Nygift och otrogen

Jag har varit den otrogna. Jag har varit älskarinnan. Jag har blivit bedragen. Det är därför jag är lite hård i mina svar för jag känner till alla bortförklaringar och klyschor och alla nödlögner.

Ingen av de äktenskap jag varit inblandad i från olika håll har hållit. Inte heller de i min bekantskapskrets som råkat ut för otrohet har hållit.

Jag fick barn med en gift man (jag singel) han valde inte mig ändå men deras äktenskap blev aldrig mer sig likt. Under alla år stannade hon kvar enbart för att han inte skulle kunna välja mig och vårt barn. Tio år senare var hon själv otrogen mot honom och lämnade.

Min bästa kompis man var otrogen och fick barn med henne och struntade fullständigt i barnet. Min kompis förlät och de fick tvillingar något år senare. Ett par år efter det var han otrogen igen med en kollega och nu kastade han ut frun och tog skilsmässa och gifte sig med älskarinnan. Behöver jag säga hur bitter min kompis känner sig efteråt? Och hur dum hon känner sig.

Äktenskapsförord ska man alltid skriva just för att du aldrig vet när/hur/varför /om det tar slut och är en säkerhet för alla parter att en skilsmässa går rätt till. Titta bara på alla bittra och elaka vårdnadstvister som sker efter skilsmässor... Sånt undviker man genom att skriva papper på hur allt ska vara.

Jag älskar min ex-fru till viss del fortfarande trots att det gått år sedan vi tog ut skilsmässa. Men sanningen är att jag älskar tanken av det vi hade innan det tog slut. Har insett det sedan länge och jag tror det är där de flesta hamnar när man har älskat någon tillräckligt mycket och relationen tagit slut.

Med förmildrande omständigheter så menar jag huvudsakligen att HAN skulle varit ärlig och berättat för dig pga ångest och skam. Han har inte gjort det. Han gjorde kvinnan gravid och som jag tolkade det pushade henne till abort och ja han gjorde det flera gånger med denna kvinna. Det han gjort är raka motsatsen till förmildrande och du gör rätt i att vara orolig för jag hade aldrig återhämtat min tillit efter ett sådant svek. Du förtjänar bättre och mer respekt, tanken på att en "man" gör sånt mot mamman till ens barn gör mig äcklad.

Skönt att det gick bra för dig. Men för TS är det ju helt irrelevant. Jag menar, den s.k ?otroheten? du var med om befinner ju sig inte ens i samma galax som det TS varit med om. Som att skriva att det går att överleva amputation av huvudet, eftersom man själv en gång råkat nagga sig lite vid rakning och överlevt.

Nja, håller med (E) om att det knappast går att jämföra ett hångel med fullbordad otrohet. Hade du kunnat förlåta om du sett dom knulla med varandra? Den erfarenheten har jag, och det gick inte. Sitter på näthinnan fortfarande, flera år efter det hände.

Är man otrogen mot någon som man för några veckor sedan högtidligt lovat trohet inför präst eller vigselförrättare är man ett as som inte förtjänar något förtroende. Att hångla med någon annan när man varit en kort tid i förhållandet är inte heller snyggt men inte alls på samma nivå.

Du väljer men jag hoppas du förstår att affären han hade/har, var inte något random ligg utan en kvinna han utvecklade känslor för och hon för honom. Och de träffades flera gånger under en lång tid som att dejta. Och tillslut träffades de på hotell för att ha en mysig kväll ihop som avslutades med sex. Stanna med honom om det är vad du vill men hans känslor för henne är inte borta. Han är bara ledsen han blev påkommen och i en nära framtid så kommer de troligen att träffas igen. Känslorna är där. Det finns många olika sätt att hålla kontakt och om han vill så hittar han ett nytt sätt oavsett om du har tillgång till hans mobil mail osv.

Som jag sa. Det där var inget random ligg som han glömmer. Det där var känslor, en förälskelse.

