• Anonym (asdf)

    Jag jobbar som socialsekreterare för barn och unga - Fråga mig vad du vill

    Anser du att det är dina egna eller skattebetalarnas pengar/resurser du delar ut?

  • Anonym (asdf)
    Anonym (Soctanten) skrev 2020-01-06 23:54:00 följande:

    Antar att det du menar är om jag beviljar insatser och bistånd som att det vore mina egna pengar dvs väldigt restriktivt eller om jag betalar pengar till höger och vänster för att det är skattebetalarnas. Jag beviljar bistånd och insatser till dem som har behov av det, varken mer eller mindre.


    Om den här tråden ska fylla någon mening så behöver du svara på de frågor vi ställer.

    Det låter lite olyckligt att du beviljar bistånd och bistånd till alla som söker med behov. Det kan ju vara ett behov av mer pengar till knark eller till en bröstförstoring. Nästa fråga är väl om du har läst någon juridik?
  • Anonym (asdf)
    Anonym (Soctanten) skrev 2020-01-08 19:59:57 följande:

    Att du inte lämnar barnet till den föräldern som utsätter den för våld. Umgänge kan t ex ske tillsammans med umgängesstöd. Umgängesstöd kan ni få via familjerätten om ni båda är med på det. Det är då en utomstående person. Annars kan umgänge ske tillsammans med andra anhöriga ni har eller att du är med vid umgänge. Detta för att säkerställa att barnet inte blir utsatt för våld under umgänget. Går den andra föräldern inte med på detta så kan denne inte få träffa barnet. Han kan då gå till rätten och stämma dig på umgänge och anmäla dig för umgängessabotage så det är viktigt att du faktiskt har på fötterna att barnet blir utsatt för våld och inget du tror eller känner på dig. Du borde också polisanmäla själv annars kan även detta ifrågasättas. Varför du inte gjort detta om du vet att barnet blir utsatt för våld.

    Det är viktigt att du erbjuder den andra föräldern umgänge även om du skyddar batnet. Men då med att någon annan är med. Och det måste vara någon som vågar agera om det sker våld. Inte en farmor som kanske skulle skydda pappan t ex utan du måste vara säker på att farmor isf säger ifrån och berättar till dig.


    Den här frågan väckte funderingar hos mig. Tänkte på våld i nära relationer. Ställer socialtjänsten och domstolar krav på brottsoffer (oftast mamman) att samarbeta och kanske till och med övervaka umgänge med förövaren (oftast pappan)? Vad händer om mamman inte vill eller klarar av det? Tänker mig att mamman kan vara rädd och ha ptsd. Och i värsta fall riskerar bli utsatt för ännu mer våld.
  • Anonym (asdf)
    Anonym (Soctanten) skrev 2020-01-09 10:27:05 följande:

    Nej. Om ni själva kommer överens om att ha umgängesstöd kan ni få en oberoende person från familjerätten. Dömer domstol ut umgängesstöd blir det per automatik en oberoende person som familjerätten utser. Men om det t ex handlar om missbruk och ett behov att se till att den andra föräldern inte är påverkad av droger under umgänget så kan denne lämna urinprov innan och sen (om den andra föräldern vill och känner sig trygg med det) kan denne själv vara med under umgänget. Det kan man komma överens om UTAN soc inblandning. Finns det en rädsla eller oro hos föräldern så ska denne självklart inte vara med under umgänget.

    Det jag säger är att du ändå måste erbjuda umgänge. Erbjudandet kan ju såklart vara att umgänge ska ske med umgängesstöd och att ditt krav då blir att pappan går med på att familjerätten utser ett umgängesstöd annars blir det inget umgänge. Eller att du erbjuder umgänge men att du ska vara med om du känner dig trygg med det. Går pappan inte med på upplägget av umgänget så blir det inget umgänge.

    Det ser däremot dåligt ut om du tar barnen och vägrar ge honom umgänge alls. Han har umgängesrätt. Är det så att han fortsätter utsätta barnet får våld trots umgängesstöd går det såklart inte att fortsätta ha umgänge och du kan då ansöka om att han ska få umgängesförbud via tingsrätten.


    Nu handlar det inte om mig utan jag undrade vad som gäller rent allmänt när det handlar om våld i nära relationer (våld mot andra förälder och/eller barnen).

    I ditt inlägg och vad jag snappat upp rent allmänt verkar det ställas rätt höga krav på boendeföräldern att "fixa" umgänget. Antingen genom att övervaka det själv eller anlita anhörig/vänner. Men inga krav på umgängesföräldern. Boföräldern kan ju vara traumatiserad och vara rädd för umgängesföräldern. Det känns som överkrav att en brottsutsatt förälder ska ta ansvar för förövarens umgänge.
  • Anonym (asdf)
    Anonym (F) skrev 2020-01-09 23:31:30 följande:

    Har denna uppfattning om vikten av att barnet har kontakt med båda föräldrarna någon grund i empirisk forskning?


