Ska det vara riskfritt att röva bort barn i vårdnadstvister i Sverige?

Inte förvånad, läste om detta ämne för bara några månader sedan. Visst, det finns lagar, men i praktiken är det så att innan ett fall ens går till åtal osv har det gått så lång tid att barnet hunnit rota sig på sin nya plats, och därför avstår myndigheterna från att tvinga tillbaka familjen till sin ursprungliga ort.

Ruttet som sjutton men samtidigt sätter de barnet i första hand, alltså dess omedelbara mående som man kan gissa sig till mer snarare än en fiktiv framtid där man inte vet om barnet skulle må bättre eller sämre. Samtidigt håller jag med om att ett barn behöver båda sina föräldrar men förhoppningsvis kan den förälder som hamnar utanför flytta till samma ort och då ha bättre möjligheter att begära egen vårdnad eller att barnet ska vara boende hos denne i första hand med besöksrätt hos den rövande föräldern.

Då har du totalt missförstått mig.

Det jag menade är att den förälder som rövar bort barnet också ofta får behålla det för att myndigheterna inte vill rotrycka barnet igen. Man tittar inte på abstrakta omständigheter utan på faktiska. Det anses tydligen mer traumatiskt att behöva byta boende och skolmiljö, vänner etc än att ha konstant tillgång till resten av släkten.

Jag uttalade mig om det jag läst tidigare på informationssidor kring den här frågan, alltså vad riskerar man om man flyttar med barn mot den andra förälderns vilja när man har gemensam vårdnad. Efterföljderna finns knappt för den som tagit med sig barnet, så kan man kort säga.

Jag är helt med på att ett barn behöver båda föräldrarna. Däremot vill staten inte traumatisera ett barn i onödan, så om det skett en gång ska det inte behöva ske två gånger enligt deras bedömningar (oftast).

Debattartikeln glömmer att det oftast finns en tragik bakom ett dyligt agerande.

Ibland är det så enkelt att den andra föräldern är klart olämplig att vara förälder och det faktiskt inte alls är till barnets bästa att träffa sitt barn.

Tjafset, bråket, hot om flytt, tingsrätter, utredningar, myndigheter etc kan många gånger göra allting ännu värre utifrån barnets perspektiv och bästa.

Självklart finns det puckon men att utgå ifrån att alla händelser sker som sabotage är inte sant.

Debattartikeln glömmer att det oftast finns en tragik bakom ett dyligt agerande.

Ibland är det så enkelt att den andra föräldern är klart olämplig att vara förälder och det faktiskt inte alls är till barnets bästa att träffa sitt barn.

Tjafset, bråket, hot om flytt, tingsrätter, utredningar, myndigheter etc kan många gånger göra allting ännu värre utifrån barnets perspektiv och bästa.

Självklart finns det puckon men att utgå ifrån att alla händelser sker som sabotage är inte sant.