Inlägg från: Anonym (Kvinna86) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Kvinna86)

    Nygift och otrogen

    Anonym (Esther) skrev 2020-01-16 22:48:11 följande:
    Du verkar lägga väldigt mycket energi på tankar kring den här kvinnan och hur hon ?ställt till det? för er på olika sätt. Det är svårt att känna sympati, åtminstone för din man, på den punkten. Hon dög ju uppenbarligen tills han fick problem. Att göra någon gravid för att därefter bli hatisk och kasta ut vederbörande i kylan är riktigt osympatisk krishantering. Så gör man inte, oavsett hur pissig man upplever situationen man försatt sig själv och andra i. Men genom att demonisera henne flyttar ni ju på ett bekvämt sätt fokus från honom och er relation.

    Ja det har jag kanske. På nåt sätt fascinerar hon mig samtidigt som jag känner förakt. Hon är vacker, har högre utbildning än jag, har liknande intressen som min man osv. Kanske är jag avundsjuk. Och det blir ju lättare att skuldbelägga henne för henne har jag inte känslor för. 


    Ja kanske, men tanken på att hon fött min mans barn är bara.. jag kan inte greppa det. Och det känns som om njöt lite över att ha fått varit med honom. Nästan som om hon använde graviditeten för att göra mig illa.. men jag vet inte..

  • Anonym (Kvinna86)
    Nollvision skrev 2020-01-16 23:18:49 följande:

    TS, är du på riktigt? Börjar tro att du är ett troll, maken till naivitet och dumma argument har jag aldrig hört.

    För det första: HON har inte gjort något fel och vore du vettig skulle du tycka synd om henne som tvingats genomgå en abort för att ditt fega kräk till make valt att hoppa över skaklarna och av egna egoistiska skäl ville att konsekvenserna skulle bli så milda som möjligt (för honom). Om det är någon du ska vilja slå är det honom, inte henne. Henne borde du tycka synd om.

    Vidare kan en man (människa) gråta, vara ledsen, böna och be om att få ha dig kvar och så vidare utan att det behöver betyda någonting alls egentligen, och definitivt utan att det behöver betyda att han älskar dig innerligt och inte vill annat än att vara med dig. Vanligtvis visar man det senare genom att vara trogen (om det är vad man lovat varandra), inte genom böner och tårar EFTER att man gjort bort sig.

    Den här typen av handling, där han flera gånger felat, planerat och utfört är ju rätt utstuderat och han har definitivt inte varit i "en bubbla" som du verkar tro, vad för bubbla du nu syftar på? En vuxen, frisk människa har en viss nivå av möjlighet till konsekvensanalys och förmåga till självbehärskning, till den grad att sådant här inte "bara händer". Och hotell blir inte bokade av sig själv... Det faktum att han påstår, och du tror på, att hon varit "den drivande" och så på att han inte kunnat säga nej är bland det mest patetiska jag hört.

    Sen förstår jag inte varför du så gärna vill dölja detta för er omgivning? Med tanke på till vilken grad du försvarar honom och hans handlingar verkar du ju inte tycka att han behöver skämmas.

    Jag tror absolut att förhållanden kan klara otroheter och att det inte är dödsdömt bara så där och om du väljer att stanna kan ni säkert "hålla ihop" men jag tror ingen av er kommer bli lyckliga tyvärr. Om du varit fly förbannad, sett hans handlingar för vad de är dvs. sviniga, kastat ut honom och fått honom att jobba och be på sina bara knän för att överhuvudtaget få röra dig igen kanske det funnits en möjlighet men det faktum att du i princip försvarar honom, tycker att det är den stackars kvinnan som är boven och sväljer allt han säger med hull och hår gör att jag tror att han snart är någon annanstans och fular igen eftersom du "accepterar" det.


     


    Vet du vad? Jag är inte naiv, jag är desperat! Jag vill lita på min man, jag vill inte låta mitt liv gå i kras!


    Jo hon har gjort fel. Inte lika fel som min man men hon har gjort fel, framförallt mot min dotter. Att hon gjort abort är så klart fruktansvärt men den skedde en vecka efter att jag fick reda på deras otrohet, det fanns inte riktigt utrymme att prioritera henne då. Kanske elakt av min man också att inte erbjuda sig att följa med eller dylikt men då var det krishantering som gällde och då valde han att prioritera mig och min dotter. Vad han än gjort då hade det blivit fel.


    Jag håller med dig i att kärlek visas bl.a. via trohet. Han brast som fan det. MEN för mig betyder det inte att han inte älskar mig, däremot kanske tog mig för given. Insåg inte att det gick att förlora mig. Det är han medveten om nu. Och varför skulle inte hon kunnat vara drivande? Hon hade inget att förlora. det innebär ju inte att han skulle gett efter. Han skulle berättat för mig långt innan det hände något. Dock är han inte helt samvetslös, vi båda har tillsammans gråtit så mycket ihop de sista månaderna. Hans ånger är genuin, däremot vet jag inte om det räcker.


    VArför jag inte vill att folk ska veta? FÖR JAG SKÄMS!!! Jag skäms över mig. honom, situationen, allt.


