Nygift och otrogen

Jag förstår att det är en del av överlevnadsstrategin, men det är vansinnigt tröttsamt att läsa hur du desperat sitter och stickar din man världens största offerkofta och använder någon slags nidbild av ?den sluga älskarinnan? som förklaringsmodell. Du pratar i termer av bubblor och att vakna upp ur dem, som om han varit föremål för någon form av häxkonst. Det är som att otroheten liksom bara tycks ha ?drabbat? din man, utan att han haft några som helst möjligheter att värja sig. Stackars honom som inte lyckades stå emot den störda kvinnan som lockade honom ner i fördärvet.

Ingenstans tycks det slå dig, som det slår alla andra i den här tråden, att han har varit en aktiv och drivande part i detta, fullt på det klara med vad han sysslade med. Ingen har drivit honom till någonting, men inte ens det är han beredd att ta ansvar för när han väl blir påkommen. Istället kastar han alla otrogna människors bortförklaringar och floskler på dig, att han inte förstod vad han gjorde men nu förstår han, att kvinnan är knäpp och drev honom till det, att det inte betydde någonting.

Du skriver på flera ställen att hon gamblat med hans liv genom att överväga att avstå abort. Skärp dig. Din man har fullt medvetet gamblat med ert gemensamma liv genom att upprepade gånger ha oskyddat sex. Han är inget offer i den här situationen, även om det passar din verklighetsbild bättre.

Du har ingen chans att på riktigt gå vidare från det här om han inte ens förmår ta fullt ansvar för sitt handlande och om du inte kan börja se saker för vad de är.

Anonym (Esther)

Thu 16 Jan 2020 19:19

#407

Anonym (Kvinna86) skrev 2020-01-16 18:13:27 följande:

Som jag skrivit så säger jag emot mest för att försöka pröva alla alternativ och förklaringar höger och vänster. Det är inte synd om honom alls, han var otrogen och det har sårat mig otroligt och på nåt sätt bevisat att jag aldrig räckte till. Han har också tagit på sig att han gjort det, varit ärlig med att han har haft sex med henne men hans förklaring är ju att han inte riktigt förstod, drogs med i stundens hetta. Det var ju inget random ligg utan han verkade ha fått känslor för henne och till sist gick det inte att stå emot typ.

Nej ingen har drivit honom till något och där och då betydde det ju något för honom men det betyder ju inte att han inte kan ha genuin ånger idag? Ångra att det skedde och önska att han aldrig gjort det?

Ja han kunde dragit på sig sjukdomar, det vet jag och jag har krävt att han ska kolla sig. Men det fråntar ju inte det att hon också använt ett barn som nåt form av hot.

Nej han är inget offer, jag och min dotter är det. Men du skriver att "gå vidare från" men jag vill "gå vidare med". Det måste ju gå? Enda utvägen kan ju inte vara att lämna utan det måste ju finnas fler vägar. Alla otrohetskamper likt vår slutar ju inte i skilsmässa.

Du skriver flera saker redan i första stycket som väldigt fint bekräftar min poäng.

1. ?Hans förklaring är ju att han inte riktigt förstod?. Exakt, han är tydligen plötsligt förståndshandikappad och kan därmed inte hållas ansvarig.

2. ?Han drogs med i stundens hetta?. Många har redan påpekat detta, men ?stundens hetta? är verkligen inte applicerbart i det här fallet. Ett hångel på en firmafest sker i stundens hetta. Den här relationen har underhållits under en längre tid och mötena är planerade och upprepade. Han har därmed haft både betänketid och flera tillfällen på sig att dra i handbromsen.

3. ?Till sist gick det inte att stå emot?. Nej, just det. Det är precis som att han inte har deltagit utan bara varit föremål någon slags yttre påverkan. Det kan verka töntigt att påpeka semantiken här, men det är viktigt för att skulden ska kunna läggas där den hör hemma. Att han använder den här typen av uttryck är för att det flyttar fokus från honom.

Han tar inte ansvar. Att ta ansvar är att säga ?jag var kåt och jag gjorde en dum grej. Jag ångrar mig nu och inser att det inte var värt det, förlåt?. Men du nöjer dig med hans svävande svammel därför att det gör att du slipper bekanta dig med tanken på att han gjort det här alldeles självmant.

