Dirgeofnovember

Sun 29 Dec 2019 19:00

2237 svar

Nygift och otrogen

Det är bara du som vet hur din livssituation ser ut så ingen kan ge dig ett definitivt svar. Men jag vill påstå att det finns ett stort problem med människor som varit otrogna och det är att dessa är personer som inte har respekt för sin partner.

Jag vet att det är svårt att avsluta en relation med en person som man investerat stora mängder tid med. Men fråga dig själv om du verkligen kan leva med den respektlöshet som han visat dig och kan du leva med den ovisshet som denna respektlöshet innebär?

Jag vill påstå att personer som varit otrogna inte bör ingå i relationer, de borde vara singel och förbli så. Sanningen är att du leker med elden om du stannar och du bör fundera över vad det är för budskap du ger din dotter när du blir behandlad på detta sätt och eventuellt riskerar att det sker igen.

Dirgeofnovember

Tue 31 Dec 2019 01:20

#24

Anonym (Kvinna86) skrev 2019-12-30 19:38:55 följande:

Men är det verkligen så? Många säger att han kommer göra det igen men jag litar på att det har var ett felsteg och han inte vill uppleva konsekvenserna igen.

Men snälla, det är inte bara det att han doppat sitt i en annan kvinna. Det handlar om att han inte respekterar dig, en gång är fortfarande oförlåtligt men på ett sätt går det att förstå eftersom vissa människor saknar självkontroll. När han kommer ur orgasmdimman har han tid att reflektera på vad han har gjort. Hade han visat sig vara en gnutta man hade han berättat för dig och tagit sitt straff. Men det hände ju flera gånger, detta betyder bara en sak: han skiter i dig och har ingen respekt för dina känslor, ditt barn eller eran gemensamma familj.

Jag ursäktar mig om jag låter hård men du behöver vakna upp till sanningen. Det svek han utsatt dig för invaliderar allt det bra som skedde före otroheten, för det sket han fullständigt i när han stoppa in den.

Dirgeofnovember

Thu 2 Jan 2020 17:58

#32

Anonym (Kvinna86) skrev 2020-01-02 17:27:08 följande:

Har du varit utsatt för otrohet någon gång? Det är inte bara att lämna, vi har ett liv ihop... innan jag blev bedragen trodde jag det också bara var att lämna men nu sitter vi med bostad, barn, umgänge - ja ett liv tillsammans... allt skulle slås i spillror. Jag villan att vi ska kunna gå vidare för allas skull. Jag älskar honom...

Hans ångest är brutal och jag litar på att han ångrade sig redan innan jag fick reda på det. Det var den andra kvinnan som hade svårt att lämna relationen...

Ber återigen om ursäkt om jag var hård mot dig, jag var tvungen att tänka ett tag på din inledande fråga och mitt svar är att jag har blivit bedragen men nej inte genomlidit en otrohet. Har dock varit den personen som kvinnor varit otrogna med ett par gånger, något jag idag skäms över. Ur mina erfarenheter kan jag berätta att dessa kvinnor antingen fortsatte eller att deras relation tog slut snart efter. En av dessa inledde jag sedan en längre relation med vilket visade sig vara ett misstag då denna person inte helt oväntat i efterhand var väldigt opålitlig.

Med detta sagt så känner jag inte din man men har haft med otrogna och illojala människor att göra i stora delar av mitt liv. Jag vill dock påstå att det är stor sannolikhet att hans ångest beror på att han blivit påkommen, han har trots allt burit på denna hemlighet i över en månad. Detta betyder alltså att han inte nödvändigtvis har ångest över det han gjort. I min värld om man har sån djup ångest så kommer man berätta det för sin partner, inte dölja det.

Med det sagt tänk på att ibland är det bättre för barn med skilsmässa och var vaksam om du fortsätter relationen.

Dirgeofnovember

Fri 3 Jan 2020 13:53

#46

Anonym (Kvinna86) skrev 2020-01-03 10:25:10 följande:

Men finns det inget förhållande som klarat liknande otrohet?? Finns det ingen som tror på oss?? Vår familjeterapeut har sagt att enda sättet är att gå vidare är att förlåta och det är ju det jag vill... jag litar på att han aldrig gjort nåt sånt här tidigare eller kommer göra det igen..och jag tror det var en lättnad för honom när det kom fram.

Klart det finns relationer som överlevt otrohet men det är väldigt olycksbådande att det sker så tidigt och att han själv inte var öppen med otroheten. Min fråga är, är du verkligen säker på att du litar på honom eller vill du bara lita på honom? Det är svårt att veta när man är mitt i det, reflektera gärna på det ett tag.

