Nygift och otrogen

Har varit gifta i över 20 år och vi har båda varit otrogna några gånger var. Soppigt ibland - det har berott på olika saker (konferens, fest, jobbflirt) ofta när vi haft det lite tråkigt i sängen hemma med varandra. Vi har inte direkt skyndat oss att berätta, men vi har grälat och hittat tillbaka till varandra varje gång. En gång provseparerade vi i några veckor (nyttigt, vi längtade...) , ett tag hade vi öppet förhållande och fick dejta andra diskret. 

Jag tycker att man ska förlåta och gå vidare. Man har ansvar för varandra och att ge varandra bra samliv med lust och skratt. Om man slarvar med samlivet blir det lätt så att den andre söker sig till nån som kan ge sex och kärlek...

Jag tycker att ni ska förlåta och gå vidare. Känn efter om ni älskar varandra, då är det värt att förlåta.

Mord är rejält olagligt, skadar själva livet och får oerhörda konsekvenser. Att jämföra det med fullt laglig otrohet tycker jag haltar rejält.

I övrigt har du en poäng och jag tycker att din text just visar på att äkta förlåtelse och att göra det bästa av livet vinner. 

Att gräma sig livet igenom och aldrig aldrig ens försöka glömma jobbiga saker som hänt, vilket sorts liv får man då?

Jag har varit tydlig med att mina relationer bygger på ömsesidig kärlek (samtal, ömhet och sex) annars lämnar jag eller har relationer vid sidan av (helst med tillåtelse, kan vara diskret.

Det finns alldeles för många partners som kräver trohet i förhållandet samtisigt som de helt slarvar med att vårda sin lust och sexualitet - de ägnar sig åt jobb, hobby, mobilsurf eller lådvin istället. Sådana partners förtjänar ingen att kasta bort sin trohet till. Fy fan för sådana hycklare. En sorts övergrepp att kräva trohet utan kärlek.

Det är väl snarare egoistiskt att inte ta sig ur situationer där man i långa perioder i livet inte kan eller vill ha sex av olika anledningar. Då tycker du att det är sunt att kräva sexuell trohet av sin partner? Det är inget problem med det?

Ingen här säger att otrohet är en universal lösning på alla problem. Var får du det ifrån? Det är en självklar utsaga som ingen säger emot. Det är verkligen OT.

Och det tycker du jämställt lika om det är en levande lustfullt kvinna som avkrävs trohet av sin man som sysslar med allt utom ömhet/kärlek år efter år? Jag skulle inte tro det. Du och dina gelikar bryr er inte alls om äkta jämställdhet, ni vill bara slippa allt ansvar för er själva och era relationer. Lägga skuld på andra...

Instämmer i din slutkläm att man ska lösa eller lämn om man inte trivs. Det är ärligt och rätt självklart även det

Man kan lösa den här sortens problem på olika sätt pga olika hänsyn, känslor och längd på tidsperioderna. Ingen vill stanna kvar i döda förhållanden, det är sant att det knappast gynnar någon som vill ha motsatsen. 

Jag är glad att du har en god relation. Det har jag med. Tacksam.

Jag är imponerad av att du inte avkrävt trohet i din relation. Lite förvånad utifrån hur du argumenterat. Jag har trohetslöfte med min sambo men med invändningen att jag vill ompröva om hon tappar fokus på närhet (främst att hon jobbar för mycket). Närhet och glädje tillsammans är för mig grunden i en relation.

Jag instämmer i att det är ärligare att göra slut på ett värdigt sätt än att vara otrogen. Men otrohet kan hända av olika aneldningar, behöver inte vara en big deal eller orsaka katastrofala konsekvenser. Det är mänskligt att fela.

Han tog inget beslut för ett år sedna. Han var otrogen.

Han har alla rättigheter som en männsika har att vara ledsen, förvivlad eller sur. Det bestämmer inte du alls över hans känsloliv.

Om TS vill skiljas och genomför det så är det hennes beslut inte alls hans. Vet du vad subjekt är?

Du skadar TS med dina hatiska råd. Misandri, eller något sådant?