Mysiga barnfria helgen förstörd igen
Vi skulle ha en lugn, mysig helg bara jag och min man. Men nej. Nu har han åkt iväg för att hämta barnen för mamman kom på att hon ville gå ut och äta och dricka med en kompis just idag. Slut på lugnet och myset innan det knappt hunnit börja. Byte sker egentligen på måndagar. De är här varannan vecka och jag tycker det är mer och mer frustrerande och jobbigt. Förra gången vi hade barnfria helgen hade ena barnet matcher i annan stad som mannen åkte och tittade på och på kvällen var han ute på krogen med kompisar. På vardagarna är han ofta och tittar på barnens träningar även när det inte är hans vecka och veckorna barnen är här hinner vi knappt säga hej till varandra känns det som. Kanske lite överdrivet men ändå, typ så. Känner mig mer och mer irriterad och vill bara ha min man och hemmet ifred men samtidigt förstår jag att jag är irrationell och att barnen såklart måste vara hans första prio. Detta börjar dock tära på mig och jag funderar oftare och oftare på hur det skulle vara att göra slut och flytta till eget boende för att slippa besvikelse, frustration, irritation, alltid få ha det lugnt och skönt. Jag har berättat för min man hur jag känner och han förstår men säger att han måste sätta sina barn först så han kan inte lova att något kommer ändras men att han försöker tänka på det, och jag förstår det förstås. Är gravid och vet inte om det är gravidhormonerna som får mig att känna så här eller inte. Ni vars partner har barn sedan innan, känner ni så här också? Vad gör man åt känslorna?
Tror inte du kan göra så mycket mer med/åt känslorna än att hantera dem. De finns där, vare sig du vill eller inte.
Och det är ett första bra steg att prata med sin partner om hur man känner, det är ännu bättre att han förstår dig - det vore guld om han visade att han förstod.
Frågade han vad du tyckte innan han åkte iväg? Brukar han fråga vad du tycker innan han bestämmer sig?
