Nygift och otrogen
Det är lätt för oss som blivit bedragna att skrika LÄMNA DET JÄVLA ASET NU!! Men så klart är det ju inte så enkelt, det var det nog få av "oss" som tyckte...
När jag läser vad du skriver om vad han gjort, hur du tänker så blir jag så jävla förbannad så jag vill ruska om både dig och honom...
Men nu verkar ju situationen vara så att du tänker inte lämna honom, så det spelar ju ingen roll om folk skriker sig blå om det...
Förlåt ts men jag har läst hur du säger emot på nästan allt folk skriver, du vill inte ta till dig det, och fine självklart, då är det så...det är ju du som tar besluten så klart, det är ju ditt liv och din man, men vad är det exakt du vill ha ut av att fortsätta sjabbla med folk på FL?
Jag förstår att du vill ha någon att ventilera med, gud vet att jag skrek efter det när jag blev bedragen, men frågan du vill ha svar på; hur kommer jag över detta?! kan nog ingen här inne hjälpa dig med.
Du får helt enkelt gå till någon professionell som kanske kan hjälpa dig (kanske du redan gör? Menar då inte parterapi.).
Jag vill verkligen verkligen inte "hacka på" dig, för jag vet hur det känns att bli så sårad och sviken, men måste fråga (ärlig fråga): är du verkligen så naiv som du ger sken av?
Det finns en del, ska vi säga, "klassiker" som otrogna kör med :
"jag tänkte inte, det bara hände..."
" jag ville inte egentligen men hen lyssnade inte utan bara fortsatte och till slut så..."
"Det är som att jag vaknat upp ur en bubbla..."
"Jag blev attraherad av hen men det är DIG jag verkligen älskar... "
" jag vill aldrig riskera att förlora dig igen, nu vet jag vad jag verkligen har!"
" jag kommer ALDRIG vara otrogen igen, det svär jag på..."
Det här har man hört mer än en gång av en som valt att vara otrogen, men det här är faktiskt första gången jag hör det från den som faktiskt blivit bedragen...
Menar inte att vara jävlig men om du ska klara av att gå vidare med honom och må bättre i dig själv så måste du faktiskt öppna ögonen och se allt för vad det är...
Lycka till vännen!