Elak dotter

Svårt att gå vidare och vara trevlig just nu.

Hon har aldrig respekterat mig och är alltid så sarkastisk mot mig. Droppen var när jag beklagade mig o hon sa att ja då får du hoppa från en bro då. Jag är redan pressad av min situation i nytt land utan jobb o dessutom brutit armen o svårt att göra allting ensam men hon erbjuder aldrig nån hjälp, förväntar sig bara att få hjälp själv, då helst ekonomiskt. Hon vill inte prata om problem alls men pratar gärna och ofta om allt som måste köpas, köpas, köpas. Hon är väldigt ytlig tyvärr och vill bara prata om henne själv och vad som ska köpas. Tyvärr har hon blivit bortskämd med att svärföräldrarna som har det bättre ställt, hjälper till med allt och vi kan inte ha ett normalt samtal längre utan att prata om pengar. Jag tycker att hon har utvecklats till en bortskämd fjortis men det är just vad hon kallar mig för men hon är 33 nu o borde ha lärt sig vad empati är tycker jag.

Ja det kan man tro o jag undrar oxå men hon har blivit helt förändrad sedan hon träffade sin pojkvän. Men respekten för mig har hon aldrig haft.Jag var dock ensamstående o hon sprang alltid till sin pappa när hon inte fick nåt av mig o där fanns tydligen överflöd ????

Ja det kan man tro o jag undrar oxå men hon har blivit helt förändrad sedan hon träffade sin pojkvän. Men respekten för mig har hon aldrig haft.Jag var dock ensamstående o hon sprang alltid till sin pappa när hon inte fick nåt av mig o där fanns tydligen överflöd ????

Hon trivs som fisken i vattnet som mamma och allt har gått toppen. Enda molnet på hennes himmel är att hon inte har pengar till allt hon vill köpa men har fått väldigt mycket av svärföräldrarna som har det bättre ställt än mig. Hon kommer hela tiden med pikar till mig om allt hon måste köpa men jag har inte samma möjlighet tyvärr. Tänkte att jag kunde hjälpa till mer istället nu när vi flyttade hit men hennes elaka ord bara fortsätter och jag har ingen lust att fira de 4 timmar som vi får träffa dom i deras pressade schema (prioriterar pappans släkt)

Vi fick våra 4 timmar på julafton sen har vi inte setts. De firade bara med hans familj som de alltid brukar göra. Brydde sig inte om att vi har flyttat hit Det enda jag fått är massa elaka o sarkastiska meddelanden så jag orkade inte o blockade henne på messanger. Då fortsatte hon på sms. Helt otroligt mycket skit har jag fått Hur mycket skit ska man behöva ta som mamma? Hon är ju 33 o jag trodde hon var vuxen nu :o

Nej, har ingen annan och har precis flyttat hit för min dotters skull o lämnat allt i Sverige. Vet inte vad jag ska göra för jag vill ju träffa min dotterdotter. Får bara skit för det oxå. Har inte träffat någon av dem sedan julafton. Men jag klarar inte att träffa henne än Hon har sårat mig för mycket :(

Trodde inte heller att man skulle kunna (behöva) blocka sin dotter :o men känn själv hur det känns att få 20 meddelanden varje dag om hur usel och värdelös man är. Jag har gjort allt för henne i alla år och nu ville vi flytta hit för att kunna se mitt barnbarn växa upp vilket skulle vara svårt med våra träffar 2 ggr/år vid födelsedagar o semester.

Hon ringde varje dag innan vi flyttade o sa hur mycket hon såg fram emot att vi skulle komma o räknade dagarna men sen när vi kom hit fanns ingen plats för mig och min son i hennes perfekta liv. Hon vill bara att jag ska städa hos henne och bidra ekonomiskt som hennes svärföräldrar gör men jag har inte de resurserna :(

Nån som vet om det finns nån motsvarande familjerådgivning i Norge? Kanske enda utvägen är att gå och prata med någon utomstående innan jag packar upp allt igen o rycker upp sonen från skolan igen o flyttar hem till nåt som inte finns kvar då jag sålde lägenheten o trodde vi skulle börja nytt liv här.

Bespara er gärna kommentarer om hur jag skulle sköta min son tack!!!
Han blev hotad i sin skola så det enda rätta var att ta ur honom ur skolan eftersom ingen där ville ta ansvar så det var ett bra tillfälle för honom att flytta ändå och han ville gärna flytta närmare sin syster. Skolan är sååååååååååå mycket bättre här i Norge. Går inte ens att jämföra och han trivs väldigt bra.

Har inte haft nån kontakt med dottern mer än när hon själv hör av sig men slutar med att vi bråkar för hon stör sig alltid på nåt jag säger. Sist var jag inte vatten värd och blir kallad psykopat och fjortis o allt möjligt för att jag inte gör som hon säger. Hon vill styra var jag och sonen ska bo och när jag inte ville ta en lägenhet som låg jättenära henne så blev hon skitförbannad o skrek o sen slängde på luren. Jag anser att hon inte har med det att göra och att det är jag och sonen som ska bestämma var vi ska bo men hon tänker bara på sin egen bekvämlighet och vill ha en tillgänglig barnvakt när som kan ställa upp på hennes villkor framöver, det fattar jag ju. Men jag vill inte bo nära henne som hon beter sig. Jag tycker att vi bor tillräckligt nära nu när vi bor i samma land. Det var ett dåligt beslut inser jag nu men jag stannar för min sons skull. Jag kommer nog inte att kunna träffa min dotter på minst ett år efter allt detta