Jag jobbar som socialsekreterare för barn och unga - Fråga mig vad du vill

Det är dem inte. Inte vad jag märkt av i alla fall.

På min avdelning hanterar vi denna typ av ärenden såsom att när det kommit en anmälan som det gjorts utredning på och som inte visar något och man tydligt märker att det är konflikter mellan föräldrarna så hänvisar vi föräldrarna till familjerätten.

Men. Rör det våld är socialtjänsten enligt lag skyldiga att inleda utredning utan dröjsmål och då måste utredning göras. Denna ska innehålla vissa steg t ex hembesök.

Men det är svårt. Jag skulle dels ifrågasätta mamman i detta skede. Om hon misstänker att barnen far illa har hon en skyldighet att skydda dem. Finns det inget konkret skulle nog jag (om jag var du) fundera på att dels prata med familjerätten men om inte det funkar ansöka om enskild vårdnad. Det mamman gör, om det inte finns någon sanning i det, är att inte kunna samarbeta och kanske även påverkar barnen när de är hos henne.

Jag hade tagit mig en ordentlig funderare på hur jag skulle gå vidare om jag vore du.

Varför tillåter mamman att barnen är där?

Vad säger socialtjänsten?

Varför har inte du agerat genom kontakt med familjerätt t ex? För att få ett slut på detta alltså...

Hur tänker du nu?

Jag har inte förutsatt att mamman har rätt. Utan det var mer ett ifrågasättande. Om mamman nu har denna oro, varför agerar hon inte på riktigt och skyddar barnen? Min tanke med denna fråga var att man borde kunna ställa mamman mot väggen med denna fråga. Att göra orosanmälningar till soc men inte agera i praktiken är ju ett tecken på att det egentligen inte finns någon oro från hennes sida. Förmodligen vet hon att om hon skulle "skydda" barnen skulle hon kunna anklagas för umgängessabotage, vilket är rätt allvarligt och kan leda till att hon förlorar vårdnaden.

Hur både soc och familjerätt resonerar är nog helt olika. Har en manlig vän som har enskild vårdnad om sina barn. Där anser nog mamman att både soc och familjerätt endast tror på pappan. Har haft många klienter i mitt arbete där barnen bor heltid hos pappan pga mammans brister. Har även fall där både mamman och pappan anses ha fullgod föräldraförmåga men där rätten dömt ut boendet till pappan då han ansetts vara mer trygg och samarbetssvårigheterna är för stora för att de ska kunna bo varannan vecka. Mamman har då fått umgänge varannan helg.

Men. Rent statistiskt är det oftast mammor som driver vårdnadstvister, som tar kontakt med familjerätten osv pga en icke fungerande kommunikation med pappan eller att han brister i sitt föräldraskap. Därför hör man mer om mammor som "får rätt". Har märkt att det finns en allmän tro att både soc och familjerätt på något vis tar parti, men så är det inte. Inte i de fall jag varit med om i alla fall. Ofta finns det en anledning till att man går mer på den enas spår än den andras t ex att man ser en större vilja till samarbete hos den ena eller att den ena är rättshaverist. Säger nej till urinprover för att denne kan det. Det skapar såklart en misstanke, istället för att lämna ett prov och bevisa att man inte är påverkad, om det finns misstanke om det. Alla människor är så fruktansvärt olika. Kan komma en orosanmälan om misstanke kring missbruk t ex och en förälder kommer till möte och säger "Jag kan lämna drogprover. Hur ofta ni vill för att bevisa att jag har inte något missbruk" och en annan kan säga "Jag kommer inte lämna ett enda prov för soc ska ge fan i att kontrollera mig". Vem framstår som mest trovärdig där? Båda kan inte har något problem med missbruk, den ena är beredd att göra vad som helst för sina barn medan den andra är rättahaverist främst..

Familjerätten har jag inte så myclet att säga om eftersom jag inte arbetar med det. Men den situationen som du beskriver med att mamman blir hysterisk så tänker jag att detta är ett tecken på samarbetssvårigheter, från hennes sida.

Tyvärr så finns det många människor som främst ser till sig själv än sina barn. Att kunna samarbeta skulle gynna både föräldrarna och barnen men ofta grundar sig samarbetssvårigheter på personliga problem. Man har blivit sviker i förhållandet och "tänker minsann inte ställa upp en sekund för den där idioten" tänker man om sina barns andra förälder. Eller en förälder som varit frånvarande många år och nu skärpt till sig och vill träffa sina barn så anser den andra föräldern att rätten till barnen är förbrukad istället för att se barnens rätt till föräldern. Svartsjuka, besvikelse etc skapar negativa känslor gentemot den andra och jag önskar att alla människor förstod att detta inte gynnar barnen.

