Jag jobbar som socialsekreterare för barn och unga - Fråga mig vad du vill
Jag undrar, hur känns det att veta att människor verkligen hatar dig pga beslut du tagit?
Inlägg från: Anonym (Titti)
|
-
-
Det händer att det i efterhand visar sig att soc-människan gjorde fel. Att föräldern vinner när det går till rättegång.Anonym (Soctanten) skrev 2020-01-10 22:52:05 följande:Ärligt så struntar jag i det.
Det är sällan någon blir arg över de beslut jag fattat, men det händer och då är det oftast föräldrar som saknar förståelse för sina svårigheter. Jag VET att de beslut jag fattar är för barnets bästa där och då.
Jag har själv upplevt det, jag vann över soc.
Satt där i tingsrättssalen med två soc-människor och deras bristfälliga utredning som motpart. Och vann.
Men antar att du inte under din "karriär" upplevt, för dig, motgångar? -
Hrrrmmm... Var snäll och kapa inte ts tråd när det för en gångs skull är en riktig soctant som skriver.Anonym (Soc.) skrev 2020-01-11 11:26:36 följande:
Det normala och naturliga är också att barn ska vara trygga och få kärlek i sin familj.
Vad gör man då om barnet inte får kärlek och omsorg och utsätts för våld och övergrepp i sin ursprungsfamilj? Låter dem fortsätta växa upp så för att blod är tjockare än vatten?
-
Som sagt...Anonym (Soc.) skrev 2020-01-11 12:30:45 följande:Jag deltar i vilka trådar som jag vill. Du kommer däremot att kapa tråden om du gör detta till en fråga om mig.
-
En mardröm att möta om man inte gör exakt som du vill alltså.Anonym (Soctanten) skrev 2020-01-18 22:00:26 följande:
Ärligt så skulle jag säga att det där är kraftigt varierande bland socialsekreterarna. Jag själv är överlag intresserad av barn, barnuppfostran, NPF problematik etc och har utanför arbetet gått utbildningar etc i dessa ämnen. Har MÅNGA kollegor som inte har en aning om att struktur och rutiner kan underlätta för ett barn med autism t ex. Många av mina kollegor saknar kunskap kring vad skolans ansvar rörande barns behov av särskilt stöd innebär osv.
Jag är en socialsekreterare som ofta sätter ner foten gentemot föräldrar som jag anser har ett felaktigt bemötande gentemot barnen. Speciellt om det finns misstanke om NPF. Jag har långa "föreläsningar" till föräldrar om bemötande och ett felaktigt bemötande konsekvenser t ex. På ett konsuktivt sätt såklart inte som någon uppläxning. Jag tar ofta strid mot skola och förskola kring barns rättigheter till särskilt stöd etc. MEN jag skulle nog säga att hur mycket man vet och kan är högst individuellt och väldigt beroende av hur intresserad man än faktiskt.
-
Pappan är våldsam men nekar till det och vill "ha hjälp" samtidigt som mamman är skyldig att skydda barnet från pappan.Anonym (Soctanten) skrev 2020-01-23 22:42:00 följande:Det är barnets situation som utreds, inte din.
Jag kan inte svara på varför soc inte tror på dig dessvärre. det är svårt när man bara har en version. Han kanske är hjälpsökande och insikt i sin problematik och då ser socialtjänsten det snarare som föräldraförmågan. Att han vill ha hjälp. Hur gammalt är barnet?
90% av alla ärenden hos soc handlar om våld. Folk polisanmäler hit och dit, speciellt när de är i vårdnadstvist också. Nekar pappan och barnet säger inget så blir det per mot ord, då får socialtjänsten istället försöka motivera till stödjande insatser.
Hur hade du velat att socialtjänsten skulle göra?
Du har ju ett ansvar att skydda barnet från våld också. Far barnet illa pga våld så har du en skyldighet att skydda barnet från detta.
Sen står mamman där när soc tagit ungen och givit den till den stackars pappan som vägrades träffa sina barn...
Ja, det är en fin "tjänst" ni erbjuder. -
Vad tycker du om anmälningsplikten för vårdpersonal, som medför att föräldrar inte vågar söka hjälp för sina problem med t ex psykisk ohälsa eller missbruk?
-
Nej, många gånger inte.Anonym (Hmmm) skrev 2020-02-02 18:16:37 följande:Hur tänker du här? Varför tror du att det är TS fel? Föräldrarna det ligger på.
-
Finns otaliga exempel där soc gått in och totalförstört folks liv, det finns också exempel på där placerade ungdomar tagit sina egna liv i förtvivlan efter att soc kört över dem och deras familjer.Anonym (Hmmm) skrev 2020-02-03 13:15:50 följande:Inte... Hur tänker du nu, du får gärna utveckla?