Dirgeofnovember

Sat 4 Jan 2020 11:48

#71

Men snälla du, det faktum att han vill laga relationen efteråt är ju självklart på flera plan. Dels vill han inte framstå som den onda i dramat, varken för sig själv eller inför andra. Dels så är det nog så att han vetat om att han haft det bra hemma med dig och vill inte förlora det helt enkelt fast han gjort ett grovt snedsteg. Om du läser runt lite på nätet (till exempel reddit.com) så kommer du se hur vanligt det är att partners bönar och ber för att komma tillbaks i relationen bara för att sedan vara otrogen igen när allt lagt sig.

Dirgeofnovember

Sun 5 Jan 2020 18:30

#113

Anonym (Kvinna86) skrev 2020-01-05 16:59:32 följande:

Såklart jag inte lagt det bakom mig det är ju ett trauma, men vi försöker ju reparera det och återigen finns det INGEN som tror att det kan funka??

För många är otrohet det största sveket som kan ske i en relation och för många är det även oförlåtligt. Därför kommer du sällan se folk som tror det kan funka, visst kan det funka men krasst är oddsen emot dig. Det finns förmildrande omständigheter vad gäller otrohet men ska jag vara ärlig så ser jag inte dessa i ert fall, snarare tvärtom.

Det är ditt liv, lev det på dina villkor men glöm inte vad han gjort och försökt dölja. Jag tycker personligen synd om dig för det känns som du går en tuff framtid tillmötes som ingen förtjänar att genomleva.

Dirgeofnovember

Mon 6 Jan 2020 20:51

#131

Anonym (Kvinna86) skrev 2020-01-06 18:37:18 följande:

Tack! Hur menar du att vårt ?fall? verkar vara tvärtemot förmildrande? För han gjorde det flera gånger? Jag är ju rädd att jag kommer ?vakna upp? med nytt barn, boende etc och inse att jag aldrig kommer kunna lita på honom. Samtidigt älskar jag ju honom så himla mycket.

Jag älskar min ex-fru till viss del fortfarande trots att det gått år sedan vi tog ut skilsmässa. Men sanningen är att jag älskar tanken av det vi hade innan det tog slut. Har insett det sedan länge och jag tror det är där de flesta hamnar när man har älskat någon tillräckligt mycket och relationen tagit slut.

Med förmildrande omständigheter så menar jag huvudsakligen att HAN skulle varit ärlig och berättat för dig pga ångest och skam. Han har inte gjort det. Han gjorde kvinnan gravid och som jag tolkade det pushade henne till abort och ja han gjorde det flera gånger med denna kvinna. Det han gjort är raka motsatsen till förmildrande och du gör rätt i att vara orolig för jag hade aldrig återhämtat min tillit efter ett sådant svek. Du förtjänar bättre och mer respekt, tanken på att en "man" gör sånt mot mamman till ens barn gör mig äcklad.

Dirgeofnovember

Tue 7 Jan 2020 22:27

#160

Anonym (Kvinna86) skrev 2020-01-07 17:38:18 följande:

Jag vet ju att det du skriver stämmer... men hade du försökt förlåta för er kärlek och ert barns skull? Och när skulle du ge upp?

För mig har graviditeten inte varit så stort konstigt nog utan mest en konsekvens av hans otrohet. Hade hon fött barnet hade jag lämnat direkt..

Nu är din situation värre än det svek jag fick genomlida och vi hade inga barn ihop så det underlättar situationen något. Men jag upplevde hennes svek (och det svek du fått genomlida) som en spottloska på den kärlek jag kände för henne och på mig som person. För mig är det oförlåtligt när man når dit, jag tror mycket i en relation går att arbeta på men det finns vissa saker som sätter sig som en dolk i det gemensamma man haft. Efter att den initiala chocken lagt sig så visste jag att kärleken var död, för INGEN behandlar mig på det sätt hon gjorde. Vi löste skilsmässan snabbt trots hennes protester.

I dag är jag stolt över mitt agerande, jag stod upp för mig själv och visade mig själv att min ryggrad är stark. Situationen hade inte heller sett annorlunda ut med barn med i bilden. Jag tar tanken om barn väldigt allvarligt och enligt min moraliska kompass hade jag inte kunnat leva med det budskap jag gett ett barn om jag stannat. I mina ögon är det att visa att man behöver inte visa respekt för sin partner i en relation. Ett barn mår inte alltid bäst av att ha två föräldrar, ibland (ganska ofta) är skilsmässa och seperation bättre så de slipper växa upp i ett kärlekslöst hem och utan ett hem där tillit saknas.

