Mysiga barnfria helgen förstörd igen
Jag vet att det är en svår sits du sitter i och jag förstår dig. Har själv en två-åring med en man som har ett barn sedan tidigare. Skicka pm om du vill gnälla av dig :)
Jag vet att det är en svår sits du sitter i och jag förstår dig. Har själv en två-åring med en man som har ett barn sedan tidigare. Skicka pm om du vill gnälla av dig :)
Tycker väl inte att han gör något fel förutom att han hjälper exet att få gå ut på hennes helg, det känns väldigt onödigt.
Men varför. varför väljer du att skaffa barn när du inte är nöjd i relationen och när du leker med tanken att flytta och bo själv? Det kommer ju leda till ännu ett varannan vecka barn.
Förstår inte riktigt. Ni kan väl ha en mysig kväll/helg tillsammans även fast barnen är hemma? I annat fall är det ingen toppenide' att skaffa en gemensam unge.
Som vv förälder tar man alla chanser att få ha barnen mer än halvtid, skulle aldrig neka om det inte var något jättespeciellt typ bortrest.
Jag har å andra sidan inte ny partner och tänker inte skaffa det heller. Men som ny partner får du kanske finna dig i att din man tar all tid han kan få med barnen om möjligheten ges, eller välja att bo själv.
Partner utan barn gick bort redan vid första dejtingsvängen på Tinder. Barnlös kommer inte nära mig igen.
Sambo kommer aldrig bli aktuellt. Särbo kan jag tänka mig om personen själv har barn. Men allra helst är jag nog själv.
Precis. Som vanligt på FL ska föräldrar bara ha en massa rättigheter och bonusmammor och andra ska ständigt offra sig för andras ungar och får inte ha några egna behov.
Nu har du valt att bli tillsammans med en man som har barn sedan tidigare vilket innebär att du har valt att vara medlem i en barnfamilj. Du har såklart möjligheten att ändra dig och välja bort det livet och vantrivs du så kanske det är det bästa. Hade ni haft gemensamma barn så hade ni i princip aldrig haft barnfria helger. Nu är du antagligen inte så nära dessa bonusbarn (än), men är det inte det som är målet? Så hade i alla fall jag tänkt om jag blev tillsammans med någon som har barn.
Jag fick inte intrycket från trådstarten om att det handlar om att TS tillbringar mer tid med barnen än biomamman själv. Det handlade om en helg som skulle ha varit barnfri men inte blev det. Utöver det verkar det handla om att pappan engagerar sig i barnens liv även de veckor då barnen bor hos biomamman. Det är något jag tveklöst hade räknat med om jag blev tillsammans med någon som har barn sedan tidigare. Jag har nog t.o.m. uppmuntrat det, för jag tycker att separerade föräldrar bör engagera sig i sina barns liv även de veckor då barnen bor hos den andra föräldern (i den mån det är praktiskt möjligt och inte går till överdrift).
Jag tycker ärligt talat att alla som börjar prata om att biomamman medvetet försöker sabotera för TS låter lite... galna. Jag förstår att det finns sådana biomammor, för det finns alltid folk till allt, men om man utgår ifrån att det är standard så är man nog lite överdrivet paranoid och cynisk. Och hade det handlat om att biomamman lämnade över barnen "i tid och otid" så hade TS säkert räknat upp flera situationer då det hänt, men det gjorde hon inte. TS har inte skrivit något mer i tråden sedan trådstarten, så jag ansåg mig ha den informationen jag behövde för att svara henne. Vi har alla olika erfarenheter som vi utgår ifrån när vi kommer med råd eller åsikter. Det är väl det som är bra med att ställa frågor på forum: Man får flera perspektiv. Jag har ingen erfarenhet av att vara bonusmamma (eller biomamma), men jag har erfarenhet av att vara bonusbarn.Ja, mannen blev tillsammans med en person utan barn, men han kan inte sluta vara förälder för det. Det är helt enkelt inte riktigt samma sak. Sedan förstår jag att TS och hennes man måste samarbeta med biomamman och att det inte alltid kan vara biomammans behov av egentid som går utöver TS och hennes mans behov av egentid. Men som sagt, nu handlade det om en gång. Problemet i övrigt verkar ju vara - så som jag tolkar trådstarten - att pappan t.ex. åker på matcher och träningar även de veckor då han inte har barnen. TS tycks önska att han slutar med det och det tycker jag låter som ett orimligt krav att ställa på en förälder.