Du kanske är en av dem som tror blint på soc? -
Som att jag inte visste...Bananböjaren skrev 2020-02-03 16:59:48 följande:Sossetanter är dom värsta småpåvarna. Riktiga maktmissbrukare som mår bra av att förstöra andra människors liv. Se upp för dessa drägg.
-
Soc makt är skrämmande, fruktansvärt skrämmande.Anonym (Soctanten) skrev 2020-07-08 19:16:53 följande:Tveksamt.
Det ställs ganska höga krav på föräldraförmågan när de kommer till små barn eftersom de har så pass mycket behov att tillgodose.
Skulle placering vara ett alternativ skulle soc ha kommit med andra förslag. T ex att förälder och barn placeras tillsammans för att se deras samspel och tackar man nej där kan placering av barn bli aktuellt. Men här ser man att föräldern har föräldraförmåga. Men kanske behov av återhämtning eller att barnet lever väldigt ensidigt. I detta nu blir placering knappast aktuellt. Men i långa loppet kan det bli aktuellt om barnet fortsätter leva i en utsatt situation men en förälder som saknar ork t ex. Orken kommer ju inte komma tillbaka av sig själv.
De/ni sitter på en makt som kan förstöra människors liv. Ja till och med få människor att avsluta sina liv.
Er sk utbildning kontra er makt är... ja, jag saknar ord. -
Menar du på fullt allvar att du inte förstår det?Anonym (Soctanten) skrev 2020-07-08 22:21:34 följande:Vad hade detta med det svaret jag gav att göra?
Vad dina personliga åsikter är får du stå för men socialtjänsten finns till för att hjälpa. I mitt fall barn.
Om ingen vuxen i ett barns närhet står upp för det barnet, vem ska då göra det? Om barnet far så pass illa att omhändertagande är nödvändigt, ska barnet då bo kvar hos föräldrarna för att föräldrarna inte ska må dåligt? Är det rättvist mot barnet? När har barnet valt att betala med sitt välmående för att föräldrarna ska må bra? Och varför ska barnet välmående vara mindre viktigt än föräldrarnas?
Jag har under min karriär dock aldrig varit med om att en förälder tagit livet av sig för att dennes barn blivit omhändertagna. Sedan väljer föräldrar själv att antingen ta tag i mående/missbruk etc för att få tillbaka sina barn eller så väljer de srr sjunka djupare ner i sitt mående/missbruk. Men det är knappast socialtjänstens fel. Vi gör allt vi kan för att få föräldrarna med på tåget, att förklara, motivera och stötta.
Det är inte bara mina personliga åsikter som du ser när du läser i tråden. Och er sk "hjälp" har som jag skrev kostat människors liv och barnen ni "bryr er" så mycket om har blivit föräldralösa, alternativt mist en förälder.
När ni anser att placeringar ska ske (vilket jävla ord för tvångsomhändertagande förresten) så har människorna ni bestämmer över ingen talan. Utom i en ev rättegång som föräldrarna i majoriteten av fallen förlorar. För att ni sitter där och vet hur de har det i sitt eget hem, bättre än de själva vet.
Din "karriär" har förstört människors liv även om just du inte råkat ut för en förälder som valde döden när deras barn togs från dem. Det gör inte att det inte händer. Jag vet att det händer. Jag har själv sett det.
Nej, ni gör inte allt. Ni kanske tror det, men era hotelser, era barnarov, era myndighetsöverförmynderi gör att föräldrar ibland inte orkar. De ger upp. För att ni stal deras orsak att leva.
Fattar du inte det?
Sen kan du sitta och skriva, jag citerar:
"Jag är en socialsekreterare som ofta sätter ner foten gentemot föräldrar som jag anser har ett felaktigt bemötande gentemot barnen. Speciellt om det finns misstanke om NPF. Jag har långa "föreläsningar" till föräldrar om bemötande och ett felaktigt bemötande konsekvenser t ex. På ett konsuktivt sätt såklart inte som någon uppläxning. Jag tar ofta strid mot skola och förskola kring barns rättigheter till särskilt stöd etc. MEN jag skulle nog säga att hur mycket man vet och kan är högst individuellt och väldigt beroende av hur intresserad man än faktiskt.".
Ok, så du går vi igenom den texten.
Du "sätter ner foten", alltså bestämmer. För att DU tycker att DE gör fel. Du känner inte dem. Du känner inte barnen.
Du har långa föreläsningar? Om föräldrars... ja läs själv vad du skrev.
Tror du att din utbildning (?) gör dig till en bättre människa än hårt strävande föräldrar?
Alltså jag vet inte vad jag ska säga, mer än att jag är glad att mina barn hann bli vuxna innan anmälningshysterin till soc började och att jag slapp "proffs" på barnuppfostran som skulle peta i min familj. Om det nu skulle finnas någon liten detalj någon gång som någon skulle älska att anmäla.
