Hjälp, sorgen knäcker mig!

Beklagar allt elände! Men shit happens tyvärr, det kan man inte påverka. Återhämtning er och satsa på en ny graviditet, till slut funkar det!

Hej och massor av kramar! 

Jag förstår din sorg. Jag själv ska just påbörja min medicinering i ett försök om att bli med barn. Har försökt naturlig väg i 6 år nu, och ingenting funkar. 

Jag har gråtit, gråtit så mycket! Och när en vän till mig blev gravid och valde att göra abort trodde jag nästan att jag skulle gå sönder. Det gjorde så ont i mig!

Du ska veta om att du inte är ensam om att känna dessa känslor, och det är ok!

När man längtar efter något så mycket blir man en annan person. Nästan så att man inte kan kontrollera sina känslor. 

Jag förstår dig!

Sök hjälp och gå i terapi för att bearbeta din sorg. Det hjälpte mig. 

Prata med din partner, med vänner. Gå genom din sorg och sakta kommer du se att du kommer känna dig redo att försöka på nytt. Även om det inte känns så just nu. Var ledsen, det är ok!

Jag tror att vi lägger naturligt näst intill skuld på oss. Det är samma här. Jag har PCOS och känner enorm skuld för att det inte fungerar. 

Men hur känns tanken på samtalsterapi?

Jag har inte genomgått det du har beskrivit men jag har gått igenom ett missfall. Jag kände mig kort och gott oduglig som kvinna. Jag kunde inte förklara varför jag kände så men känslorna fanns där ändå. Jag fick missfall i v9, fick lite smärtor och samma sekund kände jag bara rent intuitivt att okej, missfall, började blöda efter en timme och jag gjorde ett test senare på kvällen som var tvärblankt. Blödde i 9dgr tror jag.

Jag sörjde mkt och var ledsen ett tag. Gick en mens sen blev jag gravid med barn nr 2. Jag hade svårt att glädjas under den graviditeten och var nedstämd. Tror att mkt hade och göra med att jag aldrig bearbetade missfallet.

Innan jag själv fick missfall kunde jag inte riktigt greppa den här sorgen alla pratade om. Idag förstår jag att ett missfall är en förlust av drömmar, förväntningar och hopp. En framtid man skapat på ett eller annat sätt så fort man plussar.

Tillåt dig att sörja, skriv av dig, tjata och älta!

Beklagar verkligen! Jag har haft 4 missfall med 6 barn så jag vet hur det känns. En gång blödde jag 4,5 vecka och sista gången efter m.f v.14 7 veckor! Då fick jag medicin till slut för att sluta blöda. Ge det lite tid- både för kropp och själ. Sörj, var arg ( det får man vara!), fräs ifrån om bekanta säger olämpliga saker, ta hand om dig, prata ut. Som parentes kan jag upplysa om att jag var aldrig lycklig som gravid. Den ständiga oron för missfall fanns till v.22, sen att det skulle födas för tidigt eller rent av dö. Ovanpå det mådde jag uselt. Så försök att inte vara arg på andra gravida! Du vet aldrig bakgrunden. Undvik dom ett tag om det känns för jobbigt just nu. Ta sen nya tag när kropp och själ hunnit ifatt. De flesta får barn till slut och ännu fler av de som kunnat bli gravida.

Beklagar verkligen! Jag har haft 4 missfall med 6 barn så jag vet hur det känns. En gång blödde jag 4,5 vecka och sista gången efter m.f v.14 7 veckor! Då fick jag medicin till slut för att sluta blöda. Ge det lite tid- både för kropp och själ. Sörj, var arg ( det får man vara!), fräs ifrån om bekanta säger olämpliga saker, ta hand om dig, prata ut. Som parentes kan jag upplysa om att jag var aldrig lycklig som gravid. Den ständiga oron för missfall fanns till v.22, sen att det skulle födas för tidigt eller rent av dö. Ovanpå det mådde jag uselt. Så försök att inte vara arg på andra gravida! Du vet aldrig bakgrunden. Undvik dom ett tag om det känns för jobbigt just nu. Ta sen nya tag när kropp och själ hunnit ifatt. De flesta får barn till slut och ännu fler av de som kunnat bli gravida.

Den lyckligt gravida du ser kanske är min vännina med 12!! missfall bakom sig.

Du låter som min obstinata 14-åring. Perspektiv kan vara bra att få så man kan relatera sin känsla till verkligheten. Sen är det självklart att du är ledsen.