Att förbereda sig för förlust av nära anhörig?

Men du. Hon är bara 65 och har magont. Det behöver inte betyda att hon har obotlig cancer och kommer att dö inom kort.

Jag har varit svårt sjuk två gånger, så jag har haft tid att fundera över de här sakerna. Det enda jag har kommit fram till är att man får ta livet dag för dag och inte tänka längre fram än man orkar med. Mitt råd är alltså att ta livet i mindre bitar och dela upp det. Orkar man bara med en timme framåt, så är det allt man orkar. Jag har också konstaterat att alla ska dö, vi vet inte när och den man minst av allt tror ska leva länge kan leva länge och den man minst av allt tror ska dö kan dö i en olycka eller liknande innan vi vaknar imorgon. Livet är så oförutsägbart och hur väl vi än ordnar det för oss kan allt kastas omkull på några minuter. Då är tanken om att ta en dag i sänder ganska trösterik. Det förflutna har redan hänt, vi kan inte ändra på det. Framtiden vet vi inget om. Det enda vi har är nuet. Lev nu, älska nu, säg allt du vill säga och njut av dagen.