Anledningen att du har svårt att tycka synd om henne, som kanske "tvingats" (även om han inte satt en pistol mot hennes huvud kan man ju tänka att hon inte hade så mycket val och då är det ju på ett sätt ett tvång) göra abort, vilket för många kvinnor kan vara en fruktansvärd upplevelse, är ju för att du tycker hon bär ett stort ansvar i detta. Men om din man aldrig velat vara med henne hade hon ju inte kunnat vara med din man. Om hon inte hade velat vara med honom hade han ju lika gärna kunnat vara med någon annan. Där är skillnaden.
Det är ju synd om dig förstås också som tvingas utstå att din man varit otrogen på detta sätt, ja det är synd om er båda.
Jag hade tyckt att det varit en bättre situation om han hånglat med henne på en fest, kommit hem och sagt vad som hänt och bett om din förlåtelse och inte agerat skitstövel mot henne också. I det här fallet har han gjort så många fel på rad: 1. Haft kontakt med henne på detta sätt (dessutom så tätt inpå ert bröllop, det är ju verkligen att vanhedra det som ska vara en av de finaste stunderna i ert liv), 2. planerat datum och bokat hotell, 3. fullföljt och åkt till hotellet och haft sex med henne, 4. haft sex med henne flera gånger, 5. inte talat om sanningen för dig, 6. när han väl blivit påkommen försöka lägga skulden på henne och inte själv äga sitt ansvar, 7. betett sig som en fullständigt empatilös idiot mot henne.
Det finns så många tidpunkter där han hade kunnat avbryta och säga att "nej, det här ska jag inte göra". Han hade kunnat avbryta redan vid kontakt-stadiet, efter att han planerat datumet hade han kunnat avboka och låta bli att boka hotell, efter att han bokat hotellet hade han kunnat inse vad han höll på med och avboka det, när han väl kom till hotellet hade han kunnat avbryta, skicka hem henne och själv åka hem till dig och berätta vad han nästan gjort. Efter FÖRSTA gången han låg med henne hade han kunnat sluta men inte heller det valde han att göra. Därefter, efter att ha legat med henne flera gånger, hade han åtminstone kunnat välja att berätta sanningen för dig - hans fru, men nä, här väljer han återigen att svika dig genom att låtsas som ingenting och hoppas att du aldrig får reda på detta (och kanske fortsätta ligga med henne). Till slut när du väl kommer på honom behandlar han den kvinna han gjort med barn med noll empati, vilket ju också är fullkomligt idiotiskt. Det är så många felsteg så det går knappt att räkna.
Jag tror inte det hjälper situationen att ni ska leva i en lögn, detta kommer troligen komma fram på ett eller annat sätt ändå. Du behöver som sagt inte ta upp det på släktträffen men att prata men vän eller nära familj tror jag hjälper dig. Han får stå för sina beslut och varför ska man ha högre tankar om honom än han förtjänar? Han är knappast den enda som varit otrogen och kommer inte bli förskjuten för det. Men att du ska behöva gå omkring och låtsas som att allt är perfekt och han är den mest fantastiska, lojala mannen som finns är inte bra för dig. Jag tycker också han förtjänar att skämmas för vad han gjort.
För att du ska kunna gå vidare måste du nog släppa detta, förlåta honom och börja "på nytt" litegrann. Mycket att kräva jag men tror inte det kommer gå om du fortsätter älta detta, ha agg mot henne och så vidare. Tycker du ska gå i samtalsterapi ensam, verkligen. Tror det kan hjälpa dig, oavsett vad som händer med ert förhållande.
Jo du har väl rätt, hon ville inte göra aborten men gjorde den för "vår" skull/min mans skull och självklart är det synd om henne att det uppstod komplikationer (om det nu gjorde det men enligt henne gjorde det det) men det har ju med hennes kropp att göra och inget han kan hjälpa henne med.. hon borde vända sig till vänner om hon behöver stöttning, dom två är avslutade.
Men såklart är det största ansvaret gentemot mig hans och det är också han som svikit och bedragit mig. Som du skriver borde han stått emot sina känslor och tänkt ett steg längre och hade möjlighet till det både en och två gånger. Han trycker hårt på att han stoppade att det skulle hända flera gånger, dvs sa nej, och hade han inte gjort det hade dom haft sex ännu fler gånger men jag vet inte.. Som jag skrivit tidigare så berättade han inte allt för mig direkt utan hon berättade att dom haft sex flera gånger och det gör ju såklart att det ligger och gnager att det kanske finns mer men jag måste på något sätt acceptera att jag kanske inte kommer få reda på sanningen och har landat i att om det skett nån ger gång typ kanske inte spelar så stor roll heller...
Jag tror egentligen inte jag är så rädd för andras åsikter om honom utan om mig. Hon som stannar trots hon blivit förnedrad..
Du har rätt och det är ju precis vad jag vill, börja om på nytt. Men hur gör man det?
Den här tråden måste dö. Argumentera inte emot henne, det gör bara att hon argumenterar tillbaka utåt istället för att vända sig inåt och acceptera sanningen. TS, du håller på med självbedrägeri. Antar att du är ekonomiskt beroende av honom...Gör dig själv en tjänst, sluta argumentera här och börja lyssna på det ditt inre så desperat skriker till dig. (Dvs: Det han gjort innebär slutet för ett tillitsfullt förhållande. Du vet det med sanningens hela styrka, sluta kämpa emot. Ni kanske kan stå ut men det kommer aldrig bli allt det som ett äktenskap ska vara. Aldrig.)
ALLA ANDRA: Vill ni hjälpa TS, SLUTA SVARA OCH SLUTA ARGUMENTERA
1. Det finns noll hån i min kommentar. (Rikta din ilska åt det håll den här hemma)
2. Du är offer för din mans svek. Du är också offer för ditt eget självbedrägeri. Här är du däremot inget offer så sluta måla ut dig som ett. Alla har haft väldigt mycket tålamod med dig i tråden.
3. Att du inte berättat för någon annan är ju bara ditt eget fel. Dessutom stämmer ju inte det. Ni går i terapi säger du.
4. Du KAN inte få hjälp här. Ingen kan ändra på det han gjort eller hur du känner.
5. Du VET redan att det aldrig kan bli riktigt bra igen. Acceptera det. Ingen här kan ändra på det.
6. Sök hjälp för din självkänsla.
Jag är inte det minsta provocerad. Jag hjälper dig.
Nej. Värst vad du visade dig vara otrevlig. Där ser man.