Hjälp, sorgen knäcker mig!

Jag har inte genomgått det du har beskrivit men jag har gått igenom ett missfall. Jag kände mig kort och gott oduglig som kvinna. Jag kunde inte förklara varför jag kände så men känslorna fanns där ändå. Jag fick missfall i v9, fick lite smärtor och samma sekund kände jag bara rent intuitivt att okej, missfall, började blöda efter en timme och jag gjorde ett test senare på kvällen som var tvärblankt. Blödde i 9dgr tror jag.

Jag sörjde mkt och var ledsen ett tag. Gick en mens sen blev jag gravid med barn nr 2. Jag hade svårt att glädjas under den graviditeten och var nedstämd. Tror att mkt hade och göra med att jag aldrig bearbetade missfallet.

Innan jag själv fick missfall kunde jag inte riktigt greppa den här sorgen alla pratade om. Idag förstår jag att ett missfall är en förlust av drömmar, förväntningar och hopp. En framtid man skapat på ett eller annat sätt så fort man plussar.

Tillåt dig att sörja, skriv av dig, tjata och älta!