dottern vill inte ses

Men flickan är ju bara 17-18 år, det kan vara typ femton-tjugo år kvar tills hon får barn (och du barnbarn).
Och som sagt, det kanske inte ens blir barn, alla kan inte få barn heller...
Detta borde inte ens vara en tanke i ditt huvud, utan du borde bara fokusera på att få det att funka mellan er. Det är det viktiga, inget annat.

Om du har såna här "dolda" motiv för er relation märker hon det så klart.

Men flickan är ju bara 17-18 år, det kan vara typ femton-tjugo år kvar tills hon får barn (och du barnbarn).
Och som sagt, det kanske inte ens blir barn, alla kan inte få barn heller...
Detta borde inte ens vara en tanke i ditt huvud, utan du borde bara fokusera på att få det att funka mellan er. Det är det viktiga, inget annat.

Om du har såna här "dolda" motiv för er relation märker hon det så klart.

Men flickan är ju bara 17-18 år, det kan vara typ femton-tjugo år kvar tills hon får barn (och du barnbarn).
Och som sagt, det kanske inte ens blir barn, alla kan inte få barn heller...
Detta borde inte ens vara en tanke i ditt huvud, utan du borde bara fokusera på att få det att funka mellan er. Det är det viktiga, inget annat.

Om du har såna här "dolda" motiv för er relation märker hon det så klart.

Men flickan är ju bara 17-18 år, det kan vara typ femton-tjugo år kvar tills hon får barn (och du barnbarn).
Och som sagt, det kanske inte ens blir barn, alla kan inte få barn heller...
Detta borde inte ens vara en tanke i ditt huvud, utan du borde bara fokusera på att få det att funka mellan er. Det är det viktiga, inget annat.

Om du har såna här "dolda" motiv för er relation märker hon det så klart.

Då svarar du "va kul" eller nåt i den stilen. Vad är det som är så svårt? (Det blir inga barnbarn heller om hon inte får träffa killar).

Du kommer sabba det med dina yngre döttrar också om du inte greppar det här.

Jag tänker såhär.

Ett barn längtar i regel efter sina föräldrar och önskar ha deras kärlek.

Att du inte lyckas upprätthålla en varm och innerlig relation med henne säger antagligen något om dig. Trots att barn längtar efter sina föräldrar har du lyckats uppträda så att du har blivit förskjuten.

I dina inlägg framkommer ledtrådar till varför, t.ex.
* Du berättar för henne att hon (en i princip vuxen och självständig kvinna) inte ska ha en pojkvän. Varför? För att du själv kan bli orolig av det, och för att du själv är kristen. Det är egoism. Vad står det i bibeln om det?
* Du tycks vilja ha kontakt med din dotter för att hon ska kunna skänka dig barnbarn och inte för att du känner en stark kärlek till henne och omsorg om henne.
* Du är rädd för hur du själv skulle behöva svara om hon skulle bli förtrolig med dig och anförtro dig något eller berätta något känsligt för dig. 

Du behöver inse att din oro och dina tankar är djupt egoistiska. Du vill styra henne att göra det du själv önskar för att du själv ska må bra. Du vill inte att hon ska må bra på sina egna villkor och att hon ska gå ut i världen och söka efter vem hon är, och hitta kärlek, lycka och mening utifrån vad detta innebär för henne.

Om du ska ha den minsta chans att få en bra relation med din dotter, behöver du göra följande:

1. Sluta säga åt henne vad hon ska göra.

2. Du måste vilja att hon ska bli lycklig och vara klok nog att förstå att hennes väg dit kan vara gropig, smärtsam och helt annorlunda den väg du själv hade velat gå.

3. Lyssna på vad hon säger och uppmuntra henne i att göra det hon vill göra, även om det inte skulle vara ditt eget val.

4. Ta egna initiativ till kontakt. Visa att hon är viktig för dig, och visa att du bryr dig. Håll regelbunden kontakt med henne, även om hon ibland kanske är lite kort mot dig.

5. Öppna upp dig känslomässigt för henne, d.v.s. visa vem du är och vad du känner. Istället för att säga vad hon ska eller inte ska göra, berätta om hur du känner kring henne och hur du vill att er relation ska se ut. Säg fina saker till henne. Fokusera på det positiva i din kommunikation. Inse att du inte kan forma henne till något nu när hon är vuxen. Du kan bara försöka lära känna henne och i bästa fall få bli en del av hennes liv.