Du skriver också att ?han har tagit på sig att han gjort det?. Det stämmer ju inte. Han blev avslöjad och blev därmed tvungen att erkänna. Eller vad menar du att han hade för alternativ? Det har också framkommit tidigare i tråden att du inte fick all information på en gång, utan att korten successivt lades fram på borden under veckan som kom. Det betyder alltså att han inte ens berättade allt på en gång. Det är absolut inte samma sak som att vara ärlig och stå för sina handlingar. Det gör mig lite bekymrad att du inte inser skillnaden.

Jag ifrågasätter inte att han ångrar sig, det gör han säkert. Jag tycker heller inte att det är självklart att du ska lämna. Min poäng är att det är svårt att förlåta någon som inte ens ber om ursäkt för rätt saker.

Anonym (Esther)

Thu 16 Jan 2020 22:48

#411

Anonym (Kvinna86) skrev 2020-01-16 17:56:58 följande:

Kan garantera att han har NOLL känslor för henne mer än typ hat. Han har varit väldigt tydlig till henne om vilket misstag hon var och jag har fått lösenord till hans alla sociala medier/mail så jag har ju sett vad som skrivits mellan dem efter att det upptäcktes.

Du verkar lägga väldigt mycket energi på tankar kring den här kvinnan och hur hon ?ställt till det? för er på olika sätt. Det är svårt att känna sympati, åtminstone för din man, på den punkten. Hon dög ju uppenbarligen tills han fick problem. Att göra någon gravid för att därefter bli hatisk och kasta ut vederbörande i kylan är riktigt osympatisk krishantering. Så gör man inte, oavsett hur pissig man upplever situationen man försatt sig själv och andra i. Men genom att demonisera henne flyttar ni ju på ett bekvämt sätt fokus från honom och er relation.

Anonym (Esther)

Fri 17 Jan 2020 16:56

#440

Anonym (Kvinna86) skrev 2020-01-17 14:10:16 följande:

Jag vet att förklaringen att han inte förstod inte är helt hållbar men jag är ändå tacksam för att han FÖRSÖKER förklara. Och såklart var det genomtänkt eftersom det också var han som bokade in sig på ett hotell. Vi har pratat otroligt mycket de senaste månaderna, om hur han fick känslor för en annan och hur han lät det ske. Även om det inte låter så på mig så har han ju bett om ursäkt. han har typ sagt "jag fuckade upp, jag är så otroligt ledsen. Du måste förlåta mig" tillsammans med allt det andra..

Du har rätt, han hade antagligen inte berättat för mig och ibland önskar jag att jag faktiskt inte sett något. Jag förstår att det för er som läser detta ser allt som svart eller vitt men för mig är det så klart mer komplext. Det här är en man jag levt med i snart ett decennium som aldrig någonsin gjort mig illa och som alltid innan behandlat mig respektfullt och med värdighet. Det är en god människa. Därför passar han för mig inte in i rollen som den otrogne mannen, jag kan liksom inte greppa det.

Jag förstår det. Människor är komplicerade och relationer är svåra för de allra flesta. Ingen i den här tråden kommer kunna tala om för dig vad du ska göra. Man får sällan nyanserade råd i den här typen av forum, och det kan det vara svårt att ta till sig när det känns som att beskrivningarna ligger långt ifrån ens verklighet. Men det kan ändå vara nyttigt för dig att ta del av ett utifrånperspektiv, särskilt som du inte verkar ha någon att prata med.

Jag tror inte alls att det behöver vara kört för er, men kom ihåg att förlåtelse inte handlar om att försöka hitta förklaringar eller förmildrande omständigheter.

Har du funderat på att gå i terapi? Alltså utan honom? Jag tänker att du nog skulle behöva jobba en del med dig själv framöver, för din egen men också för relationens skull. Dålig självkänsla gör att man förhåller sig till sin omgivning på ett osunt sätt. Jag får nästan känslan av att du inte riktigt tycker dig vara förtjänt av honom? Du verkar till och med ta på dig en del av skulden för det som hänt. Sluta genast med det. Du förtjänar att bli älskad och respekterad, oavsett vad.

Nygift och otrogen

INNEHÅLL