Nygift och otrogen
Rudbeckius skrev 2020-02-19 15:00:24 följande:
Var rädda om varandra båda två och alla berörda. Så mycket finns att vinna om man kan fortsätta vara hövliga och samverka vuxet, åtminstone efter första årets berg- och dalbana.
Inlägg från: Anonym (Kvinna86)
|
-
Tack. Jag älskar min man nåt så otroligt och att gå igenom en separation och ?förlora honom? kommer göra minst lika ont som att få reda på otroheten, kanske ännu ondare. Jag hoppas vi kan skiljas som vänner för vår dotters skull. Hela situationen är så oerhört tragisk..
-
Jag har rätt att fatta ett sådant beslut för att sedan ångra mig igen om det är det jag skulle viljaFjäril kär skrev 2020-02-19 15:23:53 följande:Klarar du av att hålla dig till det löftet när allt sen brakar samman?
Säg aldrig någonsin något som du inte tänker genomföra.. -
Tack.. dock håller jag inte med om att kärlek besegrar allt för i så fall skulle jag kunna förlåta min man för att han var otrogen och det tror jag inte att jag kan..Rudbeckius skrev 2020-02-19 15:40:26 följande:Märklig fråga, är det att stötta eller visar du illvilja?
Det får man visst göra - att säga saker som sedan inte genomförs av olika ansledningar. Det kallas dialog, förståelse och kompromisser. Det handlar om att lyssna på sig själv och även andra. Man får ändra sig.
Kärleken besegrar allt. -
Jag förstår faktiskt inte vad du vill med din argumentation och vart du vill komma? Vi har levt i en monogam, heterosexuell relation och den har äventyrats av att min man valde att vara otrogen med en annan kvinna. Det är inte synd om mig för att jag är kvinna, det är synd om mig för att jag blev bedragen. Det är ingen som är mer arg på min man för att han är man, folk blir upprörda för att han var otrogen. Punkt. Var god att inte fortsätt argumentera här om du inte har något specifikt att komma med som tillför tråden något.Anonym (Förstår precis) skrev 2020-02-20 14:28:40 följande:Vad bra att du förstår att otrohet inte är ett brott, att det är mänskligt beteende och att du tänker döma medmänniskor jämställt. Tack. Jag håller med om att det känns som att dunka huvudet i väggen i diskussion med dig. Så mycket upprepning....
Det är även tydligt att du har fruktansvärt svårt att förlåta, och att det känts fruktansvärt hårt att bli bedragen. Du är inne på kärnan i varför dunkas så mycket huvud, du blir så rejält kränkt vid oförrätter och därför dömer du andra så hårt. Otroheten i er relation måste inte ha samma karaktär som den hade i din relation. Andr akanske har lättare att förstå och förlåta i sina liv? Det är nog den stora skillanen oss emellan.
Ett exempel: Det är inte alls troligt att TS man stod och ljög TS mitt upp i ansikten är de gifte sig. Det är saker du lätt tillskriver andra utifrån din dramatiska histrioniska läggning, du är så viktig att du blir kränkt bara vid tanken, fast det gärller andra?
TS man gjorde gemensamt barn med den andra kvinnan. Killar kan inte göra barn helt själva..
Man kan sjunka lågt, särskil om man står på höga hästar och vi förstår att du vekrligen vill skriva TS på näsan att hon aldrig ska glömma eller förlåte det sveket.. för det handla rom dig själv. Du vill inte alla TS bästa och det handlar absolut om ett kvinnoperspektiv där otrogna män ska hatas rejält. Görm dig inte i fårakläder utan stå rakryggat med din heta avsky för otrogna män... den syns så tydligt ändå Varför gömma den när du vekrligen tycker så ojämställt utifrån din erfarenhet? Det är OK. Du får vara sådan men låtsas inte vara neutral bara. -
Här har det hänt mycket under tiden jag tagit en paus.
Jag har lämnat min man. Han har en lägenhet i sitt jobb nära oss som han kommer flytta in i och vi har också berättat för våra familjer att vi ska separera. Anledningen till separationen är att vi haft ett tufft år och att det inte finns någon ork att kämpa längre (det vi sagt till våra familjer). Vi kommer inte skiva på skilsmässopapper än utan leva separerade ett tag men fortsätta gå i familjeterapi, främst för vår dotters skull.