6. Nästa gång hon skriver att hon dejtar någon, skriver du: "Vad roligt, är han en trevlig person som gör dig lycklig?".

7. Nästa gång det händer något viktigt i hennes liv. Se till att vara där. Man missar inte vissa saker - så är det bara.

Och som sagt: om du blir orolig över något hon gör, så bearbeta det på egen hand. Det är ditt, inte hennes. 

Ett vanligt svar hade varit "Vad roligt", och sedan en trevlig följdfråga. Är det ett mönster, att du kontaktar henne, får ett svar som du inte tycker är perfekt och sen "försvinner" till nästa gång du dyker upp och gör samma sak på nytt?

Har du förmåga att hålla igång samtal med andra människor, vänner, din fru, dina andra döttrar?

Om du på allvar vill ha råd är mitt råd som ett första steg att du genast fortsätter på det samtal du satt igång och sedan fortsätter att höra av dig några gånger iveckan och då givetvis också svarar tillbaka på de sms som du får av dottern, Ha bara som mål att hålla igång en dialog, att ni har ett pågåene mtl och ge inte upp vren gång u i te tycker att smtlet är uperintrent eller tt hon inte ger exkt de vr om du önskar.

Om du har nån form av kontrollbehov bör du också omgående söka hjälp för det. Har du stora problem behöver du kanske ta tag i dem innan du försöker bygga upp en relation på nytt.

Men herregud, ni har inte ens kontakt och detta är vad du fokuserar på! Hon är snart myndig och har sex med vem hon vill!

"Du är inte redo"??
Hon har ett eget liv som inte tillhör ditt öht, och jag förstår mer och mer varför hon vill ha det så..
Hoppas hennes mamma inte är lika skraj för vanliga saker som kärlek och sex.
Du förstör verkligen för dig själv när du håller på så här.

Tycker din dotter verkar klara sig bra utan dig. Du fokuserar på helt fel saker. Oskuld, please hon är 17-18? Den har hon nog "tappat" redan. Och vad gör det? Nej, absolut ingenting.

Du är otroligt egoistisk. Du bytte i princip ut dottern mot nya frun. Allt i er relation kretsar kring dig. Och du ska ha barnbarnen.

Sen sist, du är otrolit tafatt. Du tappa bort hennes nr. Ringde mamman och sa att hon skulle gratta. Vilket engagemang! Starkt jobbat.

Om du vill ha en relation får du anstränga dig lite. Du är den vuxna, det är du som har skyldigheter inte hon. Du klagar på att hon inte svarar "bra" på dina frågor. Du menar svarar som du vill. Men hon känner ju inte dig heller. Varför ska hon då lämna ut sitt liv? För du har biologiskt band? Nej. Du får tyvärr anstränga dig och jobba på relationen. Bjud henne på fika. Var wild and crazy, säg åt henne att ta med pojkvännen. Så kan hon ha någon form av backup.

DU vill helt enkelt inte se det, du försöker dölja det för dig själv i stället med  att du är bara "orolig"/"rädd". 

Men att säga till sin dotter detta citera dina egna ord från inlägg #17:
"har ibland sagt att hon inte får vara ihop med någon då jag är rädd att hon ska förlora oskulden."
(slut citat)

Det är ett direkt kontrollbehov i sig. Att säga till sin dotter att hon inte får vara ihop med någon.

Ja du får "oroa" dig för hennes oskuld om du vill detta, men det ger dig ingen rätt och ingen skyldighet att säga åt din dotter att hon inte får träffa någon, baserat på den orsaken. 

När hon vill ha sex så är det hennes sak att bestämma och avgöra detta. Det är inte din sak att bestämma detta genom att säga åt henne att "hon inte får vara ihop med någon".

Bete dig som en pappa inte en kontrollfreak. så kankse du skall se att du kan vinna din dotter tillbaka.

Men det här låter nästan som någon form av hederproblematik.. Är ni svenskar? Vi bor i Sverige och det är 2000-talet, och hon har rätt till sin egen kropp.
Oroa sig gör nog de flesta föräldrar, men kan ändå bara finnas där och stötta. Inte hindra sina barn från att leva och göra sina egna misstag.

Sen är det ju så, att ju mer frånvarande och kontrollerande en pappa är, desto större risk är det att flickor vänder sig till "bad boys", eftersom de inte vet hur en schysst kille ska vara.. Kolla statistiken.

