Nygift och otrogen

TS jag har läst den här tråden och tycker väldigt synd om dig men du är inte ensam och du BEHÖVER inte lämna.
Jag var i en väldigt liknande situation för några år sedan och känner så igen mig i ditt resonemang. Vi hade barn och gifte oss och bara en månad efter var min man otrogen med sin kollega. Dom hade sex några gånger (hon var också gift och har barn).

När jag fick reda på det (han berättade) så var jag gravid. Jag hade alltså precis blivit gravid och han hade under samma tid haft sex med henne.. hela min värld rasade men vi tog oss igenom det. Vi berättade aldrig för vår omgivning utan bestämde oss för att vi älskade varandra och skulle kämpa för vårt förhållande. Ett år efter hans otrohet hade jag tagit hans efternamn, fött hans barn och vi hade köpt ny bostad. Det var det absolut bästa för oss, en nystart och idag är vi lyckliga och tar tillvara på varandra på ett särr vi inte gjorde tidigare..

Lycka till! och kom ihåg att det blir bättre..

Det är inte alls sorgligt utan jag är stolt över hur vi tagit oss igenom det och är starkare på andra sidan och hållit ihop en familj med två små barn. Jag älskar honom och har accepterat det han gjort och förlåtit honom. 

Det tog tid men jag litade på hans ångest och resonerade precis som du att det var värt att kämpa för. Idag ser jag på honom med kärlek och vi blev både tryggare och starkare och vi båda förstod nu vad vi var på väg att förlora och det gjorde oss starkare och mer övertygade om varandra. Nu har det gått två år och smärtan finns inte längre. Det kommer alltid vara en period som var svår i vårt förhållande men vi gick stärkta ur det och det kommer ni också att göra..

Var är det sorliga i att vi hållt ihop en familj där vi älskar varandra? Ingen av oss såg något behov av att andra skulle ta del av våra problem och idag är jag glad för det. Jag likt TS tror inte det kommer ske igen då jag upplevt min makes smärta på nära håll och att han släppt allt för att kämpa för oss. Jag litar på honom och han på mig kanske ännu mer nu än innan. 

Ingen är perfekt och i ett långt äktenskap kommer misstag att ske. Vi har valt att blicka framåt tillsammans och jag har lagt hans svek bakom mig. Jag vet att han älskar mig och jag känner full tillit till att det inte kommer upprepas. Den här tråden verkar bara se att efter otrohet finns bara ett ända alternativ och så är det inte utan många går vidare efter en otrohet,

Han visade sin ånger genom agerande och genom att prata med mig och ge mig full insyn. Hade han inte varit otrogen kanske vi inte varit gifta idag men då sattes allt på sin spets och vi var tvungna att utvärdera det vi hade och kämpa för en gemensam framtid och det har gjort oss mer enade och starkare. 

Det tar tid att släppa men med tids nog bleknar det och allt ni upplevt kommer ses som lyckligt igen. Inte kollar du på ditt barn och ångrar dig? Din man har också gett dig det finaste du fått.
Jag kände mig förrådd men accepterade efter något år att det hade hänt men också att jag var kvar och var tvungen att börja lita på honom för bådas skull. I sinom tid bleknade minnet av henne och nu när jag hör någon med liknande namn reagerar jag inte. Hon finns inte i hans liv längre men blev lämnad av sin man och verkar väldigt mycket mer olycklig än min man.

Jag beklagar graviditeten. Jag hade nog inte lämnat min man även om jag inte blivit gravid men jag är glad att jag blev det. Vår dotter höll ihop oss och det anser jag väldigt vackert. Flera menar säkert att hon symboliserar en jobbig tid men för mig och min man är hon början på en nystart och tillsammans med sin storebror var det hon som fick oss att kämpa. Att börja om med ny bostad var också väldigt skönt. Allt blev nytt och på så vis kunde vi också lägga det förflutna lite bakom oss.
Hoppas du börjar må bättre!

Du behöver inte tycka synd om mig, jag är väldigt lycklig i mitt äktenskap. Nej jag har valt att förlåta och det går. Det är tråkigt att läsa att nästan alla skriver att det inte går att förlåta. Väldigt många är otrogna och väldigt många blir förlåtna. I flera fall kan det stärka förhållandet. Jag tror inte att ts man någonsin skulle ta i den kvinnan han hade sex med igen, han verkar hata henne efter allt som skett. Jag tycker det är sorligt att läsa om otrohet som något helt oförlåtligt. Jag om min man hade inget öppet förhållande och han sårade mig. Men varför skulle jag kasta bort mitt förhållande för att han under en månad hade känslor och låg med en annan om jag vet att han inte har det längre? Det blir inte proportionerligt att några veckor ska förinta ett helt äktenskap och en hel framtid. Vi fick en omstart pga hans otrohet och insåg att vi inte kunde leva utan varandra. 

Det har snart gått ett år. Du borde kommit längre i din process och ni borde ha hittat tillbaka till en fungerande vardag nu. Så klart kan du tänka på det men du borde börja av att blicka framåt och se vart ni är påväg inte fundera över var ni varit. 

Bara för att man stannar kvar hos sin man betyder det inte att man inte värdesätter sig själv.. Jag värdesätter mig själv, våra barn och vårt äktenskap väldigt högt. Att flera skiljer sig efter otrohet är väl exakt för att man inte kan förlåta? Om inte borde väl ts vara tillsammans med sin man nu, hon stannade ju ett år trots att hon visste hur hon blivit behandlad. 

Det är inte okej att bryta mot våra äktenskapslöften och det vet min man också men i äktenskap begås misstag, stora som små. Vårt äktenskap är värt mer att kämpa för än att ge upp för bara för att han var otrogen en kort period. I alla längre förhållanden ställs man för utmaningar, jag valde bara att bemöta och hantera det tillsammasn med min make. 

Det går att vara lika stark om man verkligen vill och är villig att ge det tid. Tänk på allt fint nu har framför er. Tänk på barnet du längtar efter och boendet ni sökt. Det kan ni fortfarande få tillsammans för er framtid är inte förstörd bara ni är villiga att gå vidare.
Jo jag har lagt hans otrohet bakom mig. Den kommer så klart inte raderas eller helt glömmas men det var en jobbig period i vårt förhållande som är över nu. Jag ser inte någon otrohet när jag ser vår dotter eller när jag firar bröllopsdag. 
Det blev starkare. Vi visste att vi klarade motgångar tillsammans, att vi verkligen ville vara med varandra och vi har en rakare kommunikation. Innan tog vi lite varandra för givet men det gör vi inte nu. Hon finns inte i mina tankar och det finns ingen distans mellan oss, snarare större trygghet och värme.