Ingenstans att bo - vad gör man?!

Vad jag menade med ?...söker jobb?, var vid tillfälle då jag hade ett vikariat-jobb och polade marknaden. Syftade mer till vad man idag kan göra på sin mobil, som gamla människor fr andra generationer uppenbart har svårt att förstå. Helt enkelt kunde min äldre mor/farförälder inte begripa hur mkt ?vi hänger i våra telefoner?. Det är liksom lite mer än att ringa samtal idag.

Tilläggas jag varit arbetslös sedan en månad. Jobbat några månader utomlands i annan bransch.

Är det bara jag som undrar hur det står till i hjärnkontoret hos dina föräldrar? Hur i helvete kan de tycka att det är bättre att du bor på gatan än att du får bo en tid hos de tills det löst sig med jobb och bostad? Är det bara jag som har föräldrar som hellre skulle dö än att låta sina barn bo på gatan?

Bästa rådet just nu är att bita ihop och bo hos släktingen. Sök jobb på andra orter och försök hitta en lägenhet där.

Hade jag varit du hade jag klippt banden till min familj om de inte kan ställa upp i såna här lägen. Fyfan

Det är jag medveten om. Jag är själv nästan 30 år med en mamma på 60 år och oavsett min ålder hade min mamma alltid välkomnat mig hem med öppna armar. Detta besvarar inte alls min fråga gällande om TS föräldrar är riktigt friska som verkar likgiltiga inför att deras barn ska bo på gatan.

Om TS inte vill ha andra jobb så får det stå för henne. Nu gav jag henne ett råd och du behöver knappast kommentera det med vad TS vill och inte vill.Troligtvis. Jag har ingen aning om vem TS är eller bakgrunden som gör att hon inte är välkommen hos sina föräldrar. Och jag måste fråga, vad bidrog den här kommentaren med till diskussionen?