Nygift och otrogen

Vi tar det igen. Jag har sett delar av deras konversation - han skriver flera gånger om sin ångest. Det var inget som kom när han blev påkommen. Deras reella otrohet var två veckor. De hade sex vid två olika tillfällen alltså inte massor gånger. 90% av deras relation var vänskaplig (på ytan då, men de hade ju inte erkänt något för varandra och hade kontakt som vänner). Han avbröt det också för att hans ångest över att skada mig åt upp honom, det finns nedskrivet till henne. Jag tycker diskussionen om otrohet generellt är väldigt intressant men när vi diskuterar min man och vårt förhållande vill jag att vi ska diskutera det som faktiskt var och inte förvränga eller överdriva. Det var nog det som faktiskt var.

Det stör mig att hon inte lider men också tacksamt att hon inte är med min man. Resten skiter jag i. Jag sitter med en man som älskar mig och som jag har barn med. Och hur vet du att hon inte sårat någon? Huruvida hon var i förhållande eller inte när hon blev gravid med min man har aldrig varit på tal här.

Men återigen, är det otänkbart att han ångrar sig och inte kommer göra det igen?

Så lång tråden är? men det går bra. Vi är ytterligare en person och faktiskt lyckligare än på flera år. Jag skulle göra allt för att ha sluppit allt som hände men nu är vi nog starkare än någonsin. Närmre varandra och ett tydligare kommunikation?terapi har gjort underverk och vi kan nästan drunkna i varandra på ett sätt vi inte gjort tidigare? jag är dock glad att jag lämnade honom ett tag men också glad att jag tog tillbaks honom.

Men herregud! Det där du pratar om är sjukligt. Du äger ingen och kontrollbehovet är på tok för starkt. Det handlar om tillit. Det är det avgörande! Tillit! Allt annat du skriver är svartsjuka och kontroll. Det där hör inte hemma i ett sunt förhållande. TS har jobbat sig igenom svårigheterna och sytt ihop relationen. Det är en enorm bragd och ska ha applåder! Riktigt tufft arbete! Då ska inte du komma och yra om bevakningsmetoder.

Men herregud! Det där du pratar om är sjukligt. Du äger ingen och kontrollbehovet är på tok för starkt. Det handlar om tillit. Det är det avgörande! Tillit! Allt annat du skriver är svartsjuka och kontroll. Det där hör inte hemma i ett sunt förhållande. TS har jobbat sig igenom svårigheterna och sytt ihop relationen. Det är en enorm bragd och ska ha applåder! Riktigt tufft arbete! Då ska inte du komma och yra om bevakningsmetoder.

Jo,jag förstår vad du menar.

Men jag tycker ändå inte att det är sunt att ha ett sådant kontrollbehov att man måste snoka i allt ens partner gör,som Anonym (Nej) tyckte att TS skulle göra.

Man kan ha en viss,sund,vaksamhet ändå utan att bete sig helt rabiat.

Skulle han visa sig vara otrogen så får de väl ta tag i saken därifrån.

Jag vill också tillägga att det är jätteviktigt att han är transparent nu och rakt igenom ärlig mot TS.

Det är upp till honom att bevisa att han inte har något fuffens för sig bakom hennes rygg.

TS ska inte behöva börja snoka.

Hon hade tittat i hans mobil och råkat se att han haft sex med den andra kvinnan.

Det är inte samma sak som att snoka.

Och han har väl antagligen inte gett TS någon anledning att vara misstänksam så varför skulle hon börja snoka nu?

Dessutom gjorde väl den andra kvinnan abort.

Min man är fullt medveten om att jag aldrig tänker dela honom med någon och att han om han någon gång gör något liknande igen så är han körd. Han offrade mycket när han låg med sin kollega, det är han väl medveten om. Att vi är tillsammans idag är för att vi kämpat som fan för det rent ut sagt, båda två. 

Jag blir väldigt provocerad av vad du skriver. Jag är väldigt lycklig i mitt förhållande idag. Så klart att det var en allvarlig otrohet - men det finns grader i helheten. Min mans otrohet var värre än en kyss eller ett hångel men han hade inte en lång affär eller flera års dubbelliv. Allt är relativt. Det var en intensiven men kanska kortvarig period som så klart fick förödande effekter.

