras barn. Så ser verkligheten ut. Man kan absolut vara särbo och välja att inte ha barn...

Hur kan du tänka så ensidigt?

Anonym (Sebben)

Sun 26 Jan 2020 12:18

#39

Ess skrev 2020-01-26 09:41:21 följande:

Nej det är verkligen inte det vanligaste att inte vilja bilda familj och flytta ihop med den man älskar, och det är verkligen inte vanligt att nöja sig med andras ungar som ersättning för egna.

Ts vill ju dessutom bo ihop och bilda familj och skaffa egna barn.

I ett förhållande där båda har barn sen innan så är det däremot vanligt att välja särbo, för att slippa allt krångel som det är med barn på olika håll och allt som måste jämkas.

Nej, du kategoriserar ensidigt vilket ju t ex TS visar. Alla vill inte ha precis ditt liv. Vi måste kunna bredda normen så att samhället bättre anpassar sig till den verklighet som finns. Jag lät mina tonårsgrabbar att de ska räkna med 2-3 längre förhållanden i livet, något/några med barn och att man ska kanske tänka sig bo med kompis/kompisar vissa perioder - och själv förstås..

Tillhör du nån sekt eller har du fastnat i samhällstankar från 1900-talet? Inget ont i det men knappast relevant alls längre.

Anonym (Sebben)

Sun 26 Jan 2020 12:52

#41

Anonym (Brigit) skrev 2020-01-26 12:24:48 följande:

Så du predikterar dina barns liv? Så om de träffar "sitt livs kärlek" vid 20 års ålder, då är du där och korrigerar dom? Säger att de ska räkna med att det bara är den första av 2-3 längre relationer? Om inte annat så vet de nu att det är så du tänker

Jag gör som alla andra föräldrar jag berättar för mina ungdomar vad som är vanligt ur den aktuella verklighet, erfarenhet och statistik som finns tillgänglig för mig. Hur får du det till att prodiktera, det är inte så att du bittert vill misstolka och slippa bidra till TS frågeställning?

Naturligtvis hoppas vi alla att varje kärlek är stor och evig, och det får alla tro i sin förälskelses yra, men sedan nyktrar vi alla till och måste bete oss praktiskt. Jag är en självständig och glad man och jag har sett många underbara kvinnor som inte utvecklas sunt avseende lådvin, övertidsarbete, mobilsurf, stillasittande och de inte sköter sin intellektuella utveckling. De gnatar och oroar sig. Då ska en bra man avsluta relationen och ta hand om sitt liv utan den sortens börda... vi har ansvar för oss själva.

Anonym (Sebben)

Sun 26 Jan 2020 12:53

#42

Anonym (Brigit) skrev 2020-01-26 12:24:48 följande:

Så du predikterar dina barns liv? Så om de träffar "sitt livs kärlek" vid 20 års ålder, då är du där och korrigerar dom? Säger att de ska räkna med att det bara är den första av 2-3 längre relationer? Om inte annat så vet de nu att det är så du tänker

Jag korrigerar på inget sätt. Tonåringar har sina egna idéer och mycket eget ansvar.

Inkludera barnen och erkänna

INNEHÅLL