    Behöver den ha det? Tänk dig själv att staten eller din granne rövade bort barn från sina föräldrar. Grannen påstår sig kunna ta hand om ditt barn bättre än du och plockar med sig det från barnvagnen. Det känns fel eller hur?
  • Anonym (asdf)
    Anonym (Soc.) skrev 2020-01-10 19:10:24 följande:

    Nu är det iof barnets upplevelse som är prio inte förälderns.


    Barnets upplevelse är föräldrarnas är barnens är samhällets. Annars skulle man ju kunna adoptera bort alla fattiga barn till de mest lämpade. Det är naturligt att växa upp med sin familj och sin släkt. Att det naturliga är bäst bekräftas också av forskningen.
  • Anonym (asdf)
    Anonym (Soc.) skrev 2020-01-10 19:10:24 följande:

    Nu är det iof barnets upplevelse som är prio inte förälderns.


    Säg att forskningen visade att det går bättre i livet för barn från underpriviligerade familjer som adopterades bort till privilegierade familjer. Skulle du då vara för att barn från slummen rövas bort och ges till medelklassen och överklassen?
  • Anonym (asdf)
    Anonym (F) skrev 2020-01-10 23:25:04 följande:

    Varför börjar du prata om fattiga vs privilegierade osv? Tror du att alla omplaceringar av barn handlar om det? Att ge underklassens barn till överklassen?

    Det finns föräldrar som torterar sina barn. Det finns föräldrar som våldtar sina barn. Är det naturligt för barn att växa upp med sådana föräldrar?

    Och nej, barnet har sin egen upplevelse och den behöver inte alls vara densamma som föräldrarnas.


    Nej det har jag inte påstått heller. Det jag menar är att familjer hör ihop. Det är en naturlag. Och att det naturliga är gott kan bekräftas empiriskt. Barn som växer upp i familjehem/fosterhem/barnhem frodas inte lika bra som barn som får växa upp i sina egna familjer.
  • Anonym (asdf)
    Anonym (F) skrev 2020-01-10 23:25:04 följande:

    Varför börjar du prata om fattiga vs privilegierade osv? Tror du att alla omplaceringar av barn handlar om det? Att ge underklassens barn till överklassen?

    Det finns föräldrar som torterar sina barn. Det finns föräldrar som våldtar sina barn. Är det naturligt för barn att växa upp med sådana föräldrar?

    Och nej, barnet har sin egen upplevelse och den behöver inte alls vara densamma som föräldrarnas.


    Ja i princip handlar det ju om det. I ett klasslöst samhälle skulle långt färre barn omhändertas.
  • Anonym (asdf)
    Anonym (F) skrev 2020-01-11 09:54:39 följande:

    Menar du att det bara är underklassen som misshandlar och vanvårdar sina barn? Eller menar du att omhändertagandet av barn är ett utövande av förtryck av överklassen mot underklassen, och som alltid sker på medvetet falska grunder? Jag vet inte vilket av alternativen som är mest häpnadsväckande.


    Det finns mönster. Det är mycket vanligare att barn från underklassen omhändertas.
  • Anonym (asdf)
    Anonym (F) skrev 2020-01-11 09:40:49 följande:

    Att det naturliga är gott kan inte alls bekräftas empiriskt. Det finns exempelvis massor med växter som är giftiga. Och växter är väl naturliga, eller? Dessutom motsäger du dig själv. Du säger att det är naturligt för barn att växa upp hos sina biologiska familjer. Samtidigt förnekar du att det är naturligt för barn att växa upp med biologiska föräldrar som misshandlar dem.

    Att familjer hör ihop är inte en naturlag. Det krävs i princip matematiska bevis för att ett påstående ska vara en naturlag.

    Barn som växer upp i familjehem där de får kärlek och omvårdnad kommer att frodas långt mycket mer än barn som växer upp med biologiska föräldrar som misshandlar dem och inte visar kärlek. Eller hur?


    Du kan säga vad du vill men blod är ändå tjockare än vatten.
  • Anonym (asdf)
    Anonym (Soctanten) skrev 2020-02-02 17:54:24 följande:

    Blir en förälder inlagd för psykisk ohälsa ska det göras en orosanmälan oavsett personalens oro eller inte. Precis som det ska göras en orosanmälan om en förälder blir LOBaf dvs får sova i fyllecell. Orosanmälan ska göras cis kännedom om missbruk också.

    Däremot finns en skyldighet att göra orosanmälan om man upplever oro även vid besök hos BVC eller psykiatrin i stort. Men då görs orosanmälan baserad på oro och inte pga rutin.