Ja vi var lyckliga på vår bröllopsdag men idag är vårt grundföhållande helt annorlunda. Vi har jobbar upp oss själva på ett helt annat sätt. Vår närhet och förståelse och framförallt dialog är idag helt annorlunda. Vi tar inte varandra för givna.

Ibland låter kommentarerna här inne som upprepade robotar. Självklart har jag funderat, allt som skrivits här har jag självklart tänkt men allt är inte svart eller vitt. Vem är du att säga att mina barn växer upp med osund relationsförebild? Jag kan garantera dig att det finns bra mycket med dysfunktionella relationer än vår. Jag blir inte heller lurad eller manipulerad, jag har gjort ett val. Det finns ingen garanti för att det inte sker igen och det finns ingen garanti för att jag inte faller för någon annan. Men jag litar på att han gör allt i sin makt för att aldrig såra mig igen. Jag känner honom, älskar honom och litar på honom.

Jag blir väldigt provocerad av vad du skriver. Jag är väldigt lycklig i mitt förhållande idag. Så klart att det var en allvarlig otrohet - men det finns grader i helheten. Min mans otrohet var värre än en kyss eller ett hångel men han hade inte en lång affär eller flera års dubbelliv. Allt är relativt. Det var en intensiven men kanska kortvarig period som så klart fick förödande effekter.

Ja vi var lyckliga på vår bröllopsdag men idag är vårt grundföhållande helt annorlunda. Vi har jobbar upp oss själva på ett helt annat sätt. Vår närhet och förståelse och framförallt dialog är idag helt annorlunda. Vi tar inte varandra för givna.

Ibland låter kommentarerna här inne som upprepade robotar. Självklart har jag funderat, allt som skrivits här har jag självklart tänkt men allt är inte svart eller vitt. Vem är du att säga att mina barn växer upp med osund relationsförebild? Jag kan garantera dig att det finns bra mycket med dysfunktionella relationer än vår. Jag blir inte heller lurad eller manipulerad, jag har gjort ett val. Det finns ingen garanti för att det inte sker igen och det finns ingen garanti för att jag inte faller för någon annan. Men jag litar på att han gör allt i sin makt för att aldrig såra mig igen. Jag känner honom, älskar honom och litar på honom.

Varför blockar han henne inte bara?

Men vem fortsätter att kontakta sin älskare 2 år efter att det har tagit slut?

Speciellt när man vet att han har lappat ihop det med sin fru.

Gillar svängen denna tråden tog, ifrån rövhål till otrogen make till galen älskarinna...

precis. För första gången känner jag att jag tycker lite synd om henne. Vet inte var hon är i sitt liv men kan inte vara kul för henne att hon efter flera år vill bekräfta honom. 

jag håller med dig. Samtidigt känns det som om det är det enda vi gör.. pratar pratar och pratar. Försöker pussla vardagslivet. Men inte han då som saknar gamla knull?

Jag tror faktiskt inte han älskar henne men där emot så tror jag det finns en kemi och passion mellan dem som vårt vardagsliv inte ger honom. Att hon utmanar honom att känna makt, bli sedd och åtrådd. Typ djuriskt. Jag tror ibland att han faktiskt på ett sätt respekterar mig mer än henne, att hans syn på henne enbart är rå men att hon faktiskt har haft känslor för honom. Han har ett begär som jag inte verkar kan tillgodose typ. 

kanske är det så att vi inte är menade för varandra och förhoppningsvis kan jag bli lyckligare med någon annan för jag tror faktiskt inte att jag är lycklig och jag har svårt att se att vi någonsin kommer att hamna i något sunt igen på det sättet som jag vill att våra barn ska vara en del av. 

jag tror det är mig han älskar och vill vara med men när slentrianen blir för stor och han söker kickar och bekräftelse så vänder han sig till henne då hon alltid nappat. 

han vet ju inte att jag vet att hon försökt kontakta honom
flera ggr men jag har också sett att han svarat att hon ska sluta trakassera honom etc. 

skulle säga att jag är lycklig.