Jag har varit en kvinnlig incel i betydelsen kvinna som inte fick sex, närhet eller förhållande.
Det ledde till att jag blev deprimerad och självömkande, kröp långt in i offerkoftan. Hatade mig själv, tyckte jag var ful och äcklig, funderade på självmord.
Med andra ord internaliserade hatet mycket, vilket jag inte tror är ovanligt bland kvinnor.
Jag har varit en kvinnlig incel i betydelsen kvinna som inte fick sex, närhet eller förhållande.
Det ledde till att jag blev deprimerad och självömkande, kröp långt in i offerkoftan. Hatade mig själv, tyckte jag var ful och äcklig, funderade på självmord.
Med andra ord internaliserade hatet mycket, vilket jag inte tror är ovanligt bland kvinnor.
Känner till flera kvinnliga "incels" som är missnöjda med hur livet ser ut och tycker att bristande jämställdhet är orsaken till deras tillkortakommanden.
De har varken utseendet eller de inre egenskaperna som krävs för att få männen de velat ha och nu är de omkring 40 och utan man, barn, äktenskap, villa och det andra de flesta av deras jämnåriga har.
Det gör ont varje gång de hör någon annan kvinna säga om att de träffat en ny man, att de ska få barn, köpt gemensamt boende eller planerat äktenskap när de själva som bästa kan få ett engångsligg med någon de inte är intresserade av.
Flera av dem sliter inom vården och tvingas jobba kvällar, helger och storhelger utan att få märkbart mycket extra pengar för det.
De politiska sympatierna återfinns främst hos VPK och MP. Tidigare röstade flera av dem på F!, men de har nu bytt tillbaka till VPK och drämmer om att Sverige ska bli ett muslimskt land, vilket det också kommer bli.