    Det finns inget juridiskt tvång att anmäla föräldrar som blir inlagda för psykisk ohälsa. Om det är rutin är en sak men det finns inget tvång.
  • Anonym (asdf)
    Anonym (Soctanten) skrev 2020-02-03 14:51:51 följande:

    Så fort man är påverkad av droger när man är med sina barn är man inte en lämplig förälder. Droger är olagligt. Alkohol är inte olagligt. Men. Är man full var och varannan dag i sjävlmedicierande syfte så bör man inte ha sina barn heller. Det är en övervägning. Att vara berusad tillsammans med barnen när det finns en vuxen nykter som har ansvar för barnen ser jag inte problem med. Som förälder måste man vara beredd i olika situationer. Att sitta och dricka sig salongsberusad flera kvällar i veckan är inte ok. Vad sker om det händer en olycka? Du måste ta barnen till akuten, men det går inte för du är berusad?

    Nu syftade jag på droger när jag skrev om bilkörning. Men de finns även de som har promille kvar i blodet dagen efter och tror att de är körredo.

    Sen spelar det ingen roll om man vill missbruka både alkohol och droger så länge man inte utsätter sina barn för det. Finns föräldrar som är varannan vecka alkoholister t ex. Där kan man ju inte göra så mycket. De tillgodoser barnens behov den veckan de är där. Ta droger varje helg om du vill, men se till att barnen är hos någon annan vuxen tills du är drogfri.

    Är man i missbruk ska man inte ha hand om sina barn. När det handlar om droger har vi (inom vår förvaltning i alla fall) inga ord såsom bruk, riskbruk etc utan använder man droger är det ett missbruk eftersom det är olagligt. Vet att detta är en delad fråga där många anser att.man ja ett normalt bruk av narkotika utan att det är ett missbruk etc. Men inom vår förvaltning är det bestämt att eftersom narkotika är olagligt klassas allt bruk som missbruk. Då ska man inte ha hand om sina barn fören man uppvisar drogfrihet en längre tid.Barnets behov är inte särskilt svårbedömt när man utgår från BBiC och Signs of saftey. Barn behöver omsorg både fysiskt och psykisk, trygghet, förutsägbarhet och skydd. De behöver tillgång till utbildning. De behöver nära och långvariga relationer till vuxna som är bra för denne. Detta SKA uppfyllas.

    Om en förälder inte får barnet till skolan begår denne brott mot skollagen. Det finns risk att barnet hamnar efter och såsmåningom måste gå om en klass. Detta är en mycket allvarlig brist i föräldraskapet som kan leda till omhändertagande. Detta om det inte finns problematik hos barnet. Finns många hemmasittare där det inte beror på bristande föräldraförmåga utan på funktionsnedsättningar, utsatthet i skolan etc hos barnet.

    Inte kan sätta gränser. Ja. Det blir nog ett problem småningom. När barnet blir större. Men, det är väl inte ett jätte allvarligt problem så länge föräldern inte tillåter att barnet försätter sig i fara. T ex inte kan säga ifrån när 1 åringen klättrar på köksbänken eller inte kan säga nej när 12 åringen vill köra bil. Allt handlar om vad för typ av gränssättning. Jag har haft klienter som inte kunnat sätta gränser till sina jätte små barn utan de har fått gräva i toalettstolen, äta rå kyckling från frysen, äta godis till frukost/lunch/middag. De har inte fått barnet till förskolan när denne sagt nej, har barnet vaknat på natten och hela gå till lekparken har de gått dit. Detta är ju ganska allvarligt. Men jag har också haft föräldrar som har svårt att sätta gränser kring skärmtid, tider för när barnet ska bara hemma, gränser för hur man beter sig mot varandra etc och det är ett mindre problem.

    Men. Det finns något som kallas Good enough. Det är tillräckligt men inte helt 100. Då är det lite halvers men barnets behov är ändå uppfyllda. De kanske är vakna lite sent på kvällen. Äter lite halvtaskig mat och lite för mycket socker. Läxorna görs, men ofta sent. Mamma är inte alltid helt närvarande och pappa jobbar mycket. Mamma sitter ofta i telefon timme ut och in och 4 åringen sköter sig själv t ex genom att långa perioder leka ensam. Är sällan ute och gör aktiviteter. En del konflikter hemma med barnet. Detta är inte helt ok, men ändå good enough och inte skäl för omhändertagande.


    För att klargöra så har begreppet "missbruk" ingen medicinsk förankring och förmodligen ingen juridisk heller. Känns som en godtycklig term som varierar med kontexten.
Svar på tråden Jag jobbar som socialsekreterare för barn och unga - Fråga mig vad du vill