Tänk på att du baserar om du kan stanna på att en annan kvinna har tagit ett beslut om deras gemensamma barn. Någon utanför er relation har alltså tagit ett beslut som kunde betytt att du skulle lämna. Tänk också på att det är din man som bär ansvaret för att denna kvinna har fått denna makten.

Läste även att er terapeut säger att det ligger hås er båda att det blev som det blev. Det låter i mina öron befängt, visst kan det ha funnits djupa problem mellan er men en vuxen MAN tar det på sig själv att kommunicera innan han stoppar in den i en annan kvinna. Att vara man i det moderna samhället handlar mycket om att hålla kontroll över sina drifter, din man misslyckades tyvärr med detta och valde en annan kvinna. Hade din man varit min vän hade jag som vän kapat honom från mitt liv, en sån går inte att lita på som vän, det är den hårda sanningen från mitt perspektiv.

Dirgeofnovember

Thu 9 Jan 2020 13:10

#183

Anonym (Kvinna86) skrev 2020-01-09 12:15:32 följande:

Att vi har barn ihop gör så klart mycket, utan henne hade jag kanske resonerat helt annorlunda. Måste kärleken vara död? Kan inte det gå att se otrohet som en liten del och det ska väl inte få förstöra hela livet man planerat att leva tillsammans? Vissa hävdar ju tom att otrohet kan stärka förhållandet...

Jag märker ju min egna desperation. Nästan så jag blivit besatt och "mer kär" efter hans otrohet. Jag vill helt plötsligt heta hans efternamn, föda hans barn osv..

jag stannar ju inte enbart för att hon gjorde abort men hade hon fått hans barn hade det ju inte gått att dölja längre, även om han inte ville ha barnet.

men du skriver det ju själv, han hade en drift som han där och då inte kunde kontrollera. Hon var väl spännande eller nåt, medan jag var tråkig och inte ville ha sex eller nåt...

Jag tror du låter dina känslor ta över och dina instinkter att försvara det som är ditt. Du vill markera ditt revir genom att ha fler av hans barn, ta hans efternamn etc. Det märks att det som sägs i denna tråden rinner av dig helt så vet inte varför du fortsätter svara i tråden.

Jag vill åtminstone att du ska fundera på att tillfälligt separera, bo hos familj eller nån vän under en tid. Du verkar behöva distans, för ditt sätt att tänka på är inte hälsosamt och kanske om du skapar avstånd kanske du börjar lyssna din hjärna lite mer än ditt hjärta.

För sanningen är atr du förtjänar bättre, att han inte kunde kontrollera sig när ni nyss gift er tyder på dålig självkontroll, osäkerhet och omognad. Men jag vet att sannolikt spelar det jag skriver ingen roll men jag hoppas för din skull att det kanske skulle hjälpa.

Dirgeofnovember

Thu 9 Jan 2020 22:15

#198

Anonym (Kvinna86) skrev 2020-01-09 20:07:02 följande:

Så är det. Tänk om jag lämnar henne och han går till henne? Jag hatar henne (obefogat men så jag känner). Han är trots allt pappan till mitt barn och vi kommer alltid ha nån relation. Hur lämnar man någon man älskar?

Jag förstår att det verkar som det rinner av mig men det gör det inte. Det som skrivs här är sant och rationellt men ibland krockar hjärta och hjärnan.

Tack. Det är bara väldigt svårt att acceptera att min bild av honom inte överrensstämmer med det har gjort. Det blir liksom blackout i huvudet..

När den man älskar så tydligt visar att din kärlek inte är något värt, då skär man ut hjärtat och lägger undan det ett tag. Sedan lämnar man och börjar läka, sen när man är redo igen så låter man sig älska igen. Du kommer alltid ha kontakt med mannen men det kommer inte längre vara han som håller ditt hjärta. Men det spelar ingen roll, du har tagit ett beslut att försöka med mannen. Jag hoppas innerligt att du får som du vill och han inte utnyttjar dig igen, även om det känns lite långsökt.

Dirgeofnovember

Thu 23 Jan 2020 11:56

#586

Varför ligga med en gift person eller en person som är i en relation? Det känns bra, att ligga eller ingå i relation på sidan med en upptagen kvinna är spännande. Hon valde mig för att få utlopp för sin sexualitet.