Den största utmaningen ni har är också det som kan bli ert fall.. Nämligen att kunna se bröllopskort, filmer och tänka minnen UTAN att förknippa det med hans otrohet. Trots allt fanns hon ju i hans tankar och hjärta just precis då. Det var då han ville ha henne som allra mest. Det kommer ni inte undan. Och det kommer vara elefanten i rummet för er.

Och det kommer därför att bli oerhört svårt att undvika bittra gräl framöver. När något går snett och ni blir osams om något så poppar det upp och ut kommer bittra ord som inte kan bli osagda. Det är en rejäl utmaning när ni tex väljer en kväll med alkohol att tankar och känslor poppar upp framåt nattkröken med lite drinkar i kroppen... Ni har ju liksom inte riktigt någon aning om hur ni i förväg kommer reagera en sån kväll när vinet gör er gråtmild och bara en blick från en kvinnlig vän kan få allt att explodera..

Ni har ett gigantiskt jobb i lång tid framöver... Med ett lika gigantiskt minfält att röra er på.

Min man har gjort precis likadant. Men jag har efter 10 kvinnor fick jag nog. Jag orkade inte oron varje gång han höll på med telefonen. Varje gång han gick ut. Jag blev ett psykfall nästan av alla känslor och ändå dum nog att förlåta då han verkade ångerfull och allt annat. Men jag önskar dig lycka till. Jag tror dock att det kommer krävas massa. Och skaffa inte fler barn innan du kan lita på honom till 100 %. Och låt omgivning få veta vad som hänt lättare att få stöd. Och han ska inte behöva få sin otrohet gömd

hur kan du säga att "det bara hände" när han gjort det flera gånger? 

Är han intelligensbefriad? Inte kan styra sina handlingar? Är han som ett litet barn på 2 år- eller VAD MENAR DU? 

Ja jag skriver med versaler för det man skriver verkar inte nå dig. 

Nu är din situation värre än det svek jag fick genomlida och vi hade inga barn ihop så det underlättar situationen något. Men jag upplevde hennes svek (och det svek du fått genomlida) som en spottloska på den kärlek jag kände för henne och på mig som person. För mig är det oförlåtligt när man når dit, jag tror mycket i en relation går att arbeta på men det finns vissa saker som sätter sig som en dolk i det gemensamma man haft. Efter att den initiala chocken lagt sig så visste jag att kärleken var död, för INGEN behandlar mig på det sätt hon gjorde. Vi löste skilsmässan snabbt trots hennes protester.

I dag är jag stolt över mitt agerande, jag stod upp för mig själv och visade mig själv att min ryggrad är stark. Situationen hade inte heller sett annorlunda ut med barn med i bilden. Jag tar tanken om barn väldigt allvarligt och enligt min moraliska kompass hade jag inte kunnat leva med det budskap jag gett ett barn om jag stannat. I mina ögon är det att visa att man behöver inte visa respekt för sin partner i en relation. Ett barn mår inte alltid bäst av att ha två föräldrar, ibland (ganska ofta) är skilsmässa och seperation bättre så de slipper växa upp i ett kärlekslöst hem och utan ett hem där tillit saknas.

Tänk på att du baserar om du kan stanna på att en annan kvinna har tagit ett beslut om deras gemensamma barn. Någon utanför er relation har alltså tagit ett beslut som kunde betytt att du skulle lämna. Tänk också på att det är din man som bär ansvaret för att denna kvinna har fått denna makten.

Läste även att er terapeut säger att det ligger hås er båda att det blev som det blev. Det låter i mina öron befängt, visst kan det ha funnits djupa problem mellan er men en vuxen MAN tar det på sig själv att kommunicera innan han stoppar in den i en annan kvinna. Att vara man i det moderna samhället handlar mycket om att hålla kontroll över sina drifter, din man misslyckades tyvärr med detta och valde en annan kvinna. Hade din man varit min vän hade jag som vän kapat honom från mitt liv, en sån går inte att lita på som vän, det är den hårda sanningen från mitt perspektiv.