    Jag har varit så jävla ledsen, bett honom dra åt helvete, ställt honom till svars osv. Han har bönat och bett. Näst intill haft panik över att kanske förlora mig. Nästan blivit undergiven. Så, finns det mer chans för oss nu då?

  • Anonym (Kvinna86)
    Anonym (May) skrev 2020-01-17 00:20:53 följande:

    Ledsen ts, men ju mer jag läser av dig ju mer börjar jag tveka på att det här stämmer...det är som ovan påstår, du är för naiv för att vara riktigt trovärdig...

    Du håller igång diskussionen genom att fortsätta försvara honom, för du vet ju att det provocerar.

    Ibland läggs det till saker så där lite i förbigående: en liten antydan om att han och kvinnan fortfarande har kontakt, vilket så klart folk slår ner på. Ibland kommer det nåt smaskigt om att hon påstår att dom haft kontakt på själva bröllopsdagen och han så klart nekar och du så klart kommer till hans försvar, vilket också provocerar.

    Du påstår gång på gång att du EGENTLIGEN tar åt dig av vad folk skriver vilket också håller tråden igång.

    Fast grejen är den ts att det finns faktiskt ingen som kan vara så pass naiv som du framställer dig.

    Du skriver samma saker om och om igen, till hans försvar. Du påstår att du "bara" vill veta om/hur man kan gå vidare i ett sånt här förhållande men istället för att ta åt dig av vad i princip ALLA säger så fortsätter du med samma svar, försvar och dumma påståenden. Men du vill ju som sagt "bara ventilera"...

    Varför Isåfall inte bara stänga ner tråden? Ni kommer ju ingenvart...

    Att du bara vill "ventilera" tror jag är bullshit. Du är en dramaqueen som har fått igång en hetsig diskussion om ett riktigt saftigt ämne.

    Men tänk på att det är riktiga människor som lägger ner tid och energi för att försöka hjälpa dig (även om det kan komma i hårda ordalag ibland)!

    Sorry, men JAG köper inte det här längre...du är FÖR otrolig för att vara sann.


     


    Snälla sluta nu.. det här är mitt helvete PÅ RIKTIGT!


    Ja jag kanske försvara honom men det är ju också för att jag känner honom, eller trodde jag kände honom. Han är i mångt och mycket en fin människa, inget svin. 


     


    Det här har den sista månaden varit min räddning!! Låter kanske konstigt men när ledigheten kom fick jag ingen luft. Jag är så jävla rädd för framtiden. Att få ventilera med någon/några som inte vet något om mig har varit min livlina den sista tiden. Jag har kokat över över att hålla allt inom mig. Så jag driver inte, jag är snarare otroligt tacksam. 

  • Anonym (Kvinna86)
    Anonym (jaha) skrev 2020-01-17 10:38:02 följande:
    Det är väl ganska naturligt att känna som du gör. Allt du trodde om honom och ert förhållande har visat sig vara falsk. Men du verkar inte ha landat i vad det egentligen betyder. Det verkar som att du tror att det började i samma sekund du fick reda på hans otrohet, det gjorde det inte, den man du levt med har aldrig varit den du trott. Det fega lilla kräk du ser framför dig nu är den han är, den han alltid varit för annars hade han inte valt som han gjorde.

    Du skriver att du inte vill vara 30 och skild, som om ert äktenskap dör eller lever beroende på vad du väljer. Men så är det inte, ert äktenskap står och faller med kärlek, och någon kärlek till dig har han aldrig haft, hans kärlek till sig själv och till andra kvinnor var viktigare för honom än du och därmed är de löften han gav när ni gifte er inte värda ett skvatt och det betyder att ert äktenskap aldrig funnits på riktigt, utan bara som en fantasi i ditt huvud. För honom betydde det ingenting. Så att stanna kommer inte rädda det, det var dött redan innan.

    Du skriver att du inte vill förlora mannen du älskar, men du verkar inte fattat att han inte älskar dig och ett förhållande där bara en älskar den andra och den andra bara älskar sig själv är inget förhållande. Förlorade honom gjorde du redan första gången han var otrogen.

    Som jag skrev tidigare så verkar du inte inse vilket pris du kommer få betala för misstaget att "förlåta" honom. Du har inte förlåtit honom, du är bara kvar för att du är rädd för alternativet. Drar du nu gör det såklart ont, men det är en tid och sen går det över, är du kvar kommer det göra ont så länge du är kvar, dvs år. Istället för en kort dig av plåga väljer du att plågas, förnedras i flera år. Det kommer bryta ner dig mer än vad du redan är nu.

    Men det där har jag så svårt att köpa på något sätt. har allt varit falskt? Har hela vårt förhållande varit fake fast han "bara" knullade henne två veckor? 


    Vi har ju tidigare i förhållandet pratat otrohet efter att kompisar råkat ut osv och han verkade verkligen tycka att det var fel. Och att säga att han aldrig haft nån kärlek till mig känns ganska radikalt. Jag tror heller inte att han inte älskar mig, sedan är väl frågan om han är kär i mig. Enligt honom är han det men jag vet inte. Varför skulle han vilja vara kvar om inte? Jag förstår faktiskt inte det.. 


