Anonym (Kvinna86) skrev 2020-01-08 16:16:20 följande:
Det är så konstigt.. på ett sätt litar jag ju på honom 100%. Jag har älskat honom i 7 år, känner honom utan och innan.. samtidigt känns det som han är någon annan nu, någon som jag aldrig trodde kunde göra mig illa men som kunde det... det är jag som inte vill berätta, det är förnedrande. Vi är dödsdömda inte sant..?
Jag har känt precis som du under alla år. Innan jag berättade för någon i min närhet så mådde jag avskyvärt men mådde bättre när jag fick berätta för någon i min närhet. Jag har varit dum och gå på alla ursäkter, allt han sagt. Sista året kan jag inte ha sex utan att fundera på vart hans tankar är, så fort jag är ensam spelas allt upp. Hur det är kört för er eller inte vet jag inte. Men efter mina 13 år i äktenskap och många lögner så tror jag att det är svårt att få någon att sluta vara otrogen
Dessutom har jag känt under alla år att det måste vara mig det är fel på. Och gå med den känslan är inte nyttig. Jag har insett att jag hellre lever ensam med mina barn än med en man som fick mig att känna som om jag inte dög och all oro.
Frågan är, är du redo att verkligen släppa allt? Kan du gå vidare och aldrig tänka på det som hänt? Innan du kan det så skaffa inte fler barn. Kanske skaffa egen bostad och se hur mycket han kämpar för att få dig tillbaka då.