Nygift och otrogen
Varför har du ingen självrespekt? Tycker du inte att du förtjänar någon som inte behandlar dig på detta vis?
Varför har du ingen självrespekt? Tycker du inte att du förtjänar någon som inte behandlar dig på detta vis?
Med tanke på att han inte varit flirtig mot andra kvinnor el visat dessa tendenser när han inte haft kontakt med henne, så verkar det ju som att han inte är otrohetstypen rent generellt utan mer att han har någon form av stark dragning till henne el tom känslor. Han kanske dock har analyserat situationen och förstått att ett vardagsliv med henne inte hade fungerat, därav att du aldrig blev ?lämna för henne?.
Ts, du ska göra det som känns rätt. Tyvärr har det dock varit för mkt händelser som i det här fallet visar att han inte respekterar dig, han lär sig att han får göra som han vill. Man sårar inte den man älskar och man utsätter inte sin partner för sånt här. Han måste antingen ha ngn störning eller så älskar han inte dig.
Det är han som splittrat er, inte du.
Jag har varit i din sits, slängde bort 9 år.
Jag gjorde något åt ett taskigt förhållande . det funkar faktiskt!.
Man kommer ut på andra sidan faktiskt!!
Om oron i att lämna honom övervägande handlar om att du är rädd att de blir ett par och hon styvmamma till dina barn så behöver du tänka om igen. Är det verkligen där beslutet ska ligga? Det är ju bortom din kontroll ändå. Vem han träffar om det tar slut kommer vara upp till honom. Ditt beslut behöver grunda sig i om du är lycklig med honom el inte.
sen kommer ofta sanningen fram när man dricker tyvärr så han har inte släppt henne trots att han blockerar henne
Det är ju dig det är synd om. Du är gift med en man som söker sig till och har sex med andra kvinnor och vägrar vara trogen trots att du kommer på honom! Hon är fri att kunna få en trogen man som älskar henne. Dessutom verkar det som om din man älskar henne mer än dig då han gärna riskerar ert äktenskap för hennes skull.
Så hon och alla hennes väninnor sitter nog och tycker synd om dig.
kanske är det så att ni inte är menade för varandra? Kanske kan han inte glömma henne för att hon är den han passar bäst med? Du kanske hade varit lyckligare med en man som bara ville ha dig. Inte planerade sexträffar under er vigsel och inte spenderar smekmånaden med en annan kvinna? Kan inte tanken på att ha en man som bara vill ha dig locka ens lite??
Jag tror faktiskt inte han älskar henne men där emot så tror jag det finns en kemi och passion mellan dem som vårt vardagsliv inte ger honom. Att hon utmanar honom att känna makt, bli sedd och åtrådd. Typ djuriskt. Jag tror ibland att han faktiskt på ett sätt respekterar mig mer än henne, att hans syn på henne enbart är rå men att hon faktiskt har haft känslor för honom. Han har ett begär som jag inte verkar kan tillgodose typ.
kanske är det så att vi inte är menade för varandra och förhoppningsvis kan jag bli lyckligare med någon annan för jag tror faktiskt inte att jag är lycklig och jag har svårt att se att vi någonsin kommer att hamna i något sunt igen på det sättet som jag vill att våra barn ska vara en del av.
NU HAR JAG LÄMNAT HONOM
vilket sjuk sak att skriva, och ännu sjukare att jag känner noll inför det. Eller jo, jag känner sorg över att förlora tid med barnen. Möjligtvis behövde jag dom här åren för att hamna här.
kollade hans mobil i torsdags och förutom flera grova sexsms så hade dom också legat med varandra igen. Det jävla svinet låg med henne efter allt jag gjort för honom. Hon kan ta honom, det är hennes förlust.
jag är fan fri nu!
Stort grattis till dig ts som slipper leva med honom!
han verkar ju heller inte vida smart som skickar sms till henne om att de legat igen, när han vet att du har ögonen på honom och telefonen sedan lämge tillbaka
hoppas du landar i det nya livet snabbt! stort lycka till!
Tack!