När jag pratade med min man i veckan bröt han ihop och fick en panikångestattack. Det samtalet och de efterföljande dagarna har gjort 100 gånger ondare än när jag fick reda på hans otrohet. Jag trodde aldrig att jag skulle lämna honom, speciellt inte samtidigt som jag älskade honom. Just nu känns allt meningslöst och jag känner mig värdelös. Jag kan inte förstå att detta händer och jag ser heller inget slut på lidandet. Hur ska jag få till en vardag utan honom? ska vi aldrig mer pussa varandra? Ha sex? Hur klarar människor av att gå igenom såna här saker? -
absolut, och jag har valt att lämna min man pga hans svek trots att jag älskar honom mest av allt. För mig är det ett bevis på att kärleken inte alltid segrar tyvärr..Anonym (Anonym@) skrev 2020-02-22 15:46:42 följande:Nä, men vad du än beslutar är det ju upp till dig.
-
Tack snälla!Anonym (Linda) skrev 2020-02-22 16:26:22 följande:
Tufft och jobbigt. Men ändå en enorm styrka. Oavsett hur så hoppas jag att det får en lösning. Kram
-
Nej, inte det minsta faktiskt. Jag tycker synd om honom för hur allt blivit. Jag vet att det är hans fel men jag vet också att han verkligen ångrar sig och skulle göra allt för att få det ogjort. Ja han sket i mitt välmående, drogs med i nåt rus han alltid kommer få ångra. Jag önskar att jag kunde förlåta honom för jag vill egentligen inte ge upp oss men jag vet inte hur ska kunna komma över och acceptera hans svek. I sinom tid kanske det går och då hoppas jag vi hittar tillbaka till varandra.Anonym (Nej) skrev 2020-02-22 16:58:44 följande:
Blir du inte lite förbannad när HAN får en panikångestattac? Han har själv valt att skada dig. När han kunde knulla båda och ha det bra så sket han i ditt välmående och nu när konsekvenserna av hans val påverkar honom så är det plötsligt såååå synd om honom.Då ska han ta på sig största offerkoftan och få dig att må ännu sämre! Har han ingen gräns på hur långt han kan gå för att skada dig och skydda sig själv?
Jag lämnade en psykiskt sjuk man som skadade mig. Trots att jag älskade honom. Jag trodde att jag aldrig skulle bli hel igen. Det gick dock rätt fort över. Så fort jag var fri från honom så upptäckte jag hur bra jag mådde utan ångest och oro. Ett år senare mötte jag mannen jag är gift med idag. Nu vet jag att det jag upplevde med mitt ex inte var kärlek. Kärlek gör inte ont. Jag lever med en man som är stabil, sätter alltid mig först och han älskar mig på riktigt. Denna fantastiska lycka hade jag aldrig ens vetat om existerade om jag hade stannat.
Snart kommer du se tillbaka på denne dagen som en av dom bästa dagarna. För det är nu du aktivt tar goda beslut mot att må bra och ha en sund relation.
Jag hade en tonårspojkvän som var destruktiv och jag kan se ett mönster samtidigt som min man är raka motsatsen till mitt ex. Jag hoppas dock det blir som du skriver att med distans så förstår jag att det var ett bra beslut, inte bara nödvändigt... -
Nej han hör av dig hela tiden. Berättar att han aldrig mer ska såra mig, att han älskar mig mer än allt annat, att han ångrar sig och gör vad som helst för mig och vår dotter, att han inte kan leva utan mig. Jag tycker så synd om honom. Det var inte såhär allt skulle bli...Anonym (Känner med dig) skrev 2020-02-22 17:06:27 följande:
Åh TS. Beundrar din styrka och tåras av din smärta. Fy fan vad svårt. Bedjar han att få dig tillbaka eller håller han sig lugn?
-
Tack snälla, just nu känner jag mig verkligen inte stark. Just nu klamrar jag mig vid fast vid hoppet, kanske släpper det så småningom.Lione81 skrev 2020-02-23 01:12:47 följande:
Vilken kraft och styrka du har TS!
Det är ett beslut man önskar att någon aldrig ska behöva ta.
Det ända rätta nu för er, är att flytta isär. Ni båda måste få andas och känna friheten. Och få tid att tänja och gå igenom allt själv i sin egen takt. Nu tänker ingen av er irrationellt.
Jag hoppas ni båda landar på samma plattform samtidigt som ni går i terapi. Så småningom om får man klarhet i allting. Då kan man börja fundera om vi är lämpad för varandra igen i framtiden.
Det du beskriver i ditt sista meddelande är fina ord. Hur du ska kunna klara av att inte leva ihop med din sambo igen.
Det får tiden helt enkelt utvisa. Ta er tid att bearbeta allt i sin egen takt.
Det känns som om det här är på låtsas, nån revolt, och att allt snart blir som vanligt igen. Kan inte ta in och acceptera att det här sker. Hade inte han varit otrogen skulle 2019 varit vårt lyckligaste år, nu är allt raka motsatsen.