Mysiga barnfria helgen förstörd igen

Är själv bonusförälder till 2 ungdomar (har funnits i deras liv i 6 år) och vi har 1 gemensamt mindre barn. I början var det också varannan vecka men sen så blev det heltid. Jag personligen tyckte mest synd om min 2 bonusar, deras biologiska farsa sket i de och flyttade till en annan stad långt bort. De hade plötsligt förlorat sin andra förälder. Han flyttade bara pga egoistiska skäl. Jobb och bostad fanns i staden där vi bor. Så det var ingen hållbar ursäkt. Mina bonusar mådde så fruktansvärt dåligt. Och det enda jag kunde göra då (vi hade inget gemensamt barn då) var att finnas där för de och deras mamma. Så personligen så "störde" de inte mig. Jag älskar de. Men ja, det är jobbigt ibland. Men det hade varit lika jobbigt om de var "mina egna". Är helt övertygad om det!

Du måste acceptera livet som ni har, eller så måste du flytta. Därför att dina bonusar kommer att känna av att du tycker att de är "i vägen" och att du stör dig på de. Prata med din man gällande detta med att han tar barnen när deras mamma ska ut och festa. Säg att du inye uppskattar det. Hade det varit så att ngt hade hänt så hade du tyckt det var självklart att de ska hem till er.. Men att han ställer in er helg pga av att hans ex ska ut och partaja är inte ok med dig. OBS! Ta först reda på om det är så att din man inte gjort en deal med exfrun. T.ex Exfrun: "snälla, om du tar denna helg så tar jag två valfria helger istället..?" Din man: "OK"

Galen och paranoid är jag inte. Cynisk? Måhända men det är enligt mig inget konstigt att vara i en värld som är just det. Jag är ingen glättig person och så är det med det.

Jag tycker givetvis att man ska engagera sig i sina barn och att det innefattar fritids och sportevenemang säger jag ingenting om men hade jag varit gravid med hans barn så hade jag rekat läget redan nu. Annars så är risken stor att TS står där med en bebis på armen och lever ensamstående under samma tak med en man och hans barn.

Vi är alla olika och även fast jag låter som att katastroflampan är på så är det rätt smart att förutse och diskutera sådana saker redan nu. Kan låta elakt men jag tror inte att män som är engagerade i sina barn dom har varannan vecka per automatik är fantastiska fäder för barn som föds in i nya relationer, tvärtom. Allt för ofta så dribblar dom runt och gömmer sig bakom sina stora ungar pga sitt dåliga samvete över att dom inte finns där på heltid, lättare att leverera som farsa om man går runt med ständigt dåligt samvete.

PS. Kan gälla mammor också men tar upp män i detta fall eftersom TS partner är just en sådan.

Har du bonusbarn? Nej jag HAR inga sådana för barn är inga ägodelar.

Lever du med bonusbarn? Nej jag lever inte i en familj som använder familjelivsfraser som bonusmamma och bonusbarn. Om du däremot frågar om jag levt eller lever i en harmonisk familj med man som har barn sedan tidigare som inte är mina biologiska där jag kallas/kallats för pappas tjej? Ja kanske det kanske.

Och givetvis så ska ju vi fortsätta skriva i trådar som står oss båda varmt om hjärtat och är självupplevda. Så vi ses i hemorrojd och analfliktråden.

Jaha, okej? Fast jag förstår inte varför du hoppar in i en tråd och pekar ut en mening som en användare skrivit och som du tydligen har hakat upp dig på istället för att delge vad du själv tycker i ämnet?

Nog för att jag kan låta dryg men det där är enbart ett sätt för dig att vänta på en respons från ovan nämnda användare som du sedan lite putslustigt kan klanka ner på.

Varför hoppar du in i en sån tråd då? Det är väl bara att låta bli att svara om det verkar så meningslöst?

Nej jag är definitivt inget föredöme när det kommer till att respondera på bästa sätt alla gånger, finns så många som är betydligt bättre på det om jag säger så.

Däremot så orkar jag inte med att man ska skapa någon form av rund ring mot en användare. Jag såg inte riktigt vad det var som var som var så provocerande i den kommentaren heller men det är ju iof min egna subjektiva åsikt. För dig kan det där vara din akilleshäl och det får man givetvis ha full förståelse för och respektera.

Antingen har hon annat för sig, vem vet, någon i hennes närhet kanske blivit sjuk? Livet kom emellan? Eller så vågar hon inte skriva något mer för att hon känner sig påhoppad, eller för att hon är rädd att hon lämnar ut sin familj, eller att hon känner att hon redan har lämnat ut sin familj tillräckligt. Eller så fick hon utlopp för det hon ville ha sagt, har läst, och känner sig nöjd för tillfället. För min del tycker jag att det är bra att vi andra fått lyfta viktiga frågor till ytan. 

Om man tycker att det är synd att trådskapare så ofta väljer att inte utveckla och förtydliga så kan man ju välja att visa mer hänsyn och inte vara så dömande när man bemöter de som väljer att sträcka ut en hand och be om råd.