     


    Ja jag är rädd för alternativet. Jag vet kort och gott inte hur man lämnar någon typ. Jag vill också att han ska vara värd att vara kvar hos, så jag fortsätter förnedra mig. 

  • Anonym (Kvinna86)
    Nollvision skrev 2020-01-17 14:06:06 följande:

    Där får vi enas om att vara oense - personligen tycker jag att om man är singel får man ligga med vem man vill, det är den som är i ett förhållande som gör fel. Det är den som är make och pappa i det här fallet som splittrar en familj och förnedrar sin respektive - inte hon. Att han dessutom har oskyddat sex med henne (och vem vet vad han sagt till henne, kanske att han vill ha barn med henne?) och sedan "tvingar" henne att göra abort är ju svinigare än otroheten i sig.


    Kan vi inte släppa att han tvingat henne? Mycket kan man anklaga honom för men han har inte tvingat henne till något. Han var tydlig med att han inte ville ha barnet men hon tog beslutet. 
  • Anonym (Kvinna86)
    Anonym (jaha) skrev 2020-01-17 14:39:19 följande:
    Spelar det någon roll om hon njöt eller inte? Det var inte hon som tog beslutet att bedra dig det var han. Ja du ger dig på henne mest för hon är ett lättare byte, henne kan du banna hur mycket du vill utan att riskera något, honom vågar du inte ge dig på lika mycket för då kanske han drar (till henne?) istället och det är ju det du är mest rädd för.

    Så länge du är mer rädd att bli ensam än något annat så kommer du tolerera precis vad som helst från honom. Om jag vore du skulle jag jobba på den svagheten för det gör att du hamnar i ständigt underläge och blir lättmanipulerad och han kan i stort sett göra som han vill.

    Nej det spelar så klart ingen roll men sedan allt kom fram så har hon nästan hånat mig och det gör det hela ganska äckligt. Kanske är det tack vare henne som vi INTE separerat ty, att jag inte vill ge henne det hon vill ha, men jag vet inte.


    Nej inte riktigt så. men henne har jag ju inga andra känslor än förakt för. Min man är ju mer komplicerat för det finns det massor olika känslor och minnen. Henne har jag aldrig träffat. 


    Jag är inte rädd att bli ensam tror jag inte, jag är rädd att förlora HONOM. Men du har rätt, den här tråden har faktiskt fått mig att inse att jag har problem med självförtroende och självkänsla och att det är ganska allvarligt.

  • Anonym (Kvinna86)
    Anonym (Kvinna31) skrev 2020-01-17 14:43:12 följande:

    Hade du kunnat gå vidare så hade det redan hänt. Du ältar det fortfarande som bevisar att du är långt ifrån en resa i ett fungerande äktenskap


    Så du tror att det finns kvinnor som kan gått vidare med sin man efter 9 månader efter den otroheten jag varit med om? Och inte längre ältar utan förlåtit och blickat framåt?
  • Anonym (Kvinna86)
    Fjäril kär skrev 2020-01-17 15:09:27 följande:
    Han kanske är lika rädd för alternativet som du? Att lämna dig innebär att han måste stå för det han gjort och det är han uppenbarligen inte alls villig att göra.
    Så kan det vara. Allt har ju ställt på sin spets nu såklart, vi har pratat mycket om att gå isär osv. Men någonstans har vi ju också landat i att vi vill försöka för att vi älskar varandra.
  • Anonym (Kvinna86)
    Anonym (Linda) skrev 2020-01-17 15:17:25 följande:

    Vet du. Det är kanske att lägga korten på bordet för er närmaste familj som kan behövas för att verkligen fejsa verkligheten och ta hål på den fantasibubbla du just nu befinner dig i.

    Du förnedrar dig genom att köpa allt han säger för att slippa behöva stå till svars inför er familj och vänner. Hellre köper du hans svammel än att ringa någon närstående.

    Och det är precis därför det inte blir hållbart för er. För ni båda två kommer ju behöva leva i en lögn och ständigt vara rädd för att sanningen kommer från annat håll.

    Han kan utnyttja detta till sin fördel och fortsätta ljuga eftersom han vet att du köper skitsnacket än att riskera att det kommer ut.


     


    Jag vet, men det är så förnedrande. Eftersom jag just nu har valt att stanna så blir det så pinsamt. ska mina föräldrar veta att han bedrog mig? att jag inte räckte till? Ska våra vänner börja se annorlunda på honom och granska vårt förhållande? prata bakom våra ryggar? Jag vet inte om jag orkar det.


    Det känns som om sanningen kommer fram blir det en ny fight att ta och vad händer med oss då..

  • Anonym (Kvinna86)
    Anonym (Nej) skrev 2020-01-17 16:44:39 följande:
    Du trodde att han alltid behandlat dig med respekt och värdighet. Nu vet du med säkerhet att så inte är fallet.
    Under hans otrohet på 2 veckor ja, men resterande 8-9 år.
Svar på tråden Nygift och otrogen