Nygift och otrogen

Älskar kvinnor - har döttrar, syster, älskad mamma och farmor&mormor. Älskar min sambo som är kvinna. Här finns inget kvinnohat du kan skylla på.

Du återkommer i många trådar där du lägger ansvar på det andra könet. Så även här. Spegla dig, du resonerar verkligen inte ur flera perspektiv eller jämställt, men låt oss sluta tjafsa om hur ojämställd du är..

Otrohet må vara fle men har många graderingar och omständigheter, det finns orsaker och verkningar vi inte vet om. Otrohet är mänskligt och vanligt, det är inte olagligt och det finns ännu människor utanför FL som har möjlighet att förlåta och gå vidare. Om man ångrar sig och inte gör om det beroende på vad mna kommer överens om i olika sorters förhållanden, t ex de där den ena parten obekymrat tappat alla sin lust i livet..  osv

Jag är glad för din skull att du fick det bättre efter att du valde att lämna relationen efter att din partner valt att vara otrogen mot dig. Det var din partners ansvar och du hade ingen del i orsakerna säkert till att din partner var otrogen. 

Jag har förståelse för att du har svårt att känna tillit för någoin som bedragit dig.

Psykologiskt finns det mekanismer hor vissa av oss, jag kan känna det själv, att vi drar oss för att göra slut, det är så obehagligt, att vi påverkar vår partner till att göra slut istället, och på det sättet slipper vi ansvar. Det kanske är en för svår teoribildning för FL men den är intressant.  

Vad bra att du förstår att otrohet inte är ett brott, att det är mänskligt beteende och att du tänker döma medmänniskor jämställt. Tack. Jag håller med om att det känns som att dunka huvudet i väggen i diskussion med dig. Så mycket upprepning....

Det är även tydligt att du har fruktansvärt svårt att förlåta, och att det känts fruktansvärt hårt att bli bedragen. Du är inne på kärnan i varför dunkas så mycket huvud, du blir så rejält kränkt vid oförrätter och därför dömer du andra så hårt. Otroheten i er relation måste inte ha samma karaktär som den hade i din relation. Andr akanske har lättare att förstå och förlåta i sina liv? Det är nog den stora skillanen oss emellan. 

Ett exempel: Det är inte alls troligt att TS man stod och ljög TS mitt upp i ansikten är de gifte sig. Det är saker du lätt tillskriver andra utifrån din dramatiska histrioniska läggning, du är så viktig att du blir kränkt bara vid tanken, fast det gärller andra?

TS man gjorde gemensamt barn med den andra kvinnan. Killar kan inte göra barn helt själva..

Man kan sjunka lågt, särskil om man står på höga hästar och vi förstår att du vekrligen vill skriva TS på näsan att hon aldrig ska glömma eller förlåte det sveket.. för det handla rom dig själv. Du vill inte alla TS bästa och det handlar absolut om ett kvinnoperspektiv där otrogna män ska hatas rejält. Görm dig inte i fårakläder utan stå rakryggat med din heta avsky för otrogna män... den syns så tydligt ändå Varför gömma den när du vekrligen tycker så ojämställt utifrån din erfarenhet? Det är OK. Du får vara sådan men låtsas inte vara neutral bara.

Jag har varit med om otrohet i mina relationer på båda sidor (spänning, lust och korta grejer) och vi har klarat av det i samtliga fall efter diverse dumma gräl. Är rätt sexualliberal och tillåtande. Vi har fått nåt dumsmart system med straffpoäng där vi har ungefär lika. Det har svidit men också hänt när vi inte haft världens bästa sex i långa förhållanden... jaja. Jag skulle därför råda andra att inte omdelbart kasta ut sin partners kläder på gatan... nästa gång kan det vara din tur..

Visst är alla olika men varför skulle det vara lättare att förlåta ett snedsteg på fyllan? Tilliten säger ju då att man inte kan lita på hen om hen fått ett par glas.

Dina åsikter lyser igenom. Lägg ner själv! Dina åsikter andas misandri, men det är bra att du avser vara könsneutral i dina fördömanden. Tack. 

Det finns ingne öm tå. Du tillskriver andra en hel del åsikter du med, eller hur? Orkar inte räkna upp dem. Barnslig kan vi funder över vem som är. 

Hur vet du att TS man hade andra i tankarna när han gifte sig? Sannolikt var han både ärlig och lyckligt glad den dagen. Du tillskriver andra din histrioniska läggning och din misandri. Du vet inte exakt hur löften hölls eller bröts runt själva bröllopet. Vi är överens om att otrohet förekom under perioden bara.

Bra att du ser att båda hade ansvar för graviditeten, visst borde TS otrogne man använt kondom, men tänk om han blev vilseledd av den andra kvinnan? Lömskt, men vi vet inte. 

Sjukdomsrisken vid otrohet finns men är i praktiekn mycket låg om vi ser till forskning. Vill du att vi ska gå in på det ämnet? Vill du veta lugnande fakta eller viill du fortsätta leva i moralisk och dramatisk upprördhet?

Ok, om vi säger att det är skillnad. För mig hade responsen varit samma.

Ja, det sägs ju att det är olika hur man ser på otrohet beroende på vilket kön man tillhör.
Kvinnor, Känslomässig.
Män, Sexuell.
En långvarig attraktion utan sex, skulle jag kanske försöka arbeta på.
Om sex varit inblandat, ons eller långvarig...nop.

Här har det hänt mycket under tiden jag tagit en paus.

Jag har lämnat min man. Han har en lägenhet i sitt jobb nära oss som han kommer flytta in i och vi har också berättat för våra familjer att vi ska separera. Anledningen till separationen är att vi haft ett tufft år och att det inte finns någon ork att kämpa längre (det vi sagt till våra familjer). Vi kommer inte skiva på skilsmässopapper än utan leva separerade ett tag men fortsätta gå i familjeterapi, främst för vår dotters skull.

När jag pratade med min man i veckan bröt han ihop och fick en panikångestattack. Det samtalet och de efterföljande dagarna har gjort 100 gånger ondare än när jag fick reda på hans otrohet. Jag trodde aldrig att jag skulle lämna honom, speciellt inte samtidigt som jag älskade honom. Just nu känns allt meningslöst och jag känner mig värdelös. Jag kan inte förstå att detta händer och jag ser heller inget slut på lidandet. Hur ska jag få till en vardag utan honom? ska vi aldrig mer pussa varandra? Ha sex?  Hur klarar människor av att gå igenom såna här saker?

Nej han hör av dig hela tiden. Berättar att han aldrig mer ska såra mig, att han älskar mig mer än allt annat, att han ångrar sig och gör vad som helst för mig och vår dotter, att han inte kan leva utan mig. Jag tycker så synd om honom. Det var inte såhär allt skulle bli...