Inlägg från: Anonym (Håller inte med) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Håller inte med)

    Nygift och otrogen

    Juicebaren skrev 2020-01-19 12:58:56 följande:

    Den här tråden måste dö. Argumentera inte emot henne, det gör bara att hon argumenterar tillbaka utåt istället för att vända sig inåt och acceptera sanningen. TS, du håller på med självbedrägeri. Antar att du är ekonomiskt beroende av honom...Gör dig själv en tjänst, sluta argumentera här och börja lyssna på det ditt inre så desperat skriker till dig. (Dvs: Det han gjort innebär slutet för ett tillitsfullt förhållande. Du vet det med sanningens hela styrka, sluta kämpa emot. Ni kanske kan stå ut men det kommer aldrig bli allt det som ett äktenskap ska vara. Aldrig.)

    ALLA ANDRA: Vill ni hjälpa TS, SLUTA SVARA OCH SLUTA ARGUMENTERA


    Men att uppmana de som vill hjälpa ts att låta tråden dö ut låter orättvist. Oavsett vad som händer med hennes relation så kan det vara guld värt att bara få älta och prata av sig. Visst kanske en del tröttnar, men då är det ju bara att sluta följa tråden. Jag tror inte att det hjälper att denna tråd försvinner, om hon inte kan prata med någon annan om vad som hänt, förutom med terapeuten, så kan det sociala här vara en riktig livlina. Om jag var hon skulle jag känna mig väldigt ensam om detta försvann.
  • Anonym (Håller inte med)

    Jag blir så ledsen för din skull när jag läser din tråd. Det är så svårt att veta vad man ska råda då jag varken känner dig eller din man. Baserat på vad du berättat låter det som att hans otrohet var ovanligt rå, i och med att det skedde upprepade gånger och strax efter ert bröllop. Jag försöker tänka vad jag själv skulle känna, och kanske att man efter mycket jobb kan förlåta, däremot skulle jag aldrig kunna glömma och jag skulle nog inte helhjärtat kunna lita på personen igen vilket gör det väldigt svårt att fortsätta relationen.

    Ska jag vara krass så låter det som att det finns risk att han gör om det med tanke på att han var otrogen upprepade gånger och du var tvungen att upptäcka det själv. Samtidigt kan man ju inte veta, kanske håller han sig trogen, men jag tänker att sveket i sig kan äta upp relationen. Det bästa scenariot vore ju att han håller sig trogen och att du helhjärtat kan förlåta och lita på honom igen. Eller att du orkar bryta upp och gå vidare. Du är ju ung och har alla möjligheter att träffa en kille som behandlar dig med den respekt och kärlek du förtjänar.

    Sen förstår jag att känslorna för honom och att ni har barn ihop försvårar det en hel del. Det är ju verkligen en livskris och det är förståeligt att du behöver tid att prata, älta, hata, drömma om det skulle varit (och som du hoppas kan bli) m.m. Kan inte ens föreställa mig alla känslor som måste fara genom kroppen. I slutändan är det ju ditt beslut vad du väljer att göra och du får ta den tid du behöver tänker jag.

  • Anonym (Håller inte med)
    Juicebaren skrev 2020-01-19 23:35:50 följande:

    Hej Ts. Det är precis det du behöver. Du behöver möta de här jobbiga känslorna av att vara ensam och vara i ditt riktiga liv. Du ska prata med din terapeut och dina närstående. Den här tråden gör bara att du skjuter upp mötet med verkligheten och dina egna känslor. (Undrar också hur du kan ha all den här tiden att lägga på tråden?) Genomgående i tråden så framkommer det ju att du redan vet hur det ligger till. Inte en psykolog i världen skulle rekommendera dig att fortsätta med tråden. Det är oerhört osunt. Nu finns 48 sidor att backa och läsa om om du så önskar. Släpp det här med att argumentera med okända på forum och ta tag i verkligheten.


    Ja om du kan prata med dina närstående och känner att de finns där och lyssnar så vore det allra bäst tror jag. Och att möta alla jobbiga känslor när du är redo Tänker mer att så länge du inte har kraft att göra det så kan den här tråden vara en räddning, att det finns några stycken ändå.
  • Anonym (Håller inte med)
    Anonym (Älskarinna) skrev 2020-01-21 20:49:41 följande:

    Hade det inte varit för att hon blev gravid så hade jag inte kunna svara på om det var jag. Men nej, det var inte jag.

    Ja, jag ligger med män som har barn. Varför undrar du det?


    Jag förstår inte heller vad du vill tillföra diskussionen riktigt? Du vädrar dina åsikter ang. hur du som älskarinna skiter i killens partner. Vilket i det här fallet är ts. Vad är syftet? Det verkar bara så meningslöst och onödigt i den här tråden.
  • Anonym (Håller inte med)
    Anonym (Kvinna86) skrev 2020-01-25 09:48:27 följande:

    Jag har legat och läst igenom tråden inatt (tack till alla, alltså wow!) och jag har två frågor. Tror ni, om det drabbar nån annan kvinna, att man efter 10 månader kan ha ?gått vidare?, ältat färdigt och börjat blicka framåt? Är mitt beteende konstigt?

    & vad menar ni min man skulle gjort annorlunda när han fick reda på att hon var gravid? Ni verkar tycka han agerat fel men vad borde han gjort enligt er?

    (Igår föreslog min man att vi ska börja jobba på ett till barn ?som bevis för hur mycket han älskar mig?. Jag sa nej. Det är nog tack vare den här tråden mycket, så tack!)


    10 månader är inte särskilt lång tid i sammanhanget, tror inte någon skulle gått vidare helt. :/

    Jag tycker att din man inte borde ha lagt någon som helst press på henne att göra abort, utan det borde varit upp till henne. Sedan kunde han väl berättat hur han kände inför situationen och vad hon kunde förväntat sig från honom, men han borde också varit tydlig med att hon i slutändan ska göra det som känns bäst för henne.

    Och när jag skriver att han kunde sagt vad han kände kring det hade det varit bra om han hållit sig mer lugn än vad jag uppfattat att han gjorde. Hon förtjänade inte den ilskan för att hon blev gravid kan jag tycka och det bemötandet hon fick kan ju i sin tur ha satt en del press på henne. Svårt det där. :/
  • Anonym (Håller inte med)

    Får man fråga om du vet vad hon skrev ang. aborten? Förstår inte riktigt vad mer det finns att prata om din man? Är det att hon är ledsen och vill ha stöd i sitt sorgearbete eller? Jag tänker som många andra att hon bör vända sig till en vän eller prata med en terapeut. Förstår inte riktigt vad hon får ut av att prata med din man när han är så avig mot henne. :/

Svar på tråden Nygift och otrogen