Mindre trevligt blev det när man mognade i sina känslor och erfarenheter. När man blev mer mogen så fick jag mer empati för andra och insåg vilken skit man orsakat deras partner, hur det förstör deras självkänsla, sårar dem och orsakar långvariga osäkerheter. Nu mår man illa av tanken att göra det igen.

Det är alltså ett väldigt egoistiskt beteende i mina ögon att medvetet ingå i en relation med upptagen person, sen ligger större delen av ansvaret på den upptagna. Med det sagt inser vissa inte att deras handlingar har konsekvenser och de saknar empati för andra, det är iaf sant under tiden då jag uppförde mig på det sättet.

Dirgeofnovember

Mon 27 Jan 2020 19:47

#721

Att denna diskussion fortsätter, hon vet att det han gjorde är förjävligt, problemet verkar vara att hon på något sätt tycker att hennes relation till mannen är värt det. Hon visar inga tecken på att faktiskt lyssna på de råd som andra gett henne om vad som oftast händer i dessa situationer. Hon lyssnar bara (på riktigt) på de som säger att de lyckats gå vidare efter otrohet.

Vad detta rotar sig i vet jag ej men misstänker att precis som de flesta i dagens samhälle så är hon rädd för att bli själv vilket förstör hennes självkänsla. Hon skapar undanflykter för hans beteende för att skydda sina känslor och sitt inre välmående. Dessutom finns det nog ett stort mått av bekvämlighet i allt, det är jobbigt att skiljas, flytta, ha barn varannan vecka osv. Kanske dags att sluta försöka övertala henne om att det han gjorde var fel. Gå vidare med livet på det sätt du vill TS, om du vill fortsätta med din man så GÖR det. Att du sitter och svarar i denna tråd river väl bara upp såren hela tiden? Hur ska du kunna läka ditt sargade självförtroende med denna tråd?

Dirgeofnovember

Mon 27 Jan 2020 21:45

#734

Anonym (Kvinna86) skrev 2020-01-27 21:11:07 följande:

Vet du vad? Ja jag är naiv, godtrogen, blåögd. Men jag känner också en avsky. För min man och för vad han gjorde. För att han kunde ljuga mig rätt i ögonen och säga att han skulle på affärsmiddag men var på hotell med henne. , för att han låg jämte mig i sängen och tänkte på henne, för att han försökte göra mig gravid för att sedan dagen efter ligga med henne. För att han skrev med henne samma dag som vi gifte oss. Jag försöker tänka att han avslutade pga ånger, som han själv säger. Men han stod hemma, såg på bilder av oss - mig och vår dotter - och valde ändå att vara med henne. Han tog på henne, förälskade sig i henne, drömde om henne. Hans ångest nu gör inte det ogjort!! Och jag vill så gärna lita på det han säger. Jag litar på hans ånger och att det inte sker igen. Pch vi kan förenas i hatet mot henne fast det är så fel. Så klart är det katastrof att han börjar avsky henne för felen han gjort. Hon va snäll och lät honom t.o.m. slippa följa med på aborten för han inte ville, inte ens erbjöd sig. Jag kanske inte kan lita på honom men tror fan inte jag någonsin kan lita på någon igen. Både han och jag är som skuggor av våra tidigare jag. Försöker skratta, krama varandra, gå egentid. Jag vill så gärna att det ska fungera, att vi överlever. Men alltså...

Det låter fördjävligt och jag känner för dig, jag är övertygad om att du förtjänar bättre men du måste vilja bättre för att det ska ske en förändring. Om du är nöjd med detta så fortsätt på det spår du befinner dig på men snälla om du verkligen vill fortsätta med denna man så bör du lämna denna tråd bakom dig. Du plågar dig själv genom att komma hit och vad tjänar det dig? Du och din dotter förtjänar kärlek och lojalitet, inte att känna er som ett andra val vilket är det han gjorde dig och din dotter till men om du fortsätter komma hit och känner dig manad att försvara honom och ditt val att stanna så börjar man undra.

Söker du någon som ska pusha dig att lämna? Någon som ska säga de rätta sakerna så du kan börja tro på honom igen? Eller plågar du sig själv för att hans svek skadat ditt självförtroende? Du kommer inte finna de sakerna här, mitt intryck av den fortsatta diskussionen är att du plågar dig själv och det är synd, självskadebeteende tar många former och det är sorgligt för ingen förtjänar att hamna där.

Nygift och otrogen

INNEHÅLL