Nygift och otrogen

Vet att det varit en liknande tråd innan som försvann men det var inte jag!!

Jag lever med en man och en fyraårig dotter. I mars gifte vi oss, ett väldigt enkelt bröllop men väldigt fint för mig och det betydde mycket. I juni fick jag reda på (kollade hans mobil) att han fyra-fem gånger i april hade haft sex med en kvinna på hans gym. När jag fick reda på det hade dom avslutat sin relation och när jag konfronterade honom kom det fram att han hade sån ångest och inte vågar berätta av rädsla för att förlora mig.

Jag har valt att stanna. Kanske stoppar jag huvudet lite i sanden. Istället har vi börjat prata om ett till barn och att flytta. Jag behöver pepp.. hur många av er har förlåtit er partner och faktiskt klarat av att gå vidare efter otrohet?

Jag villl tro på honom, jag TROR på honom.. men vet inte om jag kan glömma... att han gått bakom ryggen på mig med henne, legat med henne, gjort så hon fick göra abort.. medan jag varit hemma och trott han typ jobbat...

Jag tror på att hon blev kär i honom och missuppfattade vad han ville. Hon verkar älska bekräftelse...

Det var väl två om sexet???

Hon VAR den drivande, jag har pratat med henne efteråt och hon verkar besatt av min man! Det är ju han som inte vill ha nått med henne att göra nu för att kunna laga vårat förhållande...

Man kan alltid hoppas men troligen är det klokast att göra saker i rätt ordning.

1) Prata färdigt och förstå vad som hände

2) känna trygghet och tillit

3) utveckla relationen, nytt barn etc.

Om barn och påföljande slentrian var en av orsakerna till problemen i första läget så är det knappast nån lösning att göra om samma sak utan att först ha löst grundproblemet.

Resultatet kan bli att du sitter i en ännu sämre situation med två barn och en död relation.

Som du beskrivit det tolkar jag hans otrohet som en verklighetsflykt, att han inte klarar av rollen som familjefar och stöttande man. En slags omogen känsla av att (ungdoms)livet är slut. Frihet, lek och lust har bytts mot ansvar och grå vardag.

Det kan givetvis finnas fler tänkbara orsaker men om detta stämmer är risken stor att problemen förvärras av fler barn snarare än att bidra till en lösning.

Tänk igenom detta noga.

Ja, hon fick ju genomgå en abort... Där hade jag nog också blivit rätt drivande i kontakten.

Skillnaden måste väl ändå vara att min man inte har någon älskarinna?

Han skyller inte på henne men hon var ju en del av det... jag känner min man, han är enormt ångerfull men hon verkade inte vara det..

Köttets jävla lustar eller nåt.. hon var väl sexig och han kåt men det betyder inte att han inte älskar mig. Det går väl att ha känslor för två samtidigt? Och hans ånger är brutal, på riktigt. Ja den där graviditeten vill jag inte tänka på. Att hon blev gravid känns surrealistiskt, för svårt att ta in. Är evigt tacksam över att hon gjorde abort..

Jag vet fortfarande inte HUR jag går vidare. Har så svårt att acceptera att det hänt även om det som han säger att det bara hände två ggr stämmer.

Han la ingen press på henne (enligt min mening) men klargjorde att han inte ville ha barnet, älskade mig och skulle stanna hos mig och inte skulle ta ansvar mer än möjligen underhåll (och kräva faderskapstest) för barnet. Det var vad hon fick förhålla sig till sedan var ju valet hennes...

Han planerade ju inte en graviditet. Det bara hände.

Imorgon ska vi och kolla på nytt boende. Känner att jag bara måste bort från där vi bor nu.

Min man och jag hade varit gifta i 8 år när han inledde en relation med en kvinna. Hon var superpå och tog inte ett nej. Ville gifta sig och skaffa barn med min man direkt. Ville köpa en mobil till min man som bara de skulle ha kontakt på. Min man var tydlig att han inte ville skilja sig, utan bara ville ha bekräftelse. (Sjukt också och vi har hanterat vår relation med terapi och timtals samtal med varandra). Det fick han bigtime. Hon ringde till mig och historien uppdagades. I hopp att jag skulle skilja mig från hennes själsfrände.15 st kontantkort blockerades. Nummer från hennes arbetskompisar blockerades. Hon låtsades vara någon annan i sms. Hon smygtittade på min man runt huset. Hon listade ut vart han jobbade och dök upp. Hon dök upp på akuten och ljög sig in till undersökningsrummet som hans fru. Min man protesterade tyvärr inte, han blev överrumplad av det sjuka.Hon tog kontakt med min mans dotter för att vara fodervärd åt hennes häst osv. Vi har sparat fyra fullmatade sidor med hennes kontaktförsök. För att fortsätta det kreativa. där får jag verkligen imponeras av hennes lösningar, är att hon postar inlägg på facebook som offentliga, detta så min man ska kunna läsa och lockas. Hon använder även SPOTIFY där texterna talar om hennes situation och vad hon önskar. Hennes egna ord att min man ska läsa facebook och SPOTIFY, så det är inte något jag hittar på.

Fem år efter deras relation, hon är fortfarande singel, har det fortsatt på facebook och SPOTIFY. Hon har förföljt min man med bilen.

Att jag fortfarande har koll på detta, beror på att det gäller att känna sin fiende (hotet utifrån). Jag har mått fruktansvärt dåligt av varje kontaktförsök. Det är som en film som rullas upp varje gång.

Hur har jag och min man agerat?

Nytt mobilnummer, hemligt och blockning på sociala medier. Min man har nonchalerat kontaktförsök live och tittat åt annat håll när hon tutat och vevat med armarna.Äntligen helt lugn och ro. Det enda som stoppar är att vara ONÅBAR. Varje svar, även negativt man ger, är krydda åt en besatt människa. Det hjälper inte att skriva: kontakta inte mig. Då tror stalkern att man inte mår bra när man skriver så och vill vara den som gör att man mår bra, dvs hör av sig igen.