Nygift och otrogen

Det är väl klart att han är en annan person? Den du trodde han var svek, ljög och manipulerade väl inte? Den du gifte dig med var väl inte kapabel att gå bakom ryggen på sin partner under lång tid? Hade du gift dig med honom om du hade vetat om de delarna av hans personlighet? Då kan du väl inte påstå att mannen du ser idag är samma man som tidigare?

Stanna för vad? För att bli bedragen igen? För att leva i osäkerhet?För att veta att nästa gång som fångar hans intresse så är du och era barn bortglömda?

Vadå kunde inte? Andra klarar ju bevisligen av att stå emot? Varför skulle inte han kunna det?

Han kunde visst, han ville bara inte. STOR skillnad

Ser du inte själv hur du förvränger fakta (eller allt som sägs) för att passa det du vill tro? Du lurar ju bara dig själv gång på gång.

Om 50% väljert att vara kvar tror jag inte alla av dem sitter i olyckliga förhållanden.... Mao för dig räcker det med att en av dessa 50% är lyckligt för att det ska vara rätt val. Inser du inte hur du desperat greppar efter vad som helst som säger det du vill tro?

Att 50% ger sin partner en andra chans säger egentligen ingenting... den verkliga fråga är... hur gick det för alla dessa 50%? Är det ff kvar tillsammans efter 3 år?
Jag tror faktisk att väldigt få av dessa är kvar tillsammans efter några år. Så NEJ oavsett hur mycket du försöker ljuga för dig själv, oddsen för att ett förhållande överlever ett svek av den magnituden är väääääääädigt små. 

SOm flera redan varit inne på, du behöver söka hjälp, du tänker inte klart utan väldigt irrationellt.

Japp, men du verkar fortfarande inte fattat att han inte älskar dig och vad som är värre är att du inte verkar förstå hur irrationellt du tänker.

Varför säker du inte hjälp? Varför söker du inte egen terapi så du kan bolla alla dina tankar med någon? 

Ja, det är uppenbart att TS inte tänker lyssna på något någon säger 

Nej det kommer han inte alls, han kommer komma ihåg det som fint erotiskt minne som han kommer tänka på ibland med ett leende, det gör han redan nu.
Han ångrar inte att han var otrogen, det gör ingen. Det han ångrar är att han blev påkommen. Dessutom vill ju du förlåta allt och hittar på ursäkter åt honom och tar honom i försvar. Så vad finns det att ångra?

Hur ska du någonsin kunna förstå om du hela tiden hittar på ursäkter åt honom?
Hur ska du kunna förstå om du tar honom i försvar?
Hur ska du kunna förstå om du stoppar huvudet i sanden?

Nej du försöker inte förstå, du försöker trolla bort sanningen för att du inte klarar av att hantera den. Du borde söka hjälp för du klarar uppenbart inte av att hantera situationen.

Klart han skulle, ingen gillar att bli bedragen, inte ens de som själva gör det.

Men skillnaden mellan dig och honom är att du aldrig skulle utsätta honom för sånt du själv inte accepterar men för honom var det helt ok att göra så mot dig. Ingen av er gillar att bli bedragen men han är ok med att bedra andra. Förstår du skillnaden?

Bra skrivet, den sista raden är en viktigt punkt som TS inte verkar kunna komma över. Hon verkar inkapabel att inse att han inte är den hon trodde han var.

Alla är förvirrade i början av en sån kris (chockfasen) men efter en relativt kort tid  går det över och man börjar reagera på det som hänt (reaktionsfasen) det är här känslorna väller fram, sen börjar man förstå och blicka framåt (bearbetningsfasen) för att slutligen landa (nyorienteringsfasen).

http://krisochtraumacentrum.se/krisreaktioner/

Men TS verkar ha fastnat i sin process, det har snart gått ett år sen hon fick reda på det och hon verkar ff inte ha kunnat ta in allt. Hon behöver professionell hjälp för att komma vidare, men hon verkar tyvärr inte förstå det själv. Eller så är hon kanske rädd för att fronta verkligheten och föredrar att stoppa huvudet i sanden och ljuga för sig själv?

Det beror snarare på att du vägrar ta in något som sägs. Efter 1597 inlägg så sitter du fortfarande och repeterar samma saker som i början.