Anonym (Också från V - SD) skrev 2019-12-28 15:50:51 följande:
Vad jag menar med ovanstående inlägg är att vi, Sveriges arbetande befolkning inte får tillbaka vad vi betalar in inskatt. Istället marginaliseras vi till förmån för de utsatta. Vi har helt enkelt tagit in för många människor på alltför kort tid. Och det kostar att harmonisera vår demokrati, och de pengarna finns inte, utan tas genom nedskärningar. Trors det så räcker reursena inte, utan följden är att kriminaliteten breder ut sig.
Senast igår stod det i tidningen om ett förslag från regeringe (tror jag det var) att lärare skall få högre lön i utsatta områden!
Detta kommer ytterligare att dränera den arbetande- medel- klassens barn på kunskap och kompetent undervisning!
Det händer redan idag, då de omtyckta skickliga lärarna på mina barns skola byter till förortsskolor där de har chansen att få mycket högre lön, och de ersattes med lärare som var närapå oanställbara i sin inkompetens. Och rektor sade att det finns ingen annan personal att få tag på.
Detta talas inte om i de etablerade partierna, istället lägger man förslag på förslag som ytterligare raserar vårt samhälle och förtroendet för samhällskontraktet! Därför har jag fått nog! Det är galenskap att förstöra vårt samhälle på dethår sättet!
Så du menar att det är invandringen och invandrarna som har fått alla pengar och resurser?
Det är ett 'blamegame' som extremhöger och rasister vill få alla att tro på, men det är inte sant - jag vet inte om du bara gått på rasisternas propaganda eller om det är du som driver den för att ursäkta rasismen?
Jag tycker att denna ledare i Aftonbladet lyckas peka på några intressanta punkter, dels resursfördelning i meningen att skattepengar går till företagsvinster istf att gå till det almänna, dels att högerpolulistisk rasism blivit mainstream
https://www.aftonbladet.se/ledare/a/BR4REw/240-miljarder-skal-darfor-ar-krisen-inte-invandrarnas-fel
"Inför valet 12 december har
" rel="noopener noreferrer nofollow" target="_blank">brittiska Labour släppt en reklamfilm om invandring.
En politiker står på en scen framför arga människor. De klagar på skolorna, bristen på bostäder och att mamma inte får vård.
– Jag vet att ni alla är arga, säger politikern lugnande, men det finns en enkel förklaring, allt är hans fel.
Han pekar på en i publiken med mörkare hy.
– Vad har Ali att göra med min mamma? undrar mannen som frågat om vården.
– Tja, han är invandrare. Om vi gör oss av med Ali blir vårdköerna kortare.
– Men, jag är ju läkare, invänder Ali.
Från scenen förklarar politikern pedagogiskt att allt är invandrarnas fel, nedskuren offentlig service, skolor, sjukhus, rubbet. När publiken vänder sig om för att titta på Ali ger politikern en stor portfölj med pengar till en miljonär som sitter bredvid honom på scenen.
Texten ”När politiker börjar skylla på invandrare så vet du att de har slut på ursäkter” flimrar fram på skärmen.
Tänk så fort ett politiskt samtal kan förändras, funderar jag.
För bara något år sedan hade budskapet ”Allt är invandrarnas fel” mötts av hårt motstånd även här i Sverige. Eller i varje fall av ett torrt: ”hur vet du det?”.
Att den tiden är förbi blev tydligt efter Stefan Löfvens framträdande i Agenda förra söndagen. Hans främsta "klavertramp" var att han inte tror brottslighet beror på invandring.
Markus Kallifatides, ekonom och ordförande i S-föreningen Reformisterna, har i flera artiklar pekat på att samhällsdebatten hela tiden missar den uppenbara elefanten i rummet. Om man jämför skattekvoten för tjugo år sedan med i dag så har samhället 240 miljarder mindre i skatteintäkter att röra sig med. Det är 240 miljarder som varje år går till privata fickor i stället för till sjukvård, upprustning av miljonprogramsområden, polis, skolan och försvaret. Invandrarna har inte skuld till en krona av detta."
"Den tredje fasen började omkring 1980 då partierna började få verkliga framgångar i opinionen. 1986 fick Jean Marie Le Pens Nationella fronten 9,6 procent och 35 ledamöter i franska Nationalförsamlingen. Två år senare grundades Sverigedemokraterna.
Enligt Cas Mudde lever vi sedan 2000 i vad han kallar ”fjärde vågen” där högerpopulisterna har blivit mainstream.
Mudde pekar på tre kriser, 11 september 2001, finanskrisen 2008 och flyktingkrisen 2015, som drivkrafter. Partier som Fidesz i Ungern eller Lag och Rättvisa i Polen har erövrat regeringsmakten och kan omsätta rörelsens idéer i verklig politik. Inte sällan är partierna störst i opinionsmätningar och Europaval i olika länder. Den stora frågan är varför detta händer?
En av nycklarna verkar vara det Cas Mudde kallar ”mainstreaming”, att övriga partier ser samma problem och har samma lösningar som högerpopulister. Men den förklaringen räcker nog inte. SD har även något unikt att erbjuda människor, ett svar på vår tids största existentiella fråga: var hör jag hemma?"