Invandrarföräldrar hjälper inte till inom idrotten

Min syster tänker nog som du. Men det är inte ert ansvar att se till att fritidsaktiviteter finns tillgängliga. Ni har tagit på er det ansvaret för att tränarna har sagt till er och ger er skuldkänslor. Om en aktivitet försvinner så finns det andra att börja på, det är inte hela världen. Barnen kommer över det och ni ska inte ta på er skulden.

Finns fritidsaktiviteter som inte kräver engagemang från föräldrarna öht. De har kanske något högre avgift men inte överdrivet. Så slipper föräldrarna offra den lilla tid de har att ta det lugnt för att undvika att bli utbrända. Men du tycker kanske det är bättre att föräldrarna jobbar ihjäl sig, bara barnen får gå på en viss aktivitet så är det väl värt det ellerhur?

Fast det är väl inte konstigt om det blir för mycket att lägga ner flera timmar i veckan på ett barns fritidsaktiviteter? Ska man behöva gå ner i tid för att ägna sig åt att sköta kiosken på grabbens fotbollsträning har det nog gått för långt.

Dock är det sällan uttalat av en klubb eller förening vad som i så fall krävs utöver medlemsavgift och att gå på träningar/aktiviteter. Mer eller mindre uttalade förväntningar finns säkert men så länge de inte är uttalade är de dolda och gör det  svårt för föräldrar att ta ett informerat beslut ifall det är en aktivitet som funkar för familjen. För den vars egna erfarenheter av aktiviteter är ensemblespel för fyrtio år sedan är det kanske inte helt lätt att veta vad som krävs i en fotbollsklubb 2020 till exempel.

Dock är det sällan uttalat av en klubb eller förening vad som i så fall krävs utöver medlemsavgift och att gå på träningar/aktiviteter. Mer eller mindre uttalade förväntningar finns säkert men så länge de inte är uttalade är de dolda och gör det  svårt för föräldrar att ta ett informerat beslut ifall det är en aktivitet som funkar för familjen. För den vars egna erfarenheter av aktiviteter är ensemblespel för fyrtio år sedan är det kanske inte helt lätt att veta vad som krävs i en fotbollsklubb 2020 till exempel.

Det finns väldigt många föreningar. Det går inte att utgå från att det fungerar likadant i alla. Nu har jag förvisso begränsad erfarenhet men där jag varit engagerad har det inte förekommit några informationsmöten för föräldrar. Det har funnits kortfattad info om verkamhetens mål på någon hemsida och resten har skett muntligt eller via infoutskick när ledarna tyckt det behövts.Men grejen är att det ofta inte finns några utsagda regler om vad som gäller för föräldrahjälp, utan att saker bara sitter i väggarna. Det står ingen info på hemsidor, ges inte när barnet anmäler sig eller börjar och om föräldern förhör sig innan barnet börjar kanske det inte sägs något alls eller sägs något löst om att "hjälpa till lite ibland".

När jag själv gick i barnverksamheter bestod förväntningarna på föräldrar i att göra garndockor till en julbasar en gång om året (vi barn och ledarna stod själva och sålde) så ungefär där låg mina egna förväntningar när jag fick barn. Jag förstår alltså inte via osmos ifall jag förväntas baka bullar, stå i kiosk, gå på sextimmarshajker  eller tvätta träningskläder för femton småttingar var sjätte vecka.

För den  som är van vid en viss verksamhet  är det kanske ändå självklart att föräldrar ska stå i korvkiosk en helg i månaden,  kränga torra kakor till sina arbetskamrater vid jul eller hux flux när barnet fyller nio antas hålla bil för att kunna turas om att skjutsa till bortaträningar två gånger i månaden  trots att verksamheten varit helt lokal (exempel jag hört) .

Alla verksamheter vare sig förväntar sig eller vill ha föräldrajobb. I mina barns aktiviteter har det inte varit mycket. Jag har själv inte haft problem med att sådant som att skriva fondansökningar till verksamhetens lägerverksamhet (flera av ledarna hade svårt att ens fylla i en blankett) eller att följa med som lägerförälder då och då.  Detta har jag uppfattat som ett frivilligt engagemang. "Felet" i sonens förra aktivitet var lite åt andra hållet. Engagerade ledare gjorde allt och det var knappt att föräldrarna informerades. Typ kommentar i förbigående om att "nästa helg åker vi till Nynäshamn på tävling och bor i stugby, NN kör".

Är det ett eller en stark förväntan att föräldrarna jobbar i verksamheten i större omfattning tycker jag nog att det bör vara utsagt  helst redan innan anmälan. För att det inte är självklart för alla och för familjerna bör veta vad som förväntas och välja att anmäla eller inte utifrån det. Och utan att föräldrarna behöver leka tjugo frågor.

Tid finns det ju massor av verkar det som, jag är tränare åt dottern och föräldrarna skyndar sig att dumpa ungarna på träningen för att kunna sätta sig i sofforna och surfa på mobilen i 1,5h.

Så nog fan hade dom haft tid till annat också om dom ville. Men som du säger man vill helst slippa och låtsas som att det regnar.

Ja tyvärr verkar det ju vara så, vi bjöd in föräldrarna att vara med på en träning innan jul. Tre st kom och var med, tråkigt för barnen kan jag tycka. Det var i början av december, så dom var knappast hemma och kokade skinka..

Aja de flesta gör säkert vad de kan, men för många är bara lata.

Var du läste in det i vad jag skrev vet jag inte. Det är inget jag känner igen.Gäller det småsaker borde det inte vara större problem. Men efter vad jag hör förväntar sig mer än en klubb föräldraengagemang som tar väldigt mycket tid. Om det är så tycker jag att man ska vara tydlig med det, särskilt när föräldrar uttryckligen frågar. Alla föräldrar har helt krasst varken tid eller lust att lägga t ex ett par helhelger i månaden för att stödja aktiviteten för bara ett av barnen (ett exempel jag hörde om nyligen). Om detta behövs för att hålla verksamheten flytande bör man - tycker jag - vara öppen med det från början och inte köra skuldbeläggande i efterhand.

En del är så by default, man lägger mer energi på att hitta på ursäkter eller varför man inte kan göra en viss sak, än vad det skulle kräva att bara göra det.