Nygift och otrogen

Ja löftet om trohet var ju en brutal lögn... men resten kan jag inte hålla med oss/ta till mig. Ibland sårar man den man älskar. Hur man sedan hanterar det är avgörande.. jag bara kan inte acceptera att han inte skulle älska mig. Allt han gjort innan och efter är ju ett bevis på att han älskar mig.

Hur menar du nu? Jag hoppas inte att mitt potentiella val att stanna hos hennes pappa får henne att inte resprktera sig själv?

Inget. Det enda han lärt sig är hur pinsamt otrohet är. Jag har inga svar att ge dig. Jag önskar så att han skulle förstå hur mycket han sårat mig och att det skulle vara nog för att aldrig mer göra något liknande...

Sakta men säkert går det framåt. Det tar tid men jag lyssnar.

Idag tog jag halva dagen ledigt för att berätta allt för min bästa vän och det var nästan mer smärtsamt än att ens få reda på vad han gjort. Det är tack vare det här forumet jag tog det steget.

I helgen ska jag försöka prata med honom. Det kan bli pannkaka men det får väl ändå ses som ett steg i rätt riktning..

Ja vi har pratat. Det kom fram att han varit med två andra efter henne :(. Han berättade att han även har legat med en manlig bekant till oss. Nu vet jag varken ut eller in, men jag vill verkligen att vi ska ta oss igenom det här.

Nej men hon är typ besatt av honom. Hör av sig massor och vägrar släppa det som var. Han har tydligt markerat att han inte vill ha nåt med henne att göra och att han tycker illa om henne men hon hittar ändå kryphål... dom har inte träffats sen hon fick reda på att hon var gravid men ändå håller hon på. Som att hon gett sig fan på att förstöra mellan oss..

Fast dom hade två veckor och vi ett decennium och barn det måste väl vara lite skillnad? Hon visste också att jag fanns och det är ju mer än vad jag kan säga om henne..

Fast man kan inte bara säga att "Jag vill inte ha barnet." och sen tro att man kan slippa ansvar. Då är man en riktig jävla skitstövel alltså. Jag tycker nog att han har ett ansvar gentemot henne att hjälpa henne igenom abortprocessen och bearbeta det.

Ja hon var kär i honom det har hon sagt, men hon visste också att han var gift och att hon blev en älskarinna.

ja så är det så klart i teorin men i praktiken innebär det att jag kommer förlora min dotters halva uppväxt, ge upp framtidsplaner och antagligen också en del av min umgängeskrets..

Men jag har också landat i att jag inte kan vara kvar, att det kommer äta upp mig inifrån. Det för mig är en sorg och den processen börjar nu..

Nej! Han skulle aldrig någonsin överge sin dotter. Någon måtta får det faktiskt finnas.. han älskar henne mer än nåt annat och är en fantastisk pappa till henne. Punkt!

Jag förstår hur du menar, men havs föräldraskap är ju så mycket mer.. han är vår dotters största idol och hon hans. Han tar mycket större ?ansvar? över henne än vad jag gör...

Ja han hade kunnat dra på sig könsjukdomar och jag tycker det är konstigt att han inte ens tänkte på det utan bara knullade på. Men nu blev det inte så och som sagt tänkbara scenarion som inte blev av behöver jag inte ens spekulera i.

Men för mig handlar det om bearbetning, det kanske inte är optimalt att kolla hennes bilder men just nu ger det mig kontroll.

Ja vi har bestämt oss för att ignorera henne totalt. Hon verkar inte förstå vad hon ställt till med och då finns det inget mer att göra.

Men då hade han ju ljugit? Han ville ju inte ha barnet och måste väl då få säga det? Valet var ju tillsist hennes. Tanken på att dom skulle haft ett barn ihop får mig att kräkas. Det enda vettiga jag tycker hon gjort är just aborten.

Han frågade ju om hon hade skydd och hon sa att hon hade det.

Det känns ändå orättvist att jag ska behöva ändra mig när han gjort fel men jag förstår vad du menar. Tack för peppande inlägg. Om du nu inte är ett troll så beundrar jag dig, jag önskar att jag resonerat som dig. Men hur kan någon som sårat en så grovt göra en lycklig igen? Jag gråter varje kväll, tänker på det som skulle varit. Att vi skulle haft en liten bebis, kanske hittat det boendet vi letat efter, firat ett år som gifta. Istället bor vi i olika boenden, allt pga henne.

Ja men hade inte kommit in i hans liv hade han inte varit otrogen. (Ja jag vet att jag resonerar fel här, att det så klart är hans och inte hennes fel men just nu mår jag bättre av att hata henne och skuldbelägga henne).

Hade han njutit så som du beskriver hade han väl inte avslutat sitt med henne?

Ett barn till är just det som skulle driva honom in i otrohet igen. Det barnen ni redan hade fick inte honom att bli mer kär i dig, inte ens er bröllopsdag fick honom att tänka på att vara trogen.

Vad är det för fel på er dotter om ett annat barn kan hindra otrohet? Varför var er dotter inte värd en trygg pappa men det nya barnet skulle vara det?

Ett barn till med graviditet, hängbuk, läckande bröst, sömnbrist, spyor och bajsblöjor är just en sådan sak som kan få honom att längta efter en lättsam, kravlös och fräsch älskarinna.