Det känns väldigt konstigt och är av och till oerhört svårt. Hela situationen är ju så förnedrande. Han beskrev henne som "sin kryptonit" och jag insåg att det skulle vara jag som var det. Det skulle vara mig han inte kunde tänka sig att leva utan och ha respekt för. Nu har han brutit med henne igen och bönar och ber om förlåtelse. Jag själv är mest otroligt likgiltig. Och trött.
Min sambo var otrogen med en kollega och när jag kom på honom sa han att han ångrade sig och att det inte betydde något för honom. Han lovade mig att han hade avslutat med kollegan och bytte till och med jobb. Jag valde att stanna kvar för barnens skull och för att jag inte ville förlora det vi hade.
Han försökte att visa att han ville vara med mig, stöttade mig när jag var ledsen och svarade på mina frågor. Vi gick några tillfällen på familjerådgivning.
Sedan kom jag på honom igen, jag tog då kontakt med kvinnan som berättade att de aldrig hade avslutat något. Under hela den tiden som jag kämpade så kämpade jag ensam. Han sa till henne att han ville leva med henne och bytte jobb för deras skull och inte min.
Mitt råd är att aldrig lita på någon som svikit dig på det sättet.
Fy fan alltså! Jag lider med dig!
Det börjar mer och mer gå upp för mig vilket otroligt svek det är - inte bara mot mig utan mot barnen. Jag kommer aldrig kunna lita på honom igen. Jag förlät honom trots att den första otroheten faktiskt var brutal. Men trots alla löften, all terapi, en ny chans så gör han det igen. Han hade lika gärna kunnat spotta på mig, ungefär lika förnedrande hade det varit.
Nu är jag inte ledsen för att förlora honom, inte alls. När jag ser honom nu känner jag inget. Men det är en enorm sorg att förlora livet som var, ett liv jag inte valt att förlora. Genom sin otrohet tar han barnen ifrån mig halva tiden och för det avskyr jag honom.
Tack, det hoppas jag också, om tiden kan läka dessa sår. Just nu vet jag inte hur jag ska kunna lita på någon igen. Han har fått mig att tro att jag är oälskbar. Att jag är grå och tråkig fast jag är den som tagit hand om hans barn när han varit och knullat hans älskarinna. Han säger att han saknade närheten, att jag inte bekräftade honom, försöker subtilt lägga över det på mig samtidigt som han återigen bönar och ber om förlåtelse. Så äcklig.
Hur går det för dig TS.....
Vilket svek du varit med om.
Hoppas du fått styrka att kämpa dig upp.
Nej jag kommer inte stanna hos honom, eller jag har lämnat honom.
Min man beskriver inte det som ett beroende, eller inte själva otroheten. Sedan har han något speciellt för henne. kanske har dom målat upp varandra som varandras besatthet. Jag tror absolut dom kan stå emot varandra men vill inte.
Jag vill inte vända på det, jag vill inte vara med honom. Det svåra för mig är barnen, att hans jävla beteende innebär att jag förlorar tid med mina barn.
Tack för alla bra råd. Jag tänker inte låta honom blåsa mig. Har insett att han är för egoistisk för att kunna ta in hur han har sårat mig.
Vi bor inte ihop längre, men vi har kvar huset och barnen bor där, så vi bor där när vi har barnen (uppdelat alltså). Har varit på banken osv osv.
känns bara så surrealistiskt allt, förstår inte hur vi hamnade här...
Jag är kvar.. eller kvar, valde tid med barnen. Idag har vi en vardag igen, kanske inte så kärleksfull men gångbar. Jag brukar kolla hans telefon när han inte vet och han verkar trogen nu. Tror inte han söker sig till andra kvinnor utan enbart henne och främst för bekräftelse. Hon terroriserar honom igen. Han vet inte att jag vet det men jag vet också att han inte svarat.
jag tror det är mig han älskar och vill vara med men när slentrianen blir för stor och han söker kickar och bekräftelse så vänder han sig till henne då hon alltid nappat.
han vet ju inte att jag vet att hon försökt kontakta honom
flera ggr men jag har också sett att han svarat att hon ska sluta trakassera honom etc.
skulle säga att jag är lycklig.