Benderino skrev 2019-12-27 06:50:35 följande:
Fast det känns inte som att det är extra närhet han behöver i det här fallet, han har otroligt mycket närhet av oss båda, och samma sak gäller hans syskon, dom är otroligt kärvänliga och goa mot varandra, han vet att mamma och pappa alltid finns, och han tar för sig av saker som andra barn kanske känner sig osäkra för.
Saken är den att jag kan inte somna i hans säng, jag får efter ca 30 minuter så otroligt ont i nacken så jag kan inte tänka på något annat än just att jag har ont.
Och att ligga i 2-3 timmar innan han somnar är numera inga problem alls, han somnar ändock inte.
Benderino skrev 2019-12-27 07:04:11 följande:
Tack för alla era svar, jag är otroligt tacksam, om än jag kanske är lite sen med svaren.
Igår kväll så provade vi att han fick ligga själv i sitt rum och jag gick ut och satt med min fru i vardagsrummet, detta när vi hade läst godnattsaga två gånger, och jag hade fått en grym smärta i nacken så jag fick gå upp och ta lite voltaren, samt att eftersom jag haft jour under denna veckan så hade jag inte hunnit äta, så jag gick upp och tog en macka medans han låg i sängen.
Jag sa att mamma och pappa sitter här utanför, och sa att det är lättare för stora killar att sova själv i sängen, gav han en stor kram och en puss och sa älskar dig.
Han protesterade inte, jag gick ut. Vi hörde hur han vred runt i sängen och gick upp lite emellanåt, men han var i rummet.
Efter kanske en kvart så kom han upp, och gick in till oss, jag sa då lugnt att han skulle gå och lägga sig igen, följde med honom in och gjorde om samma procedur. Han såg alltså att vi satt där vi sa, och att vi inte lämnade honom.
Det här upprepades kanske 3 gånger i timmen nånting. Vid 22:45 så gav vi upp, jag jobbar idag och behövde sova själv.
Så jag klädde av mig och la mig hos honom för att sova. Det tog inte ens 10 minuter då, sen sov han djupt.
Är det här rätt väg att gå? Är det något som kan funka? Ska vi göra något annorlunda?
Närhet vid nattning är i min erfarenhet en annan sak, i perioder behövs mer i perioder behövs mindre. Du Får naturligtvis göra som du vill och ta de råd du tycker är vettiga men i mina ögon så låter det som att ditt barn själv vet vad hen behöver just nu. Vet att man som förälder är rädd att ?ge efter? och skapa dåliga vanor, men samtidigt är ditt barn bara 4 år. Det är väldigt litet, och att då vilja somna brevid pappa är inte sååå konstigt.
Är det bara den lilla sängen som är problemet så finns det ju sätt att lösa det, kanske kan du sitta upp i sängen, ligga skavfötters sitta brevid och bara hålla en hand. Eller kanske detta är ett läge att byta vem som nattar vilket barn och de hur det fungerar? Kan också vara en bonus om båda barnen vänjer sig vid att bli nattade av båda vuxna av andra anledningar.
För vissa fungerar det att ha någon tyst avslappningsmusik just när man ska somna.
Men att vilja somna tillsammans är egentligen en väldigt naturlig sak, framförallt för ett så litet barn. Nuförtiden har det blivit en sån hysteri över sova själv grejen för att vi ofta har utrymme i våra bostäder, då glömmer man lätt hur liten en 4 åring är och att ibland kan denne behöva lite fòräldratrygghet vid insomningen.
Sen är folk väldigt individuella, vissa sover bäst själv ostörda och vissa sover bäst tillsammans i gemenskap.