Det är kanske en helt annan grej, och jag håller med om att TS ska ta till sig av de råd som hon tycker känns relevanta och av rådgivare som hon tycker känns trovärdiga eller som hon fått ett gott intryck av. Men sluta prata om respekt. Jag har inte uttryckt mig respektlöst, jag gör mitt bästa för att ge råd utifrån min bild av situationen. Jag är väldigt glad att mina föräldrar alltid var närvarande i mitt liv, oavsett om det var udda eller jämn vecka. Det är mitt perspektiv, och det är ett ganska viktig perspektiv, och jag ser ingen anledning att vara tyst om det för att visa någon slags "respekt" (som om TS vore gjord av porslin).
Vi vet ju faktiskt inte ens om problemet i det här fallet är dynamiken mellan biomamman och TS samt hennes man. Som sagt: TS nämnde en situation då biomamman i sista stund undrade om hennes man kunde ta barnen. Det måste väl kunna hända även den bästa. Spekulera på ni, men vi med andra perspektiv gör inte fel bara för att vi också spekulerar.
Nej, det är det inte. Jag skrev inget elakt och TS bad inte uttryckligen om råd från människor med erfarenhet av att vara bonusmamma.
Det är lite galet att anta att en mamma på sadistiskt vis försöker jävlas med och förstöra för en gravid kvinna (som dessutom tar hand om hennes barn varannan vecka) bara för att hon frågade sina barns pappa om han kunde ta barnen en kväll extra. Snacka om att måla fan på väggen helt i onödan. Om vi nu ska börja snacka respekt så vet jag inte om det är så respektfullt att sätta griller i huvudet på TS och måla upp biomamman som hennes fiende med så lite information att utgå ifrån.
Jag har levt med mitt ex och hans barn i 9 år, har jag då rätt att uttala mig enligt dig?
För jag håller med om allt personen skrivit!
Knasigt va?!
Va? Är det respektlöst att inte stryka en gravid kvinna medhårs? TS är (troligtvis) en vuxen kvinna som frivilligt valde att både gå in i en relation med och bli på smällen med en man som har barn sen tidigare, vilket kanske inte är så smart om hon inte trivs med hans barn.
Kanske är lätt att glömma bort nu då TS inte är med i tråden och folk spekulerar fritt utan någon egentlig fakta, men 95% av trådstarten handlar om att TS man är och kollar på barnens matcher oavsett vecka, att han ägnar mycket tid åt barnen om veckorna, att hon "vill ha sin man och hemmet ifred" (från barnen), att barnen kommer och förstör myset. På något sätt har ni nu fått det till att det är exet som medvetet vill sabotera, när det egentligen verkar vara ungarna som är problemet för TS.
Med tanke på den fördömande attityd som möter många bonusmammor som klagar (du visste själv vad du gav dig in på när du valde en man med barn, du är den vuxna och har att göra med ett barn, stick då om det inte passar ec) så är det inte så konstigt om Ts får en gråtattack och loggar ut. Skäms på vissa härinne alltså!
Jag tror att ämnet i sig är en het potatis för kan inte komma på en svårare familjekonstellation att få till på ett optimalt sätt där alla är normala och bidrar till en harmonisk dynamik.
Just därför kan det nog skapa viss frustration för dom som har haft det tufft i sina nybildade familjer eller hur man kallar det för när folk som aldrig upplevt detta vill knäppa en på näsan eller hur man ska kalla det.
Vill inte att det ska halshuggas åt något håll men ämnet i sig framkallar starka känslor hos många.
Är det bara jag, eller är det inte fult att göra ett inlägg med någon slags antydning om vad... ? och inte vilja säga rakt ut vad hon menar? En "lite annan teori", och sen sätter hon nicket som jag har använt här inom citationstecken. Någon annan som tycker att det är konstigt? Eller är det bara jag som tycker att det är konstigt?
Du har bra poänger här faktiskt och jag håller med. Ämnet berör och upprör från många håll och kanter.
Min personliga teori är att jag tror att orsaken till att många som själva inte har levt i bonusfamiljer yttrar sig avigt mot bonusmorsor (kallar det för det nu) är för att i naiva tanken så ser man framför sig en ansvarsfull fader med små söta barn som vill baka pepparkakor med pappas nya lärka på fredagskvällarna. Man menar inget illa med det men man har en romantiserad syn på den typen av familjebild. Man ser kanske inte riktigt framför sig gigantiska fågelungar som gapar PAPPA PAPPA 180 gånger på raken, ignorerar dig totalt och som kräver att få mat intryckt i sin käft trots att det snart är dags för dom att ta körkort va?
Samma gäller kommentarer som att du visste minsann vad du gav dig in på när du träffade en man med barn eller något liknande? Går inte att föra statistik på vilka som skriver ut sådana saker men många kan ju vara separerade morsor vars föredettingar har skaffat sig nya kvinnor och måhända fler barn på G. Det luktar liksom lite bitterhet och svartsjuka kan jag personligen tycka.