Det blir så märkligt bara när ni nu har så dålig kontakt och när du säger själv att du inte varit helt reko tidigare, att du snöar in dig på vem hon träffar..
Det kommer inte hjälpa ditt case.
Förmodligen känner hon sig sviken av dig sen barndomen, och därav ointresset för sina halvsyskon/dig.

Jag kan nästan lova dig att hon inte är oskuld längre. Så du behöver inte oroa dig över det längre. Och vet du - hon kommer säkert att bli sårad i sitt liv, även hjärtesorg, och det har säkert redan hänt. Och hon klarade det, kom över det och gick vidare. Det är så man växer som människa. Att utvecklas som person är också viktigt i kristendomen. Så släpp den oron, för som sagt, det har redan hänt. Hon kommer förmodligen inte komma till dig med relationsproblem pga att er relation inte är nära alls, men om hon in framtiden då ni förhoppningsvis kommit varandra närmare kommer att göra det, så får du hitta ett sätt att förhålla dig till det, för det är så föräldrar gör och du vill väl vara hennes förälder? 

Hur reagerar din dotter när du säger att hon inte ska ha kille och vara oskuld? Tror du att der varit positivt för er relation? Hur skulle du själv känt i hennes ålder om dina föräldrar höll på så?

Helt plötsligt hittade du hennes nummer!

Du måste skämta!
Tror du att en mamma/barn relation bara händer så där helt apropå?
De måste lära känna varann, och sen måste de klicka, och sen tar det många år om de ska få den typen av nära relation till varann. Det är dessutom DU som bär ansvaret för att de ska få någon typ av relation överhuvudtaget.
Det är inte ens säkert att varken din dotter eller din fru vill ha den typen av relation, de kanske trivs bäst som "bekanta".

Håller du på så så förstår jag fullt ut att hon inte är så intresserad av att ha kontakt med dig. 
Börja bemöta henne som en vuxen människa. Du kan ta intiativet att bjuda hem henne på middag en kväll, OM du är beredd att själv ta ansvaret för det och inte lägga över ansvaret på din fru att planera, laga maten och passa upp gästen.
Jag tycker det låter som du själv är den som behöver växa upp och börja ta ditt eget ansvar och inte bara skylla på andra och "omständigheterna" osv. Vill du ha kontakt så tar du kontakt och fullföljer det, annars låt bli.

Som kanske inte varit så snällt???

Vill också veta varför ni inte hade varannan vecka från början samt ifall du har en bra relation till dina andra barn.

Jag förstår henne.
Du är ju ingen drömpappa direkt.

Min dotter har också tagit avstånd från sin *pappa*.

Har hon verkligen rätt  till sin kropp för dig?
 Varför beter du dig då som en kontrollfreak mot henne?

...från inlägg #17:
"har ibland sagt att hon inte får vara ihop med någon då jag är rädd att hon ska förlora oskulden."
(slut citat)

Sedan så svävar du ju högt i det blå, med tanke på vad du skriver hur du gör mot din dotter, inte bara om hennes oskuld, utan i andra sammanhang med, så kommer hon knappast att "plötsligt" komma springandes till dig med "hjärtesorger" och eventuella graviditeter".
Så jag tror du har knappast något att oroa dig för där..Ja och? Det ger dig ändå ingen rättighet och/eller skyldighet att säga åt din dotter att hon inte få lov att ha en pojkvän. Oavsett om du är redo eller inte för att hon kommer att ha samlag, det har inte med saken att göra alls. Det är din dotter som har det avgörandet att avgöra om hon är redo eller inte. Dessutom så är hon 17år, det är redan mycket stor sannolikhet att hon redan har förlorat oskulden. Nej jag säger inte att hon har förlorat oskulden, jag säger bara att sannolikheten är stor att hon redan förlorat den.

Det är inte en dotters (eller sons) ansvar/skyldighet att vänta på på klartecken från en pappa och/eller mamma om att de är redo på att deras barn har samlag. Tonåringen har sex när de känner sig redo att ha sex så enkelt är det. Det man SKA göra som förälder är att hoppas att man gjort rätt så att dottern (eller sonen om man nu har en son) förstår vikten att ha det första sexet med någon det känns rätt med och inte "första bästa".

Detta måste vara en trolltråd. Såhär korkad kan ingen vuxen människa vara. 
Jag känner många djupt kristna och de är inte inskränkta.

Herregud.