Anonym (Esther) skrev 2020-01-16 10:35:27 följande:
Jag förstår att det är en del av överlevnadsstrategin, men det är vansinnigt tröttsamt att läsa hur du desperat sitter och stickar din man världens största offerkofta och använder någon slags nidbild av ?den sluga älskarinnan? som förklaringsmodell. Du pratar i termer av bubblor och att vakna upp ur dem, som om han varit föremål för någon form av häxkonst. Det är som att otroheten liksom bara tycks ha ?drabbat? din man, utan att han haft några som helst möjligheter att värja sig. Stackars honom som inte lyckades stå emot den störda kvinnan som lockade honom ner i fördärvet.
Ingenstans tycks det slå dig, som det slår alla andra i den här tråden, att han har varit en aktiv och drivande part i detta, fullt på det klara med vad han sysslade med. Ingen har drivit honom till någonting, men inte ens det är han beredd att ta ansvar för när han väl blir påkommen. Istället kastar han alla otrogna människors bortförklaringar och floskler på dig, att han inte förstod vad han gjorde men nu förstår han, att kvinnan är knäpp och drev honom till det, att det inte betydde någonting.
Du skriver på flera ställen att hon gamblat med hans liv genom att överväga att avstå abort. Skärp dig. Din man har fullt medvetet gamblat med ert gemensamma liv genom att upprepade gånger ha oskyddat sex. Han är inget offer i den här situationen, även om det passar din verklighetsbild bättre.
Du har ingen chans att på riktigt gå vidare från det här om han inte ens förmår ta fullt ansvar för sitt handlande och om du inte kan börja se saker för vad de är.
Som jag skrivit så säger jag emot mest för att försöka pröva alla alternativ och förklaringar höger och vänster. Det är inte synd om honom alls, han var otrogen och det har sårat mig otroligt och på nåt sätt bevisat att jag aldrig räckte till. Han har också tagit på sig att han gjort det, varit ärlig med att han har haft sex med henne men hans förklaring är ju att han inte riktigt förstod, drogs med i stundens hetta. Det var ju inget random ligg utan han verkade ha fått känslor för henne och till sist gick det inte att stå emot typ.
Nej ingen har drivit honom till något och där och då betydde det ju något för honom men det betyder ju inte att han inte kan ha genuin ånger idag? Ångra att det skedde och önska att han aldrig gjort det?
Ja han kunde dragit på sig sjukdomar, det vet jag och jag har krävt att han ska kolla sig. Men det fråntar ju inte det att hon också använt ett barn som nåt form av hot.
Nej han är inget offer, jag och min dotter är det. Men du skriver att "gå vidare från" men jag vill "gå vidare med". Det måste ju gå? Enda utvägen kan ju inte vara att lämna utan det måste ju finnas fler vägar. Alla otrohetskamper likt vår slutar ju inte i skilsmässa.