Jag har ingen personlig anledning att tycka illa om soc, men jag har sett för mycket i min närhet som gör att jag faktiskt inte skulle gråta om sockontoret här på orten brann ner till grunden. -
Oerhört bra förslag, jag håller helt med dig om detta.Anonym (P) skrev 2020-07-09 19:57:44 följande:Personligen tycker jag att alla socialsekreterare borde lämna drogtester var tredje månad så vi kan säkerställa att ni inte tar droger. Att vägra borde ses som att ni är rättshaverister och inte lämpliga föt jobbet. Visa gott exempel för oss vanliga medborgare som känner olust i sådana situationer.
Min erfarenhet är att det inte finns något barnperpektiv- oavsett hur många gånger barnet uttrycker att det inte vill prata mer med socialen så envisas man. Tom besökt skolan och pratat med barnet utan att informera föräldrarna pga anmälan om hygein. Trots att skolan säger att allt är bra, trots att man gjort 4 utrednningar på 3 år som visar samma. Men kommer en mamma så spelar det ingen roll vad barnet, skolan eller domstolen säger, mamman måste ju ha rätt och att respeketra barnets vilja, nepp.
Vet att det sitter en gammal knarkare som soc-tant här i min stad... hon ser verkligen nerdekad ut. (Vet vem hon är till utseende.)
Det sägs att hon ibland är alldeles "koko"...
Men inte skulle det hända... de är ju "perfekta" på soc. -
Brukar du berätta för nya bekantskaper vad du jobbar med?
Om ja, hur brukar det tas emot? -
Tänk bara på att barnet skulle få det oerhört mycket sämre om hon tags från sin farmor och farfar.Anonym (Hur göra) skrev 2021-07-10 10:17:33 följande:
Jag sitter i en knivig sits med min bror och hans familj. Brorsan är en "kontrollerad alkoholist", han sköter sitt jobb men dricker konstant från fredag-söndag. Han blir väldigt full, och kunde åtminstone förr bli både elak och (lindrigt) våldsam. Hans fru är den mest egoistiska person jag träffat. Hon köper smink, nya bröst, extremt dyra väskor osv. Deras 3-åring har knappt några leksaker, hon sitter klistrad vid tvn de flesta vakna timmarna. Barnet är mest i vägen, lägger sig runt 22 för de orkar inte natta tidigare än så.
Barnet vistas hos sin farmor och farfar (mina föräldrar) ca två nätter i veckan och firar alla högtider där eftersom föräldrarna vill ha "egentid" då, barnet har alltså en mycket god relation till dessa. Det är också där barnet får två mål lagad mat om dagen, och stimulans i form av lek osv. Mina föräldrar vägrar se bristerna hos min bror och hans fru, och vår kontakt har försämrats pga detta.
Barnet har det inte bra hos sina föräldrar, däremot mycket bra hos sina farföräldrar. Skulle du råda att anmäla? Är rädd för att barnet skulle förlora sin relation till farfar och farmor vid ett eventuellt omhändertagande.
Vilken ålder är farföräldrarna i? -
Fy vilken jobbig situation.Anonym (Hur göra) skrev 2021-07-10 13:00:47 följande:Det är det jag är rädd för. Vet inte vad som är värst för barnet, att leva som det gör nu eller att bli fråntagen sin största trygghet hos farmor och farfar och istället placeras ut någon annanstans. Min lekmannabedömning är definitivt att risken/chansen för ett omhändertagande finns, eftersom det förekommer riktiga fyllor, eventuella våldsamheter, bristande matlagning, närhet och tillgång till leksaker. De gånger jag varit där har barnet gråtit och gnällt en bra stund innan föräldrarna ger respons, detta har pågått sedan spädbarnstiden. Farföräldrarna närmar sig båda 70, förvisso pigga sådana. Men ändå såpass gamla att jag förstår att soc inte skulle acceptera de som heltidsboende för en 3-åring..
Är det så illa så är ju risken stor att det blir ett omedelbart omhändertagande.
Farföräldrarna är nog för gamla för att godkännas. Stackars lilla barn. -
Jag håller med, det är nog ändå bättre än fosterhem.Anonym (Anonym20) skrev 2021-07-10 16:19:04 följande:Vet inte men jag tror det bara blir värre för barnet om det hamnar i fosterfamilj. De flesta fosterfamiljer är skit. Det finns de som är hyfsade men vill du ta risken? Tror ändå barnet har det bättre som hon har det nu med kontakt med farföräldrarna. Det kommer troligtvis ge mer trygghet i längden än en fosterfamilj. Sen när barnet är lite äldre kanske barnet kan bestämma själv att vistas ännu mer hos farföräldrarna.
-
Det insåg jag för länge sen. Det är farligt att ljuga om sånt, inte bara dumt.Anonym (Glöm det) skrev 2021-11-14 15:49:36 följande:
Helt otroligt att ett troll som säger sig jobba på soc kan göra en sån här tråd.
Och ännu mer otroligt att folk är korkade och går på det!