Värt att veta är också att alla historier har två sidor. Ofta utelämnar man negativa saker som sig själv och framhäver negativa om den andra. Har varit med om föräldrar som missbrukar diverse läkemedel och varit helt olämpliga föräldrar, men som anklagar den andra föräldern för att missbruka. Som själva vägrar lämna urinprover, men kräver att den andra ska göra det. Föräldern som lämnar prover får barnen boendes hos sig tills den andra förälderns missbruk är utrett. Sedan ringer släktingar till soc och är upprörda över detta. Medberoende i missbruket. Skriker om att den föräldern är en bra förälder och klankar ner på den andra.. Och då har man sekretess och kan inte säga så som det är, att deras barn/syster/bror/dotter/son vägrar lämna urinprover och det finns bevis för missbruk. Dessa går runt och talar om hur inkompetenta soc är och hur soc missbrukar sin makt t ex.

Du ska alltid få utredningen kommunicerad till dig innan utredningen avslutas. Du ska då ha möjlighet att komma med synpunkter kring innehållet i utredningen.

Det du aldrig kan påverka är dock analys och bedömning. Det är socialsekreteraren egen analys och bedömning. Det du däremot kan påverka är faktafel i utredningen.

Du kan ju självklart inte påverka det andra sagt i utredningen t ex skola eller andra referenter. Det du kan göra där är att ge din bild av situationen som t ex skola beskrivit. Om socialsekreteraren missuppfattat något du sagt är detta något du kan påverka också. Men i övrigt så finns det inte så mycket du kan göra.

Förstår inte riktigt vilken del av utredningen du tycker är felaktig? En utrednkng brukar bestå av flera delar. I min kommun utreder vi enligt BBiC och utredningen består då av en beskrivning av familjesituation både nuvarande och bakgrund avseende boende, ekonomi och socialt nätverk. Sedan innehåller utredningen en del om barnets utveckling. Kring skola, umgänge, känslor/beteende och en del om föräldrarnas förmåga då kring den grundläggande omsorgen, stimulans/vägledning, säkerhet och hur föräldrarnas känslomässiga tillgänglighet är.

Detta mynnar ut i en analys och en bedömning kring behov, risk och mottaglighet och sedan ett förslag om beslut och beslut. Det är dessa du inte kan påverka. Dvs analys och bedömning om behov, risk och mottaglihet. Faktafel i övrig utredning kan du påverka och detta kan ju i sin tur även påverka de övriga om faktafelen är så pass stora att de varit överhängande för socialsekreterarens analys och bedömning.

Faktafelen rör såklart endast uppgifter du lämnat. Du kan inte ändra uppgifter som någon annan lämnat i utredningen. Det är väl självklart?

Om en förälder blivit vräkt bör detta kommit till socialtjänstens kännedom redan innan. Hyresvärdar är skyldiga att skicka anmälan till socialtjänsten då en person riskerar vräkning.

Varför har soc inlett utredning från början?

Varför tillåter du att barnen sover på olika soffor under umgängena? Varför kontaktar du inte familjerätten?

Socialtjänsten (som handlägger utredningar) har sällan familjerättsliga ärenden också utan det brukar ligga på familjerätten. Socialtjänsten utreder föräldraförmågan. Att inte ha en bostad är inget direkt kriterie på att man saknar föräldraförmåga. Många föräldrar är inneboende t ex. Att ha skulder hos kronofogden är inte heller ett direkt kriterier på att man inte har föräldraförmåga. 2019 bodde över 180 000 barn i familjer där föräldrarna har skulder till KF. Socialtjänsten i övrigt ska utreda föräldraförmåga och inte besluta i umgängesfrågor däremot.

Vad som är acceptabelt med soffsovande under umgänge är också en tolkningsfråga. Pratar vi umgänge varannan vecka där barnen var och varannan natt byter hem och bor hos okända så är det inte bra. Pratar vi umgänge varannan helg där man sover hos farmor ena helgen och faster andra helgen är en annan sak. Här måste man fundera vad som är för barnens bästa. Att få träffa den andra föräldern men behövs sova på en soffa varannan helg eller att inte alls träffa sin förälder. Vad skadar barnet mest?

Att byta sovplatser varannan natt är nog mer skadligt. Men då kan umgängen ske på andra sätt. Över dagen på helger t ex.

Är du vårdnadshavare till barnen har du ju också en skyldighet att skydda dem. Misstänker du att de far illa ska du skydda dem. Kontakta familjerätten är mitt råd i alla fall!

Det händer ibland. Nu har min ex partner ett boende men ibland åker de bort utan att jag vet vart. Han är vårdnadshavare och en bra förälder så jag tvivlar inte på att han inte kan ta hand om barnen.

Om du tänker att dina barn far illa så är du skyldig att skydda dem. Vad tänker du händer? På vilket sätt far de illa? Vad säger barnen själva?

Det är svårt att ge råd när man inte får hela historien. I detta fall känns det som att det handlar om att du har ett kontrollbehov som heter duga och inget annat..

Gråter barnen varje gång de ska till pappa är ju något fel och då borde du ingripa. Men det verkar du inte göra så jag tolkar det som att barnen ändå har det bra? Så vad är problemet förutom att de inte vet vart de är?

Hur litet barn handlar det om? Kan inte barnet själv berättat om sin vistelse?