Anonym (Kvinna86) skrev 2021-09-07 09:24:59 följande:
Jag förstår att du ser det så och det är ju sant, men för mig är det EN relation. En otrohet som helhet. Inte flera små otroheter utan en. Det är ju heller inte bara det faktiska sexet som sårat mig utan väldigt mycket mer i deras relation. Samtalen, smsen, närheten, pirret. Så nej han var inte otrogen minst fem gånger, han hade sex med henne 5 gånger. Han har pratat om en bubbla och trots att jag tycker att han är vuxen nog att förstå vilka sjuka konsekvenser hans agerande skulle få så köper jag ändå resonemanget - att man blir meddragen av en känsla. Idag hoppas jag att det är skillnad - innan var otrohet bara en hypotetisk tanke men idag är det en del av vårt förhållande och vi har genomlevt det. Så klart gör det att han är ytterligare medveten om hur han inte ska låta vissa relationer ta över vår. Det är skillnad mellan teori och praktik.
Jag jämför gärna inte min relation med extremt destruktiva relationer. Vi har en kärleksfull, stabil och tillitsfull relation där vi respekterar varandra och älskar varandra. För mig är det en sund relation. Att vår relation präglats av otrohet kommer alltid göra ont och så klart kommer jag alltid klandra honom för det sår det lämnade hos mig. Men jag vet också att vi inte är unika - många i småbarnsåren går igenom prövningar, bl.a. otrohet, och det är heller inte unikt att förlåta. Jag har gång på gång efterfrågat statistik/underlag i den här tråden för att folk ska kunna backa upp sina påståenden men aldrig fått det ( gällande skilsmässor). Som jag skrivit ovan - alla otrohetsfall är unika, det kan handla om ett kyss och det kan handla om ett 5-årigt förhållande med två barn som följd. Vår ligger någonstans mittemellan. Därför blir statistik också så villfarande, spektrat är så brett.
Nja, fast varje gång innebär ju en massa lögner och manipulation för att få till det.
Om du räknar i det du tycker är mest sårande (samtalen, sms och känslor) så är det ju förmodligen betydligt fler än de fem gånger de hade sex, otrohet innebär ju oftast tonvis med smusslande, samtal, sms, chatt.
Alla som varit otrogna försöker alltid lägga ansvaret för sina val på någon eller något annat, på känslor, sin partner, eller tex en "bubbla"... dvs det var yttre faktorer som fick en att vara otrogen, inte ett eget medvetet val. Och det är ju fullt naturligt, dels för att det förtar lite av skadorna på sitt ego, det underlättar hur man ser på sig själv (det var inte jag det var yttre faktorer som fick mig att göra så, jag är fortfarande lika ärlig som tidigare)... och dels för att det självklart är betydligt lättare för den drabbade att förlåta... för kan man få sin partner att tro att man fortfarande är samma ärliga person man var innan trotts att man precis visat att man inte alls var ärlig så blir det ju lättare att bli förlåten eftersom en stor del i process att avgöra om man ska eller inte ska ge sin otrogna partner en andra chans beror på vilken slags bild han av sin partner efter otroheten.
Alla otrohetsfall är unika eftersom alla har olika anledningar till det och situationen som utlöste det kan vara olika. En kanske ville ha sex, en annan bekräftelse, etc, etc... men de har oxå väldigt mycket gemensamt, så så unika är de inte. I samtliga fall VALDE den som var otrogen att medvetet riskera sin parter och sin relation, i samtliga fall var det ett fullt medvetet VAL och inte något som hände av sig självt...och den viktigaste punkten... i samtliga fall så VALDE personen att göra något som andra i samma situation, men samma känslor valt att låta bli att göra. Så i grunden handlar det om en och samma sak, personlighet och värderingar. Vissa klarar av att hantera vissa känslor och situationer på ett värdigt sätt, andra inte. Men det är inte känslorna eller situationen som avgör hur man agerar, det är hur man är som person.
Vad gäller fakta så är det ju oxå frågan om du klara av att ta till dig fakta objektivt eller om du kommer tolka den som du vill tolka den. Du vill ju uppenbarligen vara kvar i förhållande, är det inte då ganska troligt att du kommer tolka precis allt till att det är bäst att vara kvar? Det är ju alltid lättare att hitta saker som talar för det man vill än mot det man vill, eller hur?