Elak dotter

Vi fick våra 4 timmar på julafton sen har vi inte setts. De firade bara med hans familj som de alltid brukar göra. Brydde sig inte om att vi har flyttat hit Det enda jag fått är massa elaka o sarkastiska meddelanden så jag orkade inte o blockade henne på messanger. Då fortsatte hon på sms. Helt otroligt mycket skit har jag fått Hur mycket skit ska man behöva ta som mamma? Hon är ju 33 o jag trodde hon var vuxen nu :o

Vad säger hon då?

Låter väldigt osunt. Har inga råd tyvärr, är själv 32 år, skulle aldrig nånsin bete mig så mot min mamma, förfärligt! Har du nån annan du kan få stöd från?

Tyvärr kan man ju bara konstatera att ens barn kan bete sig för jävligt.
Har gett upp att försöka vara förälder åt min dotter i samma ålder efter att hon bara bråkat med mig sen hon blev tonåring.
Till slut hade jag inga positiva känslor kvar runt henne, bara ledsen och arg.
Bara gav upp sist jag såg henne och hon åter igen tog all ära och heder av mig.
Det är ett svårt steg att ta, att ge upp sitt barn. Men ibland har man inget val.
Omge dig med dom som gillar dig istället.

Nej, har ingen annan och har precis flyttat hit för min dotters skull o lämnat allt i Sverige. Vet inte vad jag ska göra för jag vill ju träffa min dotterdotter. Får bara skit för det oxå. Har inte träffat någon av dem sedan julafton. Men jag klarar inte att träffa henne än Hon har sårat mig för mycket :(

Hur kan man blocka sin dotter? Helt sjukt

Pratade du med din dotter om vad hon ville före flytten? Om hon ville att du skulle flytta för att vara nära och kunna hjälpa henne så beter hon sig märkligt.

Flyttade du på eget bevåg och nu hintar om hur mycket du offrat för hennes skull så är hennes beteende mer förståeligt.

Oavsett vilket så är det omvälvande att bli mamma och även om hon inte berättar om det som är jobbigt för dig så är troligtvis inte allt bara toppen och fina fisken.

Ärligt låt henne vara. Förr el senare kommer alla andra också tröttna på hennes dåliga beteende.

Man ska inte stå ut med att bli trakasserad bara för att det finns blodsband.

Finns där för henne så småningom om hon ändrar sig.

Har ni haft en bra kontakt innan genom livet?

Jag skulle flytta hem till Sverige igen om jag var du. Det låter inte som att ni har en sund relation i alla fall och du kommer förmodligen inte få träffa barnbarnet så ofta som du önskar ändå. 

Strunta i henne och gå vidare med ditt liv. Hon kommer säkert kontakta dig när hon vill ha barnvakt under loven framöver. 

Trodde inte heller att man skulle kunna (behöva) blocka sin dotter :o men känn själv hur det känns att få 20 meddelanden varje dag om hur usel och värdelös man är. Jag har gjort allt för henne i alla år och nu ville vi flytta hit för att kunna se mitt barnbarn växa upp vilket skulle vara svårt med våra träffar 2 ggr/år vid födelsedagar o semester.

Hon ringde varje dag innan vi flyttade o sa hur mycket hon såg fram emot att vi skulle komma o räknade dagarna men sen när vi kom hit fanns ingen plats för mig och min son i hennes perfekta liv. Hon vill bara att jag ska städa hos henne och bidra ekonomiskt som hennes svärföräldrar gör men jag har inte de resurserna :(

Nån som vet om det finns nån motsvarande familjerådgivning i Norge? Kanske enda utvägen är att gå och prata med någon utomstående innan jag packar upp allt igen o rycker upp sonen från skolan igen o flyttar hem till nåt som inte finns kvar då jag sålde lägenheten o trodde vi skulle börja nytt liv här.

Jag vet ju inte detaljerna, du skriver ju inte detaljerat vad det är hon anklagar dig för - men du låter som en gnällande person med offermentalitet.

Visst kanske jag har fel och du är guds bästa barn, och dottern någon form av psykopat, men jag tror ändå inte det.

Du verkar enbart oroa dig för dig själv och ställa dig helt oförstående till vad din dotters behov är och vad hennes anklagelser mot dig kan stå för. Ja, visst är det fint av dig att vilja flytta till din dotter och hjälpa henne med sitt nyfödda barn, men jag undrar om det är särskilt klokt av dig, med tanke på er dåliga relation och det förakt som ni har byggt upp hos varandra.

Du verkar tro att du förtjänar respekt och erkännande enbart för att du är din dotters förälder. Sanningen är att det gör du inte. Du behöver visa din kärlek till din dotter i ord och handling för att förtjäna en sådan respekt.

När du exempelvis beskriver att din dotter har en god relation med svärföräldrarna och att hon får mycket av dem, så borde du ju glädjas åt det. Istället ser du det som ett problem, och att hon blir bortskämd. 

Mitt råd är att du slutar kräva saker av din dotter. Hon är ju mycket riktigt vuxen och du behöver därför inse att om du ska kunna få ynnesten att bli en del av hennes liv, så behöver du släppa ner garden. Be om ursäkt för de delar där du gjort fel, inse att hennes kritik av dig antagligen ger dig en chans att hitta en mer konstruktiv väg tillbaka till att återupprätta en god relation. Berätta att du gärna vill hjälpa henne och att du älskar både henne och ditt barnbarn och vill dem allt väl. Kort sagt, uppträd vuxet utan att gå in i någon offerroll där du är den förfelade och dottern den kalla och hemska. 

Som någon nämnde i tråden. Hon är din dotter. Du har haft hela livet på dig att skapa en god och kärleksfull relation med henne, och det har du fatalt misslyckats med. Om hon ger dig en chans att försöka igen, ta den.

Jag blir lite paff av att läsa att du har en son i skolålder. Vad sa han om att flytta till Norge? Du kanske ska låta din vuxna dotter klara sig själv och istället fokusera på din son? Vad vill han? Hur klarar han av flytten och allt drama mellan dig och din dotter? Det är inte alltid lätt att byta skola än mindre att byta land. Är du inte rädd att han känner sig förbisedd när du lägger så mycket fokus på ditt barnbarn och din dotter?Det kanske bara var i affekt du skrev att du inte har någon annan än din dotter. Jag hoppas du inte säger sådant så din son hör det.

Bespara er gärna kommentarer om hur jag skulle sköta min son tack!!!
Han blev hotad i sin skola så det enda rätta var att ta ur honom ur skolan eftersom ingen där ville ta ansvar så det var ett bra tillfälle för honom att flytta ändå och han ville gärna flytta närmare sin syster. Skolan är sååååååååååå mycket bättre här i Norge. Går inte ens att jämföra och han trivs väldigt bra.

Har inte haft nån kontakt med dottern mer än när hon själv hör av sig men slutar med att vi bråkar för hon stör sig alltid på nåt jag säger. Sist var jag inte vatten värd och blir kallad psykopat och fjortis o allt möjligt för att jag inte gör som hon säger. Hon vill styra var jag och sonen ska bo och när jag inte ville ta en lägenhet som låg jättenära henne så blev hon skitförbannad o skrek o sen slängde på luren. Jag anser att hon inte har med det att göra och att det är jag och sonen som ska bestämma var vi ska bo men hon tänker bara på sin egen bekvämlighet och vill ha en tillgänglig barnvakt när som kan ställa upp på hennes villkor framöver, det fattar jag ju. Men jag vill inte bo nära henne som hon beter sig. Jag tycker att vi bor tillräckligt nära nu när vi bor i samma land. Det var ett dåligt beslut inser jag nu men jag stannar för min sons skull. Jag kommer nog inte att kunna träffa min dotter på minst ett år efter allt detta 

En dotter är aldrig elak för att vara elak. Jag kan slå vad om att det är ngt inom dig själv du inte ser. Ditt barnbarn älskar du bara för att hon är oskyldig och inte går emot dig. Kan du älska på riktigt? Kan man älska ngn man inte ser?

Det låter inte som att du tänkt igenom dina beslut särskilt noga inför den här flytten till Norge. Du måste ju ha ett eget liv som vuxen och inte hänga upp din och din sons tillvaro på din dotter och hennes liv. 

Och om du och din dotter inte ens har bra kontakt så måste du ju backa och inte kräva att hon ska vilja ses bara för att du ska må bra. Du verkar extremt omogen och klängig på din dotter utan ge henne utrymme och ge dig själv också utrymme.

Lev ditt liv som vuxen och mamma till din son och träffa din dotter såsom en vuxen mamma har kontakt med sitt vuxna barn. 

Svarar man i en 9 mån gammal tråd kan man ju börja med att fråga hur det gått/ om det är löst innan man kallar nån omogen eller oförmögen till kärlek.

Ja, ojdå. Tom 1år och 9 månader gammal tråd ser jag.