Inlägg från: Anonym (.........) |Visa alla inlägg
  • Anonym (.........)

    Att leva med en man som inte tänder på en

    Men Ts, kan du se dig själv sitta i det här fortfarande om 5 år? 10-15 år? Med motiveringen att du älskar honom bara, o att bara få träffa barnen varannan vecka. Fast iofs, om 10-15 år kanske barnen är utflugna o vad har ni kvar då? Jo endast känslan att du du älskar honom men ingenting i "praktiken" så att säga. För det verkar ju inte finnas nåt sätt att gå vidare med honom om jag förstått det hela rätt. Han vill ju varken parterapi eller nåt annat (är ju som en mussla). 

  • Anonym (.........)
    Anonym (O) skrev 2019-12-20 21:42:52 följande:
    Jag önskar ju att leva med honom livet ut. Jag har väldigt svårt att se mig själv utan honom.
    Förstår, men samtidigt öppnar han ju inte upp till en seriös dialog om något. återvändsgränd. Hur ska ni då kunna fortsätta, där även du ska få en chans att bli riktigt lycklig? Men kanske kände du dig halv även innan honom, kanske aldrig haft ett bra samliv med en man. 
  • Anonym (.........)
    Anonym (O) skrev 2019-12-20 23:13:32 följande:
    Nej, det är helt sant att han inte öppnar för en dialog om något. Och det är förstås jättefrustrerande. Att inte kunna få svar och att inte känna att han också vill kämpa för att vända det. Men om han är nöjd, varför skulle han då vilja kämpa för att ändra något med det?

    Jag kände mig inte ens halv innan honom. Jag var helt trasig då. Jag har honom att tacka för allt egentligen.
    Ok, det ställer ju det hela i ett annat perspektiv. Jämfört med vad som var tidigare så är alltså det här guld. Gissar på massa tragiska upplevelser av alla möjiga slag, berätta gärna mer om du vill. Kanske skönt att lätta sitt hjärta? Särskilt här då det är anonymt.
  • Anonym (.........)
    Anonym (O) skrev 2019-12-21 08:34:20 följande:
    De tragiska upplevelserna har egentligen inget med män att göra. Jag har innan honom bara haft några väldigt korta förhållanden och några KK och ONS.

    Min trasighet har mer berott på en väldigt tuff uppväxt med mycket problem hemma samt mobbing genom hela skolgången. Så som ni förstår så var/är jag inget drömkap direkt och jag var ganska inställd på att behöva leva ensam. Men nu efter ett såhär långt förhållande och att ha någon runt sig jämt så vill jag verkligen inte tillbaka till den totala ensamheten igen.
    Jaha, precis som jag då.  Har själv tagit itu med allt mitt med mediciner o massa terapi (lättare sagt än gjort förstås, har varit en lång resa), kanske du med?

    Men vadå, varför skulle du inte vara ett drömkap för det, är du säkert visstGlad. Även om känslan säger nåt annat. Hoppas du har vänner omkring dig eller nåt annat "bra", hoppas verkligen det.
Svar på tråden Att leva med